Waltari, Mika Toimi (f. 19/9 1908 Hfrs, d. där 26/6 1979), författare, fil.kand. 1929, fil.dr h.c. 1970, ledamot av Finlands Akademi 1957-78. Waltari är den mest betydande inom den finskspråkiga författargeneration som på 1920- t. besteg parnassen. I sin tidiga produktion, bl.a. debutromanen Suuri illuusioni (1928, utsattes för hård kritik av diktarbrodern Olavi Paavolainen och censurerades av förläggaren), framstår Waltari i likhet med flertalet övriga medlemmar av gruppen Tulenkantajat som en dyrkare av den urbana levnadsformen. Fram till andra världskriget ansåg sig Waltari främst vara en Helsingforsskildrare; en Helsingforstrilogi utkom 1933-35. Senare gav en utomordentlig produktivitet och en tidigt utvecklad, säker stilkänsla honom plats i främsta ledet bland finskspråkiga författare och skänkte honom internationell ryktbarhet (hans verk har översatts till ett trettiotal språk).
Waltari behärskade så gott som alla litterära genrer. Sina största framgångar vann han dock med historiska romaner från skilda perioder och miljöer; främst Sinuhe egyptiläinen (1945, sv. övers. Sinuhe, egyptiern, 1946), som han skrev på tre och en halv månad fångad av en stark inspiration; han hade då förberett sig för detta skapararbete genom att i tio års tid läsa in sig på det gamla Egypten. Även Mikael Karvajalka (1948, sv. övers. Mikael Ludenfot, 1949) och fortsättningen Mikael Hakim (1949, sv. övers. 1951) med motiv från 1500-talets Europa, Johannes Angelos (1952, sv. övers. 1953) från Konstantinopel vid tiden för den turkiska erövringen av staden på 1400-t., Valtakunnan salaisuus (1959, sv. övers. Rikets hemlighet, 1960) från kristendomens första tid, Ihmiskunnan viholliset (1964, sv. övers. Rikets fiender, 1965) m.fl. arbeten var betydande framgångar.
Waltari skrev vidare mästerliga miniatyrromaner (urval Pienoisromaanit, 1966), dikt- och novellsamlingar, skådespel, detektivromaner, reseskildringar, filmmanuskript, hörspel m.m. Hans minnen, Kirjailijan muistelmat, utgavs postumt 1981. (Mika Waltari ulkomailla-utomlands-abroad, red. J. Vallinkoski/A. Juurinen, 1978; Mika Waltari mielikuvituksen jättiläinen, red. R. Haavikko, 1982; M. Envall, Suuri illusionisti: Mika Waltarin romaanit, 1994; P. Rajala, Noita palaa näyttämölle: Mika Waltari parrasvaloissa, 1998, Unio Mystica: Mika Waltarin elämä ja teokset, 2008)
Hans dotter Satu Waltari (1932-2014) har publicerat en rad romaner, främst generationsdokumentet Kahvila Mabillon (1952), som utspelar sig i bohemernas Paris, och medeltidsberättelsen Viides harharetki (1960), som inspirerats av Hieronymus Boschs måleri.
Waltari behärskade så gott som alla litterära genrer. Sina största framgångar vann han dock med historiska romaner från skilda perioder och miljöer; främst Sinuhe egyptiläinen (1945, sv. övers. Sinuhe, egyptiern, 1946), som han skrev på tre och en halv månad fångad av en stark inspiration; han hade då förberett sig för detta skapararbete genom att i tio års tid läsa in sig på det gamla Egypten. Även Mikael Karvajalka (1948, sv. övers. Mikael Ludenfot, 1949) och fortsättningen Mikael Hakim (1949, sv. övers. 1951) med motiv från 1500-talets Europa, Johannes Angelos (1952, sv. övers. 1953) från Konstantinopel vid tiden för den turkiska erövringen av staden på 1400-t., Valtakunnan salaisuus (1959, sv. övers. Rikets hemlighet, 1960) från kristendomens första tid, Ihmiskunnan viholliset (1964, sv. övers. Rikets fiender, 1965) m.fl. arbeten var betydande framgångar.
Waltari skrev vidare mästerliga miniatyrromaner (urval Pienoisromaanit, 1966), dikt- och novellsamlingar, skådespel, detektivromaner, reseskildringar, filmmanuskript, hörspel m.m. Hans minnen, Kirjailijan muistelmat, utgavs postumt 1981. (Mika Waltari ulkomailla-utomlands-abroad, red. J. Vallinkoski/A. Juurinen, 1978; Mika Waltari mielikuvituksen jättiläinen, red. R. Haavikko, 1982; M. Envall, Suuri illusionisti: Mika Waltarin romaanit, 1994; P. Rajala, Noita palaa näyttämölle: Mika Waltari parrasvaloissa, 1998, Unio Mystica: Mika Waltarin elämä ja teokset, 2008)
Hans dotter Satu Waltari (1932-2014) har publicerat en rad romaner, främst generationsdokumentet Kahvila Mabillon (1952), som utspelar sig i bohemernas Paris, och medeltidsberättelsen Viides harharetki (1960), som inspirerats av Hieronymus Boschs måleri.
Waltari, Mika. Besökte aldrig Egypten, men förmådde trots detta skapa sin odödliga roman om den fornegyptiske läkaren Sinuhe. Foto: Lehtikuva Oy, L. Ilmonen.