Borgå lantdag, ständermöte för Finland 1809, sedan Ryssland erövrat landet från Sverige. Då Alexander I i februari detta år utfärdade kallelse till lantdag, avsåg han därmed främst att vinna finländarnas bevågenhet. Valen försiggick, och kejsar Alexander I infann sig själv till lantdagens öppnande 28/3. Lantdagen räknade sammanlagt 127 ombud, varav 70 för adeln, 8 för prästerskapet, 19 för borgarståndet och 30 för bondeståndet. Kejsaren avgav 29/3 i domkyrkan sin regentförsäkran, i vilken han bekräftade landets religion och grundlagar samt ständernas och befolkningens rättigheter. Därpå avlade stånden tro- och huldhetsed åt den nya monarken. Som lantmarskalk tjänstgjorde förre landshövdingen R.W. De Geer, som prästeståndets talman biskop Jacob Tengström, som borgarståndets köpman Kristian Trapp och som bondeståndets häradsdomare Pehr Klockars.
Vid B. förelåg regeringspropositioner betr. militärväsendet, skatteuppbörden, penningväsendet och tillsättandet av en regeringskonselj. På basis av dem gjorde ständerna sina uttalanden; ständermötet hade endast en rådgivande karaktär. Krigsfolk skulle inte uttas på femtio år - man fruktade krig med Sverige - rust- och rotehållarna åtog sig att i stället erlägga ersättning i pengar. Vidare framställde ständerna önskemålet, att svenska pengar fortfarande skulle få användas som mynt i den enskilda rörelsen, medan rubel och kopek blev landets mynt och enda lagliga betalningsmedel t.ex. vid skatteuppbörden. En inhemsk bank skulle inrättas. Beträffande skatterna begärde ständerna förenklingar, men anhållan avböjdes. Kejsaren försäkrade dock, att alla skatter skulle användas enbart för landets egna behov.
Den viktigaste frågan gällde organiseringen av det högsta styrelseverket. Ärendet, som till stor del behandlades utom B., bereddes av en kommitté under ordförandeskap av biskop Tengström och med Mathias Calonius som biträde. Det var huvudsakligen den senares förtjänst, att man härvid genomgående byggde på den svenska tidens lagstiftning och erfarenhet.
Alexander infann sig även till lantdagens avslutning i juli. I sitt berömda tal 19/7 yttrade han bl.a., att Finlands folk numera upphöjts bland nationernas antal. Ständerna var måhända mindre hoppfulla; B:s hela arbete andades oro för framtiden och böjelse för att låta allt som inte nödvändigtvis behövde ändras förbli vid det gamla. En viss olust framkallade även det, att kriget mellan Sverige och Ryssland fortfarande pågick. Den stora betydelse man på finländskt håll tidigare tillmätte B. har ifrågasatts av en senare tids historiska forskning. (A. Halila, Suomen kansanedustuslaitoksen historia 1, 1962; P. Tommila, La Finlande dans la politique europeenne en 1809-1815, 1962; H. Tandefelt, Borgå 1809: ceremoni och fest, 2009)
Vid B. förelåg regeringspropositioner betr. militärväsendet, skatteuppbörden, penningväsendet och tillsättandet av en regeringskonselj. På basis av dem gjorde ständerna sina uttalanden; ständermötet hade endast en rådgivande karaktär. Krigsfolk skulle inte uttas på femtio år - man fruktade krig med Sverige - rust- och rotehållarna åtog sig att i stället erlägga ersättning i pengar. Vidare framställde ständerna önskemålet, att svenska pengar fortfarande skulle få användas som mynt i den enskilda rörelsen, medan rubel och kopek blev landets mynt och enda lagliga betalningsmedel t.ex. vid skatteuppbörden. En inhemsk bank skulle inrättas. Beträffande skatterna begärde ständerna förenklingar, men anhållan avböjdes. Kejsaren försäkrade dock, att alla skatter skulle användas enbart för landets egna behov.
Den viktigaste frågan gällde organiseringen av det högsta styrelseverket. Ärendet, som till stor del behandlades utom B., bereddes av en kommitté under ordförandeskap av biskop Tengström och med Mathias Calonius som biträde. Det var huvudsakligen den senares förtjänst, att man härvid genomgående byggde på den svenska tidens lagstiftning och erfarenhet.
Alexander infann sig även till lantdagens avslutning i juli. I sitt berömda tal 19/7 yttrade han bl.a., att Finlands folk numera upphöjts bland nationernas antal. Ständerna var måhända mindre hoppfulla; B:s hela arbete andades oro för framtiden och böjelse för att låta allt som inte nödvändigtvis behövde ändras förbli vid det gamla. En viss olust framkallade även det, att kriget mellan Sverige och Ryssland fortfarande pågick. Den stora betydelse man på finländskt håll tidigare tillmätte B. har ifrågasatts av en senare tids historiska forskning. (A. Halila, Suomen kansanedustuslaitoksen historia 1, 1962; P. Tommila, La Finlande dans la politique europeenne en 1809-1815, 1962; H. Tandefelt, Borgå 1809: ceremoni och fest, 2009)