Heinrichs, Axel Erik (f. 21/7 1890 Hfrs, d. där 16/11 1965), militär, general av infanteriet (1941). Heinrichs studerade efter studentexamen 1908 bl.a. vid Helsingfors universitet och arbetade sedan vid Dagens Press som reporter och kåsör under signaturen Morenkopp. Han anslöt sig 1915 till Kgl. preussiska jägarbataljonen 27 ( jägarrörelsen) och deltog i kriget 1918 som bataljonschef. Heinrichs innehade 1918-29 olika stabs- och kommendörsbefattningar vid de centrala militära instanserna i Hfrs och vid truppförband i ö. Finland, var 1929-30 chef för Krigshögskolan, 1931-38 chef för l. Divisionen och 1938-39 inspektör av infanteriet. Under vinterkriget förde han först befälet över III Armékåren på Taipaleavsnittet och blev i krigets slutskede chef för Karelska näsets armé. Heinrichs var generalstabschef 1940-44 med avbrott för fortsättningskrigets inledande skede 1941-42, då han som befälhavare för Karelska armén ledde framryckningen n. och ö. om Ladoga till Svir och Onega. Sonen Martin stupade 1943 vid Svirfronten.
Heinrichs var medlem av avtalsdelegationen för vapenstilleståndet hösten 1944 och tjänstgjorde jan. -juli 1945 som tf. kommendör för försvarsmakten, från vilken post han dock avgick på regeringens uppmaning i samband med den s.k. vapensmusselaffären. Han deltog även i underhandlingarna om vänskaps- och biståndspakten i Moskva 1948. Heinrichs verkade sedan 1949-53 som personalchef i Nordiska föreningsbanken.
Heinrichs framträdde även som författare; han kom med tiden att stå Mannerheim nära och utgav bl.a. en biografi över denne under titeln Mannerheimgestalten (2 bd, 1957-59). Detta innebar inte att deras relationer alltid skulle ha varit oproblematiska. Heinrichs tilldelades 1944 Mannerheimkorset av 1:a klass, utom marskalken själv den ende som fått denna utmärkelse. Sedan Heinrichs tvingats avgå som kommendör för försvarsmakten anlitades han av Paasikivi som säkerhetspolitisk rådgivare och var en av vänskaps- och biståndspaktens med Sovjetunionen arkitekter. Fil. dr h.c. vid Helsingfors universitet 1957. (Finländska gestalter VII, 1968; E. Sutela, Heinrichsin adjutanttina, 1979; M. Turtola, E. H.: Mannerheimin ja Paaskiven kenraali, 1988)
Heinrichs var medlem av avtalsdelegationen för vapenstilleståndet hösten 1944 och tjänstgjorde jan. -juli 1945 som tf. kommendör för försvarsmakten, från vilken post han dock avgick på regeringens uppmaning i samband med den s.k. vapensmusselaffären. Han deltog även i underhandlingarna om vänskaps- och biståndspakten i Moskva 1948. Heinrichs verkade sedan 1949-53 som personalchef i Nordiska föreningsbanken.
Heinrichs framträdde även som författare; han kom med tiden att stå Mannerheim nära och utgav bl.a. en biografi över denne under titeln Mannerheimgestalten (2 bd, 1957-59). Detta innebar inte att deras relationer alltid skulle ha varit oproblematiska. Heinrichs tilldelades 1944 Mannerheimkorset av 1:a klass, utom marskalken själv den ende som fått denna utmärkelse. Sedan Heinrichs tvingats avgå som kommendör för försvarsmakten anlitades han av Paasikivi som säkerhetspolitisk rådgivare och var en av vänskaps- och biståndspaktens med Sovjetunionen arkitekter. Fil. dr h.c. vid Helsingfors universitet 1957. (Finländska gestalter VII, 1968; E. Sutela, Heinrichsin adjutanttina, 1979; M. Turtola, E. H.: Mannerheimin ja Paaskiven kenraali, 1988)
Heinrichs, Erik. Betraktades som Mannerheims "kronprins" och var en av de ytterst få personer som hade rätt att säga du till marskalken. Foto: Schildts bildarkiv.