Alexander I (1777-1825), kejsare av Ryssland 1801-25, storfurste av Finland, efterträdde fadern Paul I 1801. Alexander I hade uppfostrats i rousseauansk anda och hyste länge tidstypiska liberala föreställningar. Under hela sin regeringstid strävade Alexander I efter att hävda suveräniteten gentemot adeln. Han genomförde under inflytande av bl.a. rådgivaren Michail Speranskij en del reformer men utvecklades mot slutet av sitt liv alltmer i auktoritär riktning.
Alexander I ingrep 1805 aktivt i kampen mot Napoleon, men blev s.å. slagen vid Austerlitz. Efter nya nederlag ingick han 1807 i Tilsit förbund med Napoleon, vilket ledde till att Ryssland efter kriget mot Sverige 1808-09 (Finska kriget) förvärvade Finland.
Då det i detta skede var viktigt att snabbt pacificera Finland, beslöt Alexander bevilja landet en viss grad av inre självstyrelse. Hans egna liberala idéer, G.M. Armfelts insats, den starka ställning den svenska grundlagen gav monarken torde bl.a. ha samverkat till att Finland fick sin autonomi. Finlands särställning bekräftades av kejsaren på Borgå lantdag 1809. Under de följande åren försökte Alexander I med alla medel vinna finländarnas bevågenhet. För detta ändamål lät han bl.a. återförena Gamla Finland med det övriga riket. Hans politik lyckades, Finland blev ett troget stöd för Petersburg. Den förändring som senare inträdde i Alexander I:s grundsyn inverkade inte på hans välvilliga inställning till Finland, men däremot underlät han att flera gånger sammankalla lantdagen. Kort efter Alexander I:s död uppstod rykten, att tsaren inte var död, och på 1890-talet förklarade t.o.m. ryska historiker, att han i trettio år (till 1864) levt som den fromma munken Fjodor Kuzmitj i Sibirien. (B.O. Schauman, Kejsar Alexander I:s resa i Finland 1819, 1892; G. Frosterus, En vändpunkt uti Alexander I:s regering, 1897; U.L. Lehtonen, Keisari Aleksanteri I:n lapsuus ja kasvatus, 1900; H. Schulman, Alexander I, lefnadsteckning 1903; E. Nervander, Kejsar Alexander I:s samtliga resor i Finland, 1906; M. Paléologue, Alexandre I:er, un tsar énigmatique, 1937, sv. övers. En gåtfull tsar, 1940; E. Rydelius/A. Beloborodoff, A. den gåtfulle, 1943; Suomen hallitsijat: kuninkaat, keisarit ja presidentit, red. P. Tommila m.fl., 2000; Kunikaallisia, keisarillisia, tasavaltalaisia: Suomen valtionpäämiehet ja heidän puolisonsa, red. R. Valjus, 2001, T. Ekman, A. Kejsare och fosterland, 2011)
Alexander I ingrep 1805 aktivt i kampen mot Napoleon, men blev s.å. slagen vid Austerlitz. Efter nya nederlag ingick han 1807 i Tilsit förbund med Napoleon, vilket ledde till att Ryssland efter kriget mot Sverige 1808-09 (Finska kriget) förvärvade Finland.
Då det i detta skede var viktigt att snabbt pacificera Finland, beslöt Alexander bevilja landet en viss grad av inre självstyrelse. Hans egna liberala idéer, G.M. Armfelts insats, den starka ställning den svenska grundlagen gav monarken torde bl.a. ha samverkat till att Finland fick sin autonomi. Finlands särställning bekräftades av kejsaren på Borgå lantdag 1809. Under de följande åren försökte Alexander I med alla medel vinna finländarnas bevågenhet. För detta ändamål lät han bl.a. återförena Gamla Finland med det övriga riket. Hans politik lyckades, Finland blev ett troget stöd för Petersburg. Den förändring som senare inträdde i Alexander I:s grundsyn inverkade inte på hans välvilliga inställning till Finland, men däremot underlät han att flera gånger sammankalla lantdagen. Kort efter Alexander I:s död uppstod rykten, att tsaren inte var död, och på 1890-talet förklarade t.o.m. ryska historiker, att han i trettio år (till 1864) levt som den fromma munken Fjodor Kuzmitj i Sibirien. (B.O. Schauman, Kejsar Alexander I:s resa i Finland 1819, 1892; G. Frosterus, En vändpunkt uti Alexander I:s regering, 1897; U.L. Lehtonen, Keisari Aleksanteri I:n lapsuus ja kasvatus, 1900; H. Schulman, Alexander I, lefnadsteckning 1903; E. Nervander, Kejsar Alexander I:s samtliga resor i Finland, 1906; M. Paléologue, Alexandre I:er, un tsar énigmatique, 1937, sv. övers. En gåtfull tsar, 1940; E. Rydelius/A. Beloborodoff, A. den gåtfulle, 1943; Suomen hallitsijat: kuninkaat, keisarit ja presidentit, red. P. Tommila m.fl., 2000; Kunikaallisia, keisarillisia, tasavaltalaisia: Suomen valtionpäämiehet ja heidän puolisonsa, red. R. Valjus, 2001, T. Ekman, A. Kejsare och fosterland, 2011)
Alexander I företog en vidsträckt resa genom Finland 1819 och lärde då känna landet tämligen väl. Bl.a. besökte han Kangasala, där den s.k. Kejsaråsen är belägen. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.