Koskenniemi (V.A.)

Koskenniemi (t. 1906 Forsnäs), Veikko Antero (V.A.) (f. 8/7 1885 Uleåborg, d. 4/8 1962 Åbo), författare och litteraturhistoriker, fil.kand. 1907, farfar till Martti Koskenniemi Han var 1921-48 professor i litteraturhistoria vid Åbo universitet, universitetets rektor 1924-32 och ledamot av Finlands Akademi 1948-55. Koskenniemi framträdde redan i sina första samlingar, Runot (1906) och Valkeat kaupungit (1908) som en mogen och självständig diktare, vars lyrik andades en ödesmättad, själfull pessimism. Hans poetiska stil var förfinad och ordknapp. Koskenniemi var framför allt reflexionslyriker; längre fram blev hans attityder till livet och tingen mera positiva. Han gjorde sig till tolk för 1920- o. 30-talets borgerligt konservativa tänkesätt, och bevarade länge ett osedvanligt stort inflytande över finskt kulturliv, som bl.a. innefattade förmågan att i viss mån styra den litterära opinionen, vilket väckte opposition. Hans ställning rubbades inte av att han 1941 hade låtit sig väljas till andre ordförande i det av Goebbels inspirerade Europeiska författarförbundet.

Koskenniemis ofta klassiskt inspirerade diktning förmådde i anmärkningsvärd utsträckning nå den stora publiken. Ett urval av hans aforismer, Vandringsstaven, utkom 1961 på svenska, liksom även de självbiografiska arbetena Onnen antimet, (1935, sv. övers. Lyckans håvor, 1943) och Vuosisadanalun ylioppilas (1947, sv. övers. Student när seklet var ungt, 1948). Inom hans rika produktion märks vidare essäer, reseskildringar och författarmonografier över Alfred de Musset (1918), Goethe (1948), Aleksis Kivi (1934) och hans välgörarinna Maila Talvio (1946) samt en biografi över Werner Söderström (1950). Koskenniemi gjorde även en förtjänstfull insats som översättare av olika utländska klassiker till finska (Goethe, Balzac m.fl.) och verkade i ett drygt halvsekel som litteraturkritiker vid Uusi Suometar/Uusi Suomi. Erhöll flera inhemska och utländska hedersdoktorat. (L. Viljanen, V.A.Koskenniemi, 1935; P. Mattila, V.A.Koskenniemi lyyrillisenä taiteilijana, 1954; Y. Luojola, V.A. Koskenniemen totuudenetsijämotiivi, 1962, V.A. Koskenniemen uskonnollinen maailma, 1977; Runoilijan monet kasvot, red. K. Saarenheimo, 1985; Kurkiauran varjo, red. T. Siltala, 1985)