Vammala, tidigare stad i Birkaland med centrum vid Vammaskoski fors i Kumo älv. Då Vammala ingick i Sastamala stad var dess areal 804 km2 och invånarantal 16 633 (2008).
Vammalas centrum, beläget på ett näs mellan Liekovesi och Rautavesi, två sjöar i Kumo älvs vattensystem, förbinds genom en bro med industri- och villaområdena kring järnvägsstationen på älvens n. strand. Ett stycke uppströms i Rautavesi ligger ön Salonsaari med berget Pirunvuori (151 m ö.h.), som uppmärksammades av turister redan på 1800-talet. Konstnären Emil Danielsson (1882-1967), känd främst som porträtt- och landskapsmålare, lät 1906 bygga en bostads- och ateljébyggnad av natursten på berget. Den donerades 1975 av änkan till den lokala hembygdsföreningen. Inom bebyggelsen i centraltätorten märks Tyrvis (nya) kyrka (P.J. Gylich, 1848-55) och stadshuset (K. Palmqvist, 1955).
Vammala är centrum för en jordbruksbygd som omfattar bl.a. de f.d. kommunerna Karkku och Tyrvis, som anslöts till Vammala 1973. Orten är även en viktig industristad med bl.a. gummi-, trä-, verkstads- och grafisk industri. Bland företag märks Patria weapon systems Oy (jfr Patria Abp, 360 anst. 2003, tillv. försvarsmateriel), Teknikum Oy (gr. 1989, 200 anst. 2006), en av Nordens ledande tillverkare av gummi- och polymerprodukter, vidare fanerfabriken Vammalan vaneri Oy (gr. 1986, 165 anst. 2005) och tryckeriet Vammalan kirjapaino Oy (gr. 1923, 45 anst. 2006). Vid Pirunvuori ca 15 km ö. om stadens centrum ligger en stor turistanläggning, Ellivuori ski center Oy (gr. 1970). Av regelbundet återkommande evenemang kan nämnas den antikvariska bokmässan "Den gamla litteraturens dagar", som anordnas sedan 1986. Björneborgsbanan, som öppnades för trafik 1895, är dragen genom Vammala. Där utkommer lokaltidningen Tyrvään Sanomat (3-dagars, gr. 1894, upplaga 7 100 ex. 2005).
Den äldsta kyrksocknen i trakten är Karkku, som under medeltiden och i början av nya tiden bar namnet Sastamala, nämnt 1328. Socknens gråstenskyrka, som är helgad åt jungfru Maria, uppfördes under förra delen av 1500- talet; den restaurerades 1960 och tjänstgör numera som museum. Från samma tid härstammar även Tyrvis gamla kyrka (helgad åt Olav den helige), som med sin omgivning utgör ett värdefullt kulturlandskap. Detta tempel förstördes 1997 i en mordbrand men iståndsattes därefter på nytt och återinvigdes 2003. Tyrvis avskildes 1520 från Karkku till en självständig församling.
Tyrvis kyrkby (se S:t Olofs kyrka) vid Vammaskoski fors var tidigt en betydande handelsplats, för vilken köpingsrättigheter var påtänkta redan på 1700-talet. Planerna förverkligades dock först 1912, och 1915 utbröts Vammala från Tyrvis till en självständig kommun. Under slutskedet av kriget 1918 ödelades köpingen s.g.s. helt av en brand. Orten utvecklades snabbt efter andra världskriget och blev stad 1965. Delar av Äetsä kommun förenades med V. 1985, och vid ingången av 2007 inkorporerades hela Suodenniemi kommun med Vammala- Två år senare, 2009, sammanslogs Vammala med Äetsä och Mouhijärvi varvid Sastamala stad bildades. (L.I. Rancken, Sastamala, 1888; V. Pakula, Tyrvään seutu Suomen vapaussodassa, 1926; Tutkimuksia ja kuvauksia Karkusta ja Tyrväästä, 2 bd, 1939; L.A. Sillanpää, Vammalan kauppalan historia 1897-1961, 1962; J. Piilonen, Kunnallishallintoa kuttupitäjässä: Tyrvään kunta 1869-1968, 1969; U. Salo/J. Piilonen, Sastamalan historia, 4 bd, 1997-2007; Tyrväässä tutkittua 1, 1998; Kirjava kaupunki - tarinoita Vammalasta, 2002; J. Piilonen/A. Niemi, Tyrvään Pyhä Olavi, 2003; R. Seppälä, Pirunvuori: taidetta ja tarinoita, 2004)
Vammalas centrum, beläget på ett näs mellan Liekovesi och Rautavesi, två sjöar i Kumo älvs vattensystem, förbinds genom en bro med industri- och villaområdena kring järnvägsstationen på älvens n. strand. Ett stycke uppströms i Rautavesi ligger ön Salonsaari med berget Pirunvuori (151 m ö.h.), som uppmärksammades av turister redan på 1800-talet. Konstnären Emil Danielsson (1882-1967), känd främst som porträtt- och landskapsmålare, lät 1906 bygga en bostads- och ateljébyggnad av natursten på berget. Den donerades 1975 av änkan till den lokala hembygdsföreningen. Inom bebyggelsen i centraltätorten märks Tyrvis (nya) kyrka (P.J. Gylich, 1848-55) och stadshuset (K. Palmqvist, 1955).
Vammala är centrum för en jordbruksbygd som omfattar bl.a. de f.d. kommunerna Karkku och Tyrvis, som anslöts till Vammala 1973. Orten är även en viktig industristad med bl.a. gummi-, trä-, verkstads- och grafisk industri. Bland företag märks Patria weapon systems Oy (jfr Patria Abp, 360 anst. 2003, tillv. försvarsmateriel), Teknikum Oy (gr. 1989, 200 anst. 2006), en av Nordens ledande tillverkare av gummi- och polymerprodukter, vidare fanerfabriken Vammalan vaneri Oy (gr. 1986, 165 anst. 2005) och tryckeriet Vammalan kirjapaino Oy (gr. 1923, 45 anst. 2006). Vid Pirunvuori ca 15 km ö. om stadens centrum ligger en stor turistanläggning, Ellivuori ski center Oy (gr. 1970). Av regelbundet återkommande evenemang kan nämnas den antikvariska bokmässan "Den gamla litteraturens dagar", som anordnas sedan 1986. Björneborgsbanan, som öppnades för trafik 1895, är dragen genom Vammala. Där utkommer lokaltidningen Tyrvään Sanomat (3-dagars, gr. 1894, upplaga 7 100 ex. 2005).
Den äldsta kyrksocknen i trakten är Karkku, som under medeltiden och i början av nya tiden bar namnet Sastamala, nämnt 1328. Socknens gråstenskyrka, som är helgad åt jungfru Maria, uppfördes under förra delen av 1500- talet; den restaurerades 1960 och tjänstgör numera som museum. Från samma tid härstammar även Tyrvis gamla kyrka (helgad åt Olav den helige), som med sin omgivning utgör ett värdefullt kulturlandskap. Detta tempel förstördes 1997 i en mordbrand men iståndsattes därefter på nytt och återinvigdes 2003. Tyrvis avskildes 1520 från Karkku till en självständig församling.
Tyrvis kyrkby (se S:t Olofs kyrka) vid Vammaskoski fors var tidigt en betydande handelsplats, för vilken köpingsrättigheter var påtänkta redan på 1700-talet. Planerna förverkligades dock först 1912, och 1915 utbröts Vammala från Tyrvis till en självständig kommun. Under slutskedet av kriget 1918 ödelades köpingen s.g.s. helt av en brand. Orten utvecklades snabbt efter andra världskriget och blev stad 1965. Delar av Äetsä kommun förenades med V. 1985, och vid ingången av 2007 inkorporerades hela Suodenniemi kommun med Vammala- Två år senare, 2009, sammanslogs Vammala med Äetsä och Mouhijärvi varvid Sastamala stad bildades. (L.I. Rancken, Sastamala, 1888; V. Pakula, Tyrvään seutu Suomen vapaussodassa, 1926; Tutkimuksia ja kuvauksia Karkusta ja Tyrväästä, 2 bd, 1939; L.A. Sillanpää, Vammalan kauppalan historia 1897-1961, 1962; J. Piilonen, Kunnallishallintoa kuttupitäjässä: Tyrvään kunta 1869-1968, 1969; U. Salo/J. Piilonen, Sastamalan historia, 4 bd, 1997-2007; Tyrväässä tutkittua 1, 1998; Kirjava kaupunki - tarinoita Vammalasta, 2002; J. Piilonen/A. Niemi, Tyrvään Pyhä Olavi, 2003; R. Seppälä, Pirunvuori: taidetta ja tarinoita, 2004)