bergsbruk. Bergsbruket i Finland har anor från svenska tiden. I det medeltida svenska riket gällde ett bergsregale, d.v.s. kronan hade överhögheten över alla malmfyndigheter. Detta utökades på Gustav Vasas tid till att omfatta även äganderätten, från vilken kronan dock avstod under 1700-t., sedan den visat sig föga inbringande. Fyndigheterna kunde därefter bearbetas av hågade mot en viss avgift.
Den första gruvan i Finland (Ojamo) upptogs på 1530-t. Medan landet tillhörde Sverige, gynnades b. tidvis starkt av kronan, vilket var fallet t.ex. under senare hälften av 1600-t. (järn- och stålindustri). Bergshanteringen i Finland främjades genom i bergslagstiftningen inryckta särskilda stadganden, genom olika administrativa åtgärder och genom tillsättandet av egna bergstjänstemän, bl.a. inrättades en bergsmästarbefattning 1638. År 1756 erhöll bergsmästaren till sitt biträde en bergsfogde, från 1761 kallad bergskommissarie. Som centralt ämbetsverk inom bergshanteringen arbetade under den autonoma tiden bergsstyrelsen, som grundades 1821 för att ersätta svenska tidens bergskollegium. Chefskapet innehades av en överintendent. Detta verk indrogs 1884, då behandlingen av hithörande frågor överfördes till den nygrundade industristyrelsen. Ett nytt skede i det finländska b:s historia inleddes 1910 med upptäckten av den stora kopparfyndigheten i Outokumpu. Sedan början av 1960-t. har brytning av flera nya metaller och mineral inletts (gruvindustri). (T. Hultin, Historiska upplysningar om bergshanteringen i Finland under svenska tiden, 2 bd, 1896-97; E. Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1884, 3 bd, 1950-52, Neljännesvuosisata maamme kaivostoimintaa 1885-1910, 1955)
Den första gruvan i Finland (Ojamo) upptogs på 1530-t. Medan landet tillhörde Sverige, gynnades b. tidvis starkt av kronan, vilket var fallet t.ex. under senare hälften av 1600-t. (järn- och stålindustri). Bergshanteringen i Finland främjades genom i bergslagstiftningen inryckta särskilda stadganden, genom olika administrativa åtgärder och genom tillsättandet av egna bergstjänstemän, bl.a. inrättades en bergsmästarbefattning 1638. År 1756 erhöll bergsmästaren till sitt biträde en bergsfogde, från 1761 kallad bergskommissarie. Som centralt ämbetsverk inom bergshanteringen arbetade under den autonoma tiden bergsstyrelsen, som grundades 1821 för att ersätta svenska tidens bergskollegium. Chefskapet innehades av en överintendent. Detta verk indrogs 1884, då behandlingen av hithörande frågor överfördes till den nygrundade industristyrelsen. Ett nytt skede i det finländska b:s historia inleddes 1910 med upptäckten av den stora kopparfyndigheten i Outokumpu. Sedan början av 1960-t. har brytning av flera nya metaller och mineral inletts (gruvindustri). (T. Hultin, Historiska upplysningar om bergshanteringen i Finland under svenska tiden, 2 bd, 1896-97; E. Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1884, 3 bd, 1950-52, Neljännesvuosisata maamme kaivostoimintaa 1885-1910, 1955)