Varkaus, stad i Norra Savolax, Östra Finlands region. Areal 386 km2, invånare 22 606 (2011).
Varkaus är byggt på uddar och öar i Kallavesistråten, vars vatten vid staden strömmar från sjön Unnukka genom Ämmäkoski fors och den korta, men livligt trafikerade Taipale kanal till Haukivesi. Varkaus centrala delar befinner sig på ön Päiviönsaari och på fastlandet v. om denna. En mäktig betongbro (längd 480 m, invigd 1972) förbinder fabrikskvarteren med stadsdelen Puurtila i n.o. Stadsbilden får sin prägel av industrierna och av vattnen; bland byggnaderna märks evangelisk-lutherska kyrkan (M. Paalanen, 1939, med en 18 m hög altarfresk av L. Segerstråle), ortodoxa kyrkan (K. Väyrynen, 1958), vattentornet (K. Väyrynen, 1954, med bostadsetager och utsiktsplattform) och stadshuset (K. Väyrynen, 1951).
Industrin domineras av Stora Enso Oyj (totalt ca 550 anst. 2010 i Varkaus), som har fyra olika produktionsenheter i staden. Bolaget skall enligt planerna anlägga landets första fabrik för framställning av biobränsle i Varkaus; som råvara kommer hyggesrester att utnyttjas, medan vidareförädlingen till färdigt bränsle skall äga rum vid Neste Oils raffinaderi i Borgå. En försöksanläggning kommer att tas i bruk 2008. Bland övriga företag märks två bolag som ingår i internationella koncerner, Foster wheeler energia Oy (gr. 1995, 460 anst. 2005, leverar pannor till kraftverk och industrin) och Honeywell Oy (gr. 1950, 370 anst. 2003, industriautomation). Varkaus är även en viktig trafikknut; staden passeras av vägen Kuopio-Helsingfors (riksväg 5) och av den s.k. Insjöfinlands väg (riksväg 23). Den förenades 1914 med järnvägen Pieksämäki-Nyslott och 1940 med banan Joensuu-Outokumpu. Reguljär passagerartrafik inleddes 1974 på Varkaus flygfält, som är beläget i Jorois. I staden utkommer sedan 1919 den oavhängiga Warkauden Lehti. Stadsmuseet (gr. 1956) är inrymt i en 1914 uppförd byggnad som ursprungligen tjänstgjorde som hotell för brukets gäster, medan konstmuseet (gr. 1956) sedan 1995 arbetar i en 1965 uppförd byggnad som tidigare varit varuhus.
Vid de för sitt laxfiske kända forsarna i Varkaus uppstod tidigt en handelsplats. På 1700-talet var orten en militär stödjepunkt. Strömfallen i Varkaus blev mot slutet av århundradet utnyttjade för kvarnrörelse och 1815 erhölls privilegier för anläggandet av det järnbruk som två decennier senare övertogs av Paul Wahl. Brukets utveckling till en storindustri inleddes under senare hälften av 1800-talet och fortsatte i stegrad takt under 1900-talets första årtionden. Under kriget 1918 behärskades Varkaus till en början av de röda, som begick svåra terrordåd (flera av brukets tjänstemän mördades). De vita erövrade orten 21/2 och tog ca 1 400 fångar, av vilka ett femtiotal genast arkebuserades, bland dem den lokala rödgardistchefen. En vit "krigsrätt" avkunnade därefter fram till mitten av mars ytterligare drygt 150 dödsdomar, vilka även verkställdes. Fabrikssamhället (1 000 inv. 1900) utbröts 1929 (8 700 inv.) från Leppävirta, Jorois, Rantasalmi och Pieksämäki till köping och blev stad 1962. Vid ingången av 2005 inkorporerades Kangaslampi kommun med staden. (A.E. Salmelainen, Lehtiä Varkauden tehtaan historiaan, 1925; H. Soikkanen, Varkauden historia, 1963; P. Moilanen, Varkauden teollisuus 175 vuotta, 1991; T. Kautovaara, Lisäjuttuja Varkauden historiaan, 1997; H. Itkonen, Varkautelaisten vuosisata, 2004, eng. uppl. V. and its people, 2005; C.J. Cedercreutz, Bruksliv: från Warkaus till Högfors 1919-1968, 2005)
Varkaus är byggt på uddar och öar i Kallavesistråten, vars vatten vid staden strömmar från sjön Unnukka genom Ämmäkoski fors och den korta, men livligt trafikerade Taipale kanal till Haukivesi. Varkaus centrala delar befinner sig på ön Päiviönsaari och på fastlandet v. om denna. En mäktig betongbro (längd 480 m, invigd 1972) förbinder fabrikskvarteren med stadsdelen Puurtila i n.o. Stadsbilden får sin prägel av industrierna och av vattnen; bland byggnaderna märks evangelisk-lutherska kyrkan (M. Paalanen, 1939, med en 18 m hög altarfresk av L. Segerstråle), ortodoxa kyrkan (K. Väyrynen, 1958), vattentornet (K. Väyrynen, 1954, med bostadsetager och utsiktsplattform) och stadshuset (K. Väyrynen, 1951).
Industrin domineras av Stora Enso Oyj (totalt ca 550 anst. 2010 i Varkaus), som har fyra olika produktionsenheter i staden. Bolaget skall enligt planerna anlägga landets första fabrik för framställning av biobränsle i Varkaus; som råvara kommer hyggesrester att utnyttjas, medan vidareförädlingen till färdigt bränsle skall äga rum vid Neste Oils raffinaderi i Borgå. En försöksanläggning kommer att tas i bruk 2008. Bland övriga företag märks två bolag som ingår i internationella koncerner, Foster wheeler energia Oy (gr. 1995, 460 anst. 2005, leverar pannor till kraftverk och industrin) och Honeywell Oy (gr. 1950, 370 anst. 2003, industriautomation). Varkaus är även en viktig trafikknut; staden passeras av vägen Kuopio-Helsingfors (riksväg 5) och av den s.k. Insjöfinlands väg (riksväg 23). Den förenades 1914 med järnvägen Pieksämäki-Nyslott och 1940 med banan Joensuu-Outokumpu. Reguljär passagerartrafik inleddes 1974 på Varkaus flygfält, som är beläget i Jorois. I staden utkommer sedan 1919 den oavhängiga Warkauden Lehti. Stadsmuseet (gr. 1956) är inrymt i en 1914 uppförd byggnad som ursprungligen tjänstgjorde som hotell för brukets gäster, medan konstmuseet (gr. 1956) sedan 1995 arbetar i en 1965 uppförd byggnad som tidigare varit varuhus.
Vid de för sitt laxfiske kända forsarna i Varkaus uppstod tidigt en handelsplats. På 1700-talet var orten en militär stödjepunkt. Strömfallen i Varkaus blev mot slutet av århundradet utnyttjade för kvarnrörelse och 1815 erhölls privilegier för anläggandet av det järnbruk som två decennier senare övertogs av Paul Wahl. Brukets utveckling till en storindustri inleddes under senare hälften av 1800-talet och fortsatte i stegrad takt under 1900-talets första årtionden. Under kriget 1918 behärskades Varkaus till en början av de röda, som begick svåra terrordåd (flera av brukets tjänstemän mördades). De vita erövrade orten 21/2 och tog ca 1 400 fångar, av vilka ett femtiotal genast arkebuserades, bland dem den lokala rödgardistchefen. En vit "krigsrätt" avkunnade därefter fram till mitten av mars ytterligare drygt 150 dödsdomar, vilka även verkställdes. Fabrikssamhället (1 000 inv. 1900) utbröts 1929 (8 700 inv.) från Leppävirta, Jorois, Rantasalmi och Pieksämäki till köping och blev stad 1962. Vid ingången av 2005 inkorporerades Kangaslampi kommun med staden. (A.E. Salmelainen, Lehtiä Varkauden tehtaan historiaan, 1925; H. Soikkanen, Varkauden historia, 1963; P. Moilanen, Varkauden teollisuus 175 vuotta, 1991; T. Kautovaara, Lisäjuttuja Varkauden historiaan, 1997; H. Itkonen, Varkautelaisten vuosisata, 2004, eng. uppl. V. and its people, 2005; C.J. Cedercreutz, Bruksliv: från Warkaus till Högfors 1919-1968, 2005)
Varkaus var tidigare intimt förknippat med den familjeägda skogs- och verkstadskoncernen A. Ahlström Oy. Bolaget övertog Varkaus bruk 1910 och hade 1984 ca 3 500 anställda i staden. Skogsindustrianläggningarna såldes 1986 till Enso-Gutzeit, och senare avyttrades även verkstadsindustrin. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.