Åbo båtvarf tillkom 1889 som en verkstad för liv- och skeppsbåtar för Crichtons skeppsvarv (Crichton, William). Varvet anlades på Runsala vid Aura ås mynning. Det övertogs redan 1892 av Gustaf Adolf Lindblom, nederländsk konsul och eldsjäl inom Airisto segelsällskap. Varvet leddes av båtbyggaren August Westin (1845-1920), som med sina två söner Bruno Westin (1883-1951) och Zakéus Westin skulle svara för kvaliteten i varvets verksamhet. Bruno Westin verkade som driftsingenjör vid varvet, medan Zaké Westin arbetade som varvets hovkonstruktör av tävlingsyachter. En dotter till August Westin blev mor till Jarl Lindblom som i tredje led utövade skeppskonstruktörens yrke och länge var verksam vid Åbo båtvarf. Bland övriga kända konstruktörer som anlitade varvet kan nämnas Gustaf Estlander och Gunnar Stenbäck, som även var varvets representant i Hfrs.
Åbo båtvarf hade ett stort klientel av kvalitetsmedvetna yachtsmän. Bland dessa kan nämnas pappersmagnaten Walter Ahlström, FÅA-chefen och ministern Henrik Ramsay, industrimannen Hemming Elfving och affärsmannen Gunnar Grönblom. Åbo båtvarf var vida känt för sina förstklassiga yachter av trä, och bedrev en avsevärd export till Europa, Nord- och Sydamerika. Ofta gällde det specialkonstruerade regeljakter till krävande beställare, men ibland även entypsbåtar. Bland större leveranser noteras en serie starbåtar i slutet av 1930-talet, ett antal olympiajollar till OS 1940 som inte blev av, samt de långfärdsbetonade Lindblomskapelserna Turistkryssaren (1937) och Utökryssaren (1949).
Med glasfiberteknikens frammarsch på 1960-talet råkade det traditionella träbåtsbyggandet in i ett brytningsskede, som de flesta varv inte klarade av. Åbo båtvarf togs över av Fiskarskoncernen. Efter några krampaktiga försök med plastbåtar som en snipejolle (1963) och Kungskryssaren (1971-74) ritad av Pelle Petterson, avslutade varvet sin legendariska verksamhet. Men ännu den dag som är seglar många av dess klenoder från 1920- o. 30-talen, såsom Rettigs "Clipper", Ahlströms "Marjatta", Ramsays "Regina" och Frosterus "Sphinx" omkring på haven, pietetsfullt renoverade i perfekt skick av nya ägare med sinne för nautiska traditioner. (Chr.H. Ericsson/H. Ericsson, Åbo båtvarf - ägare, konstruktörer och klienter, i Jungfrusundsrapporten nr 8, Åbo 2004) (Henry Ericsson)
Åbo båtvarf hade ett stort klientel av kvalitetsmedvetna yachtsmän. Bland dessa kan nämnas pappersmagnaten Walter Ahlström, FÅA-chefen och ministern Henrik Ramsay, industrimannen Hemming Elfving och affärsmannen Gunnar Grönblom. Åbo båtvarf var vida känt för sina förstklassiga yachter av trä, och bedrev en avsevärd export till Europa, Nord- och Sydamerika. Ofta gällde det specialkonstruerade regeljakter till krävande beställare, men ibland även entypsbåtar. Bland större leveranser noteras en serie starbåtar i slutet av 1930-talet, ett antal olympiajollar till OS 1940 som inte blev av, samt de långfärdsbetonade Lindblomskapelserna Turistkryssaren (1937) och Utökryssaren (1949).
Med glasfiberteknikens frammarsch på 1960-talet råkade det traditionella träbåtsbyggandet in i ett brytningsskede, som de flesta varv inte klarade av. Åbo båtvarf togs över av Fiskarskoncernen. Efter några krampaktiga försök med plastbåtar som en snipejolle (1963) och Kungskryssaren (1971-74) ritad av Pelle Petterson, avslutade varvet sin legendariska verksamhet. Men ännu den dag som är seglar många av dess klenoder från 1920- o. 30-talen, såsom Rettigs "Clipper", Ahlströms "Marjatta", Ramsays "Regina" och Frosterus "Sphinx" omkring på haven, pietetsfullt renoverade i perfekt skick av nya ägare med sinne för nautiska traditioner. (Chr.H. Ericsson/H. Ericsson, Åbo båtvarf - ägare, konstruktörer och klienter, i Jungfrusundsrapporten nr 8, Åbo 2004) (Henry Ericsson)
Åbo båtvarf var på sin tid ett av Nordens mest kända. Utöver högklassiga segelbåtar byggde varvet bl.a. rodd och livbåtar, mindre kustfartyg samt patrull- och torpedbåtar. Interiör från hallen på Runsala. Foto: Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi.