Vanhalinna

Vanhalinna, egendom och fornborg i Lundo invid den senmedeltida s.k. Oxvägen från Åbo till Tavastland, under medeltiden biskopsgård, indrogs vid reformationen till kronan och var 1569-1639 förlänad släkterna Stålarm och Bagge; ombildades till rusthåll, som innehades bl.a. av släkterna Shele, Hjelt och Vanhalinna (1873-1956). Huvudbyggnad i nyklassisk stil från 1927 (O. Touru). Gården testamenterades 1956 till Åbo universitet med den uttryckliga förhoppningen, att en del av avkastningen skulle användas för arkeologiska undersökningar av den fornborg som ligger på en svårtillgänglig klippa bakom gården.

Fornborgen på V. har undersökts i flere repriser sedan 1886; de mest omfattande utgrävningarna utfördes 1957-75. Fynden omfattar i huvudsak keramik, vapen, husgeråd och medeltida mynt. En invidliggande boplats och ett gravfält har undersökts på 1990-t. Den äldsta bosättningen på fornborgen tillhör bronsåldern (1500-500 f.Kr.), men platsen övergavs för att på nytt tas i bruk under järnåldern, på 500-t. Detta bosättningsskede fortgick till ungefär 800, varefter borgen var obebodd fram till ca år 1000. Under medeltiden användes borgen fram till början av 1300-t. Klippans branta sidor underlättar anläggandet av befästningar. Bergets platå har utjämnats och byggnadsrester visar, att man också bott uppe på borgklippan, som låg väl till för försvaret av Aura ådal. Se bild vid Egentliga Finland. (J. Rinne, Suomen keskiaikaiset mäkilinnat, 1914; J. Luoto, Liedon Vanhanlinnan mäkilinna, 1984, Esihistoria. Liedon historia I, 1988) (Torsten Edgren)