Zilliacus, Konrad (Konni) Viktor (f. 18/12 1855 Hfrs, d. där 19/6 1924), författare och politiker. Zilliacus var en av de få finländska politiker som gjorde en insats av internationella mått i början av 1900-t. Han studerade juridik och avlade rättsexamen 1877, tjänstgjorde vid generalguvernörskansliet och var flottningschef vid Kymmene flottningsbolag samt ägnade sig därefter åt jordbruk på Mariefors gård, som han köpt. Sedan ekonomiska svårigheter uppenbarat sig, reste han 1889 till USA som korrespondent för Hufvudstadsbladet, begav sig 1893 till Japan, där han vistades i ca tre år, och bodde sedan i Paris; 1898 återvände han till Finland. Zilliacus påbörjade sin författarverksamhet i utlandet; han publicerade bl.a. fyra samlingar Utvandrarehistorier (1890-99), ett större arbete om Amerikas Förenta stater (1893) och en bok om indianoroligheterna i Dakota 1891, Indiankriget (1898). Minnen från sina upplevelserika utlandsår utgav han på äldre dagar i tre volymer Vandringsår (1920-23).
Efter återkomsten till hemlandet var Zilliacus medlem av Nya Pressens redaktion fram till tidningens indragning 1900 och uppträdde till det konstitutionella statsskickets försvar bl.a. som initiativtagare till den stora europeiska kulturadressen (europeiska adressen). Han bildade 1904 Finska aktiva motståndspartiet (aktivismen) och var under den s.k. första ryska förtrycksperioden sysselsatt bl.a. med att smuggla in i Finland den illegala tidningen Fria Ord, som man grundat i Stockholm, där han huvudsakligen vistades. Z. stod även bakom smugglingen av vapen till Finland, vilket skedde bl.a. med fartyget John Grafton (Graftonaffären) och hans egen yacht Marsza (Estlander, Gustaf). Ett led i kampen mot förtrycket var också den banbrytande skildringen Det revolutionära Ryssland (1902, övers. till flera språk). Han knöt vidare under rysk- japanska kriget 1904-05 kontakter med japanerna och lyckades sammanföra Rysslands revolutionära partier till gemensamma aktioner, vilket var hans främsta bedrift på det internationella planet.
Zilliacus återvände till Finland efter storstrejken 1905 (var en av Voimaförbundets stiftare), men måste sedan den andra förtrycksperioden börjat 1909 på nytt lämna landet; vistades bl.a. i Stockholm och Paris, där han aktivt arbetade för Finlands sak och senare för jägarrörelsen. Från 1918 var han bosatt i Hfrs, huvudsakligen sysselsatt med att skriva sina memoarer; utgav bl.a. Från ofärdstider och oroliga år (2 bd, 1919-20) och Stämplingar och äventyr (1922). (H. Gummerus, Konni Zilliacus, 1933)
Hans son, politikern Konni Zilliacus d.y. (1894-1967) blev brittisk medborgare och anslöt sig efter första världskriget till arbetarpartiet; var 1945-50 och 1955-66 ledamot av parlamentet, där han energiskt verkade för en avspänning i relationerna till Sovjetunionen. Han upprätthöll kontakter med de sovjetiska och östeuropeiska ledarna och uteslöts under det kalla krigets dagar ur partiet, sedan han 1949 röstat mot brittiskt medlemskap i Atlantpakten. Han var en av Labours främsta experter på internationella frågor. Far även till Laurin Zilliacus.
Efter återkomsten till hemlandet var Zilliacus medlem av Nya Pressens redaktion fram till tidningens indragning 1900 och uppträdde till det konstitutionella statsskickets försvar bl.a. som initiativtagare till den stora europeiska kulturadressen (europeiska adressen). Han bildade 1904 Finska aktiva motståndspartiet (aktivismen) och var under den s.k. första ryska förtrycksperioden sysselsatt bl.a. med att smuggla in i Finland den illegala tidningen Fria Ord, som man grundat i Stockholm, där han huvudsakligen vistades. Z. stod även bakom smugglingen av vapen till Finland, vilket skedde bl.a. med fartyget John Grafton (Graftonaffären) och hans egen yacht Marsza (Estlander, Gustaf). Ett led i kampen mot förtrycket var också den banbrytande skildringen Det revolutionära Ryssland (1902, övers. till flera språk). Han knöt vidare under rysk- japanska kriget 1904-05 kontakter med japanerna och lyckades sammanföra Rysslands revolutionära partier till gemensamma aktioner, vilket var hans främsta bedrift på det internationella planet.
Zilliacus återvände till Finland efter storstrejken 1905 (var en av Voimaförbundets stiftare), men måste sedan den andra förtrycksperioden börjat 1909 på nytt lämna landet; vistades bl.a. i Stockholm och Paris, där han aktivt arbetade för Finlands sak och senare för jägarrörelsen. Från 1918 var han bosatt i Hfrs, huvudsakligen sysselsatt med att skriva sina memoarer; utgav bl.a. Från ofärdstider och oroliga år (2 bd, 1919-20) och Stämplingar och äventyr (1922). (H. Gummerus, Konni Zilliacus, 1933)
Hans son, politikern Konni Zilliacus d.y. (1894-1967) blev brittisk medborgare och anslöt sig efter första världskriget till arbetarpartiet; var 1945-50 och 1955-66 ledamot av parlamentet, där han energiskt verkade för en avspänning i relationerna till Sovjetunionen. Han upprätthöll kontakter med de sovjetiska och östeuropeiska ledarna och uteslöts under det kalla krigets dagar ur partiet, sedan han 1949 röstat mot brittiskt medlemskap i Atlantpakten. Han var en av Labours främsta experter på internationella frågor. Far även till Laurin Zilliacus.
Zilliacus, Konni. Personer som ansåg det passiva motståndet mot förryskningspolitiken vara ineffektivt anslöt sig till Finska aktiva motståndspartiet som han grundade 1904. Anhängarna till det nya partiet drog sig inte för att använda våld som ett medel i den politiska kampen. Foto: Museiverket, Daniel Nyblin.