Ylämaa, tidigare kommun i Södra Karelen 50 km n.o. om Fredrikshamn, Södra Finland. Vid ingången av 2010 förenades kommunen med Villmanstrand. Vid sammanslagningen uppgick Ylämaas areal till 380 km2 och invånarantal till 1 427 (2008).
Ylämaa upptar ett backigt, av rapakiviberg och talrika småsjöar präglat område invid östgränsen. Kyrkbyn med sin tegelkyrka (I. Launis, 1931) har 470 inv. (2006). Den forna kommunen har på senare år blivit känd för sin stenindustri; där bryts granit (Viborgit, Baltic brown) och spektrolit (eg. labradorit), en ädelsten, som förädlas bl.a. till smycken. Stenidustrin sysselsatte 2006 ca 130 personer. Spektrolitfyndigheterna upptäcktes 1940, men började bearbetas i större skala först på 1980-talet. En "ädelstensby" med bl.a. juvelverkstäder och ett ädelstensmuseum byggdes upp i början av 1980-talet.
Ylämaa församling avskildes 1917 från Säkkijärvi och bildade egen församling, som numera är förenad med Villmanstrands församling; självständig kommun sedan 1930. Efter vapenstilleståndet 1944 befann sig 12,9 km2 av kommunens areal på den sovjetiska sidan av den nya gränsen, men 1946 anslöts till Ylämaa delar av de indragna kommunerna Säkkijärvi och Vahviala. (P. Puntanen/A. Talka, Ylämaan historia, 1999)
Ylämaa upptar ett backigt, av rapakiviberg och talrika småsjöar präglat område invid östgränsen. Kyrkbyn med sin tegelkyrka (I. Launis, 1931) har 470 inv. (2006). Den forna kommunen har på senare år blivit känd för sin stenindustri; där bryts granit (Viborgit, Baltic brown) och spektrolit (eg. labradorit), en ädelsten, som förädlas bl.a. till smycken. Stenidustrin sysselsatte 2006 ca 130 personer. Spektrolitfyndigheterna upptäcktes 1940, men började bearbetas i större skala först på 1980-talet. En "ädelstensby" med bl.a. juvelverkstäder och ett ädelstensmuseum byggdes upp i början av 1980-talet.
Ylämaa församling avskildes 1917 från Säkkijärvi och bildade egen församling, som numera är förenad med Villmanstrands församling; självständig kommun sedan 1930. Efter vapenstilleståndet 1944 befann sig 12,9 km2 av kommunens areal på den sovjetiska sidan av den nya gränsen, men 1946 anslöts till Ylämaa delar av de indragna kommunerna Säkkijärvi och Vahviala. (P. Puntanen/A. Talka, Ylämaan historia, 1999)
Ylämaa var i äldre tider, alltsedan det sena 1700-t., känt för sin tillverkning av träkärl, som marknadsfördes i Fredrikshamn, Villmanstrand och Viborg samt ända borta i S:t Petersburg. Karta: Arttu Paarlahti.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.