Vesilahti (gammalt sv. namn Vesilax), kommun i Birkaland ca 30 km s.v. om Tfrs, Västra och Inre Finlands region. Areal 301 km2, invånare 4 383 (2011).
Vesilahti är beläget vid s. stranden av Pyhäjärvis sydligaste vik. Det upptas i n. av lätt kuperad terräng, som söderut och västerut övergår i en sjörik bergsbygd. Den tätaste bebyggelsen finns vid stränderna av Pyhäjärvi, som förr spelade en stor roll för samfärdseln i dessa trakter. Bland byar märks kyrkbyn (1 495 inv. 2007) och Narva (449 inv. 2007), där det tidigare (sedan 1700-talet) hölls en stor årlig marknad. I dag finns i Vesilahti främst små företag inom metall-, livsmedels- och transportbranschen.
Vesilahti omtalas 1346 som självständig församling, från vilken senare utbrutits Lempäälä och Tottijärvi. Upprorsledaren David, som revolterade mot skattetrycket i slutet av 1430-talet, härstammade från Vesilahti. Den nuvarande träkyrkan, uppförd 1801-03 (M. Tolpo), ersatte en träkyrka, byggd i början av 1600-talet, sedan en tidigare stenkyrka från 1420-talet ödelagts av brand. I dag kvarstår av denna medeltida kyrka endast sakristian, numera museum. Stora delar av Vesilahti och grannsocknen Lempäälä lydde förr under storgodset Laukko, som i början av 1900- talet blev ryktbart för de vräkningar av torpare som verkställdes där. I Vesilahti uppförde ryssarna under första världskriget omfattande befästningsanläggningar, som från slutet av mars till slutet av april 1918 var bemannade med röda trupper. (K. Arajärvi, Vesilahden historia, 1950, 2:a uppl. 1985; V. 1346-1996, red. H. Honka- Hallila, 1996; Vesilahden Laukko: linna, kartano, koti, red. K. Uotila, 2000)
Vesilahti är beläget vid s. stranden av Pyhäjärvis sydligaste vik. Det upptas i n. av lätt kuperad terräng, som söderut och västerut övergår i en sjörik bergsbygd. Den tätaste bebyggelsen finns vid stränderna av Pyhäjärvi, som förr spelade en stor roll för samfärdseln i dessa trakter. Bland byar märks kyrkbyn (1 495 inv. 2007) och Narva (449 inv. 2007), där det tidigare (sedan 1700-talet) hölls en stor årlig marknad. I dag finns i Vesilahti främst små företag inom metall-, livsmedels- och transportbranschen.
Vesilahti omtalas 1346 som självständig församling, från vilken senare utbrutits Lempäälä och Tottijärvi. Upprorsledaren David, som revolterade mot skattetrycket i slutet av 1430-talet, härstammade från Vesilahti. Den nuvarande träkyrkan, uppförd 1801-03 (M. Tolpo), ersatte en träkyrka, byggd i början av 1600-talet, sedan en tidigare stenkyrka från 1420-talet ödelagts av brand. I dag kvarstår av denna medeltida kyrka endast sakristian, numera museum. Stora delar av Vesilahti och grannsocknen Lempäälä lydde förr under storgodset Laukko, som i början av 1900- talet blev ryktbart för de vräkningar av torpare som verkställdes där. I Vesilahti uppförde ryssarna under första världskriget omfattande befästningsanläggningar, som från slutet av mars till slutet av april 1918 var bemannade med röda trupper. (K. Arajärvi, Vesilahden historia, 1950, 2:a uppl. 1985; V. 1346-1996, red. H. Honka- Hallila, 1996; Vesilahden Laukko: linna, kartano, koti, red. K. Uotila, 2000)
Vesilahti. Många märkeshändelser i socknen är förknippade med godset Laukko, därifrån åtskilliga stormän ur ätten Kurck har utgått, bland dem Arvid Kurck, Finlands siste katolske biskop. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.