Ahlfors, Bengt Gunnar Richard (f. 28/12 1937 Hfrs), författare och regissör, fil.kand. 1967. Ahlfors inledde sin bana som teaterkritiker i Nya Pressen 1959-62 för att så övergå till aktivt teaterarbete. Han var regissör vid Svenska teatern 1966-67, biträdande teaterchef vid Lilla teatern 1967-70 och Svenska teaterns konstnärlige ledare 1975-78. Sedan 1978 har han varit fri författare och regissör med uppdrag både i Finland och utomlands.
Genom sin mångsidiga begåvning har Ahlfors under decennier framstått som en av de personligaste rösterna i finlandssvenskt kulturliv, verksam på flera olika arenor. Som teaterman tar han avstamp i 60-talets politiska vänsterrörelse, bland annat i en rad revyer på Lilla teatern, där han samarbetade med Frej Lindqvist (I våras 1963) och Johan Bargum/ Claes Andersson (Wälläri 1968, Kropp 1969, Med-borgare! 1970). Livlig debatt väckte Runeberg-parafrasen Fänrik Ståls sägner, skriven tillsammans med Lindqvist, på Svenska teatern 1976. I samarbete med Johan Bargum skrev han 1986 aidspjäsen Finns det tigrar i Kongo?, som blivit en internationell succé och översatts till ett tjugotal språk. Bland Ahlfors senare pjäser, ofta uppförda med honom själv som regissör, märks En teaterkomedi (1983, översatt till en rad språk), Blandade känslor (1988), Stulen lycka (1994) och Rysk roulett (1996).
Ahlfors texter har ofta en samhällskritisk ton, som han förenar med en stor ömsinthet inför de emellanåt ganska kantstötta personer som agerar. En bitsk humor utmärker dialogen, utformad med ovanlig språklig stringens. I sin skönlitterära prosaproduktion följer Ahlfors gärna upp teman ur teatertexterna. Bland hans oftast självbiografiskt färgade böcker märks Stigzeliuska rummet (1980), en öppenhjärtig dagbok från den tumultuariska tiden på Svenska teatern, teaterromanen Personerna (1984) och Bengt Ahlfors läsebok (1993). Äventyr i teaterbranschen (2001) är en briljant och underhållande memoarbok som ger inblickar bakom kulisserna i ett intrigfyllt finländskt teaterliv.
Ahlfors har också skrivit ett stort antal visor och spelat in många av dem i egna tolkningar. Åren 1970-73 var han stipendiat i Villa Biaudet i Lovisa och 1998-2000 ordförande för Hugo Bergroth-sällskapet. Gift med regissören Ritva Siikala sedan 1968. (Gustaf Widén)
Genom sin mångsidiga begåvning har Ahlfors under decennier framstått som en av de personligaste rösterna i finlandssvenskt kulturliv, verksam på flera olika arenor. Som teaterman tar han avstamp i 60-talets politiska vänsterrörelse, bland annat i en rad revyer på Lilla teatern, där han samarbetade med Frej Lindqvist (I våras 1963) och Johan Bargum/ Claes Andersson (Wälläri 1968, Kropp 1969, Med-borgare! 1970). Livlig debatt väckte Runeberg-parafrasen Fänrik Ståls sägner, skriven tillsammans med Lindqvist, på Svenska teatern 1976. I samarbete med Johan Bargum skrev han 1986 aidspjäsen Finns det tigrar i Kongo?, som blivit en internationell succé och översatts till ett tjugotal språk. Bland Ahlfors senare pjäser, ofta uppförda med honom själv som regissör, märks En teaterkomedi (1983, översatt till en rad språk), Blandade känslor (1988), Stulen lycka (1994) och Rysk roulett (1996).
Ahlfors texter har ofta en samhällskritisk ton, som han förenar med en stor ömsinthet inför de emellanåt ganska kantstötta personer som agerar. En bitsk humor utmärker dialogen, utformad med ovanlig språklig stringens. I sin skönlitterära prosaproduktion följer Ahlfors gärna upp teman ur teatertexterna. Bland hans oftast självbiografiskt färgade böcker märks Stigzeliuska rummet (1980), en öppenhjärtig dagbok från den tumultuariska tiden på Svenska teatern, teaterromanen Personerna (1984) och Bengt Ahlfors läsebok (1993). Äventyr i teaterbranschen (2001) är en briljant och underhållande memoarbok som ger inblickar bakom kulisserna i ett intrigfyllt finländskt teaterliv.
Ahlfors har också skrivit ett stort antal visor och spelat in många av dem i egna tolkningar. Åren 1970-73 var han stipendiat i Villa Biaudet i Lovisa och 1998-2000 ordförande för Hugo Bergroth-sällskapet. Gift med regissören Ritva Siikala sedan 1968. (Gustaf Widén)