Virtanen, A.I.

Virtanen, Artturi Ilmari (A.I.) (f. 15/1 1895 Hfrs, d. där 11/11 1973), kemist, banbrytare för den biokemiska forskningen ( kemi) i Finland, fil.dr 1919. Virtanen innehade professorsbefattningen i biokemi vid Tekniska högskolan 1931-39 och vid Helsingfors universitet 1939-48; var 1948-65 ledamot av Finlands Akademi och dess preses 1948-63. Sin huvudsakliga forskargärning utförde han i Valios laboratorier (1919-70) och i Biokemiska forskningsanstalten, grundad på hans initiativ 1929, som han förestod till sin död. Virtanen bedrev forskningar över många teoretiska grundproblem inom kemin, t.ex. enzymbildningen i mikroceller, jäsningens olika faser, den biologiska kvävebildningen och proteinets syntes samt hormonernas och bakteriernas verksamhet. Många av hans upptäckter har fått praktisk tillämpning; mest känd härvidlag är hans metod för konservering av färskt kreatursfoder, den s.k. AIV-metoden (började användas i Finland 1929), som i korthet går ut på att man tillsätter syror (AIV-syra) i färskt gräs och annat grönfoder i syfte att undertrycka såväl växtcellernas andning som skadliga jäsningsprocesser. Användningen av AIV-foder möjliggör producering av vitaminrik sommarmjölk året om. Särskilt för denna uppfinning blev Virtanen 1945 tilldelad Nobelpriset i kemi, den förnämsta i en lång rad vetenskapliga utmärkelser han erhöll under sin långa aktiva forskarbana. Han var en ytterst medryckande föreläsare.

På det praktiska planet arbetade Virtanen främst med agrikultur- och näringskemiska problem; han ägde från 1933 en gård i Sibbo, där experiment utfördes. Uppfinningar av stor vikt för livsmedelsindustrin var av honom utarbetade metoder att förbättra kvaliteten på smör och ost. Han påvisade även att nötkreatur kan leva på helt proteinfri cellulosaföda med urea som kvävekälla utan att mjölkningsförmågan blir lidande.

Hans viktigaste rön på lantbruksvetenskapens område finns sammanfattade i två arbeten, Cattle fodder and human nutrition (1938) och AIV-järjestelmä karjanruokinnan perustana (1943, sv. övers. AIV-systemet såsom grundval för husdjurens utfodring, 1945).

Virtanen var känd för att politiskt stå rätt långt högerut, men han var ingen nazistsympatisör eller ens särskilt tyskvänlig, utan snarare anglosaxiskt inriktad. Mot Sovjetunionen hyste han dock starka aversioner, vilka han även oförblommerat gav uttryck för i offentligheten och blev därigenom en besvärlig person för landets politiska ledning under efterkrigsdecennierna. Gjorde som preses för Finlands Akademi en viktig insats för att stärka vetenskapens ställning i Finland. Se även struma. (J. Mäki, A.I.V. in the history of fermentation research, 1983; M. Heikonen, AIV: keksintöjen aika, 1990, AIV: isänmaan aika, 1993)