Ylivieska, stad i Mellersta Österbotten kring Kalajokis mellersta lopp, Norra Finlands region. Areal 569 km2, invånare 14 266 (2011).
Y. är Kalajokidalens kommersiella och administrativa centrum. Centraltätorten som är belägen vid en älvkrök har 10 508 invånare (2000). Stadsbilden domineras, utom i centrum, av trähus- och villabebyggelse. Av enskilda byggnadsverk kan nämnas kyrkan (av trä, uppförd 1786, ombyggd 1892, J. Basilier), stadshuset (S. Juola, 1966), simhallen och idrottshuset (V. Sarvisto, 1969), statens kanslihus (byggnadsstyrelsen, 1970) och bibliotekshuset (S. Juola, 1971). Bland sevärdheter märks författaren Pietari Päivärintas barndomshem och gravmonument samt minnesmärket (I. Wirkkala, 1949) över ortens första kyrka (från ca 1653). Byn Raudasmäki, som är belägen ett stycke uppåt älven, har den äldsta bosättningen i området. Y. är en viktig järnvägsknut vid Österbottniska banan och tvärbanan Y.-Idensalmi (invigd 1925). Ett flygfält invigdes 1985.
Y. har bl.a. metall- och mekanisk träindustri samt tegelindustri. Bland företag märks YIT Oyj, vars rörfabrik invigdes 1976 (200 anst. 2003), och tegelbruket Ylivieskan tiili Oy (gr. 1960), som är det nordligaste i världen (tegelindustri). På orten utkommer sedan 1927 den oavhängiga dagstidningen (5-dagars) Kalajokilaakso (upplaga 7 987 2005).
Y. blev kapell under Kalajoki 1641 och bildade egen församling 1861; köping 1965 och stad 1971. (Suur-Kalajoen historia, 3 bd, 1956-88; Ylivieskan kirja, red. A. Harju/E. Laitinen, 1981)
Y. är Kalajokidalens kommersiella och administrativa centrum. Centraltätorten som är belägen vid en älvkrök har 10 508 invånare (2000). Stadsbilden domineras, utom i centrum, av trähus- och villabebyggelse. Av enskilda byggnadsverk kan nämnas kyrkan (av trä, uppförd 1786, ombyggd 1892, J. Basilier), stadshuset (S. Juola, 1966), simhallen och idrottshuset (V. Sarvisto, 1969), statens kanslihus (byggnadsstyrelsen, 1970) och bibliotekshuset (S. Juola, 1971). Bland sevärdheter märks författaren Pietari Päivärintas barndomshem och gravmonument samt minnesmärket (I. Wirkkala, 1949) över ortens första kyrka (från ca 1653). Byn Raudasmäki, som är belägen ett stycke uppåt älven, har den äldsta bosättningen i området. Y. är en viktig järnvägsknut vid Österbottniska banan och tvärbanan Y.-Idensalmi (invigd 1925). Ett flygfält invigdes 1985.
Y. har bl.a. metall- och mekanisk träindustri samt tegelindustri. Bland företag märks YIT Oyj, vars rörfabrik invigdes 1976 (200 anst. 2003), och tegelbruket Ylivieskan tiili Oy (gr. 1960), som är det nordligaste i världen (tegelindustri). På orten utkommer sedan 1927 den oavhängiga dagstidningen (5-dagars) Kalajokilaakso (upplaga 7 987 2005).
Y. blev kapell under Kalajoki 1641 och bildade egen församling 1861; köping 1965 och stad 1971. (Suur-Kalajoen historia, 3 bd, 1956-88; Ylivieskan kirja, red. A. Harju/E. Laitinen, 1981)
Ylivieska har vuxit upp kring en järnvägskorsning. Ortens mest berömde son är president Kyösti Kallio, som föddes 1873 i en släkt med gamla anor där. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.