Vemo, fi. Vehmaa, kommun i Egentliga Finland 40 km n.v. om Åbo, Sydvästra Finlands län. Areal 189 km2, invånare 2 353 (2011).
Vemo upptas av en bergsplatå, som uppdelas av flera från n.v. till s.o. parallellt löpande dalsänkor. Kommunen når i s. fram till havet vid Virmoviken, från vilken Vemoviken skjuter in 12 km mot n.v. Större byar är V. kyrkby (200 inv. 2000) och Vinkkilä stationssamhälle (1 240 inv. 2000) vid banan Åbo-Nystad.
Vemo är känt främst för sin stenindustri; brytning av den berömda Vemograniten (Balmoral Red) inleddes 1901. Bland egendomar märks Nuhjala, som har medeltida ursprung.
Vemo är nämnt som självständig socken 1345. Den av gråsten uppförda kyrkan härstammar från årtiondena 1450-80. (V. Perälä, Vehmaan historia, 1951; H. Vuorisalmi, Muistelmia Vehmaalta vuosisadan vaihteen tienoilta, 1953)
Vemo upptas av en bergsplatå, som uppdelas av flera från n.v. till s.o. parallellt löpande dalsänkor. Kommunen når i s. fram till havet vid Virmoviken, från vilken Vemoviken skjuter in 12 km mot n.v. Större byar är V. kyrkby (200 inv. 2000) och Vinkkilä stationssamhälle (1 240 inv. 2000) vid banan Åbo-Nystad.
Vemo är känt främst för sin stenindustri; brytning av den berömda Vemograniten (Balmoral Red) inleddes 1901. Bland egendomar märks Nuhjala, som har medeltida ursprung.
Vemo är nämnt som självständig socken 1345. Den av gråsten uppförda kyrkan härstammar från årtiondena 1450-80. (V. Perälä, Vehmaan historia, 1951; H. Vuorisalmi, Muistelmia Vehmaalta vuosisadan vaihteen tienoilta, 1953)
Vemo är känd som den röda granitens socken. I kommunen finns Finlands enda stenbrytningsmuseum (invigt 1981). Stenindustrin sysselsatte som mest omkring 600 personer i kommunen, idag endast en handfull. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.