gruvindustri . I Finland har sedan 1530-t. (bergsbruk) funnits drygt ettusen gruvor och brott där metaller, industrimineral och karbonatsten (kalksten) har utvunnits. Gruvdriften var dock fram till 1930-t. obetydlig. Anor från medeltiden har brytningen av kalksten (kalk- och cementindustri), som omtalas första gången i urkunderna 1329. Historiskt sett har brytningen av järn (järn- och stålindustri) haft den största betydelsen; viktigast av järngruvorna under 1900-t. var den i Otanmäki. Därtill har av metaller utvunnits bl.a. koppar, bly och zink samt nickel och krom. Den ädlaste metallen har utvunnits som vaskguld sedan mitten av 1800-t. och på 1900-t. i ett halvt dussin gruvor (guld). Av icke-metalliska mineral har i Finland brutits bl.a. apatit, talk, fältspat, kvarts, asbest och grafit. I den finländska berggrunden påträffas även ädelstenar. Enligt gruvlagen är vidare marmor och täljsten (stenindustri) gruvmineral.
Finlands g. upplevde ett starkt uppsving under förra delen av 1900-t., då det i landet påträffades två av Europas viktigaste malmförekomster, kopparfyndigheten i Outokumpu (1910) och nickelfyndigheten i Petsamo (1921). Finland saknade dock resurser att långt borta i obygden utvinna den senare strategiskt viktiga metallen, varför driften överläts till ett kanadensiskt företag. Petsamo nickel blev under andra världskriget föremål för dragkamp mellan stormakterna och vid dess slut övergick området till Sovjetunionen. Kopparfyndigheten i Outokumpu kunde dock bearbetas fram till utgången av 1980-t., då malmtillgångarna där och i flera andra gruvor sinade. Trots en intensiv malmletning i vilken numera även talrika utländska företag deltar har dessa tills vidare inte kunnat ersättas.
Den nuv. gruvlagstiftningen omfattar främst gruvlagen och - förordningen av 1965. Enligt gruvlagen tillkommer rätten att efterleta, inmuta och utnyttja fyndigheter som innehåller i lagen nämnda gruvmineral varje fysisk person som har sin boningsort inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt samfund och stiftelser i någon stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Handels- och industriministeriet kan bevilja även andra fysiska personer och andra utländska samfund och stiftelser tillstånd att bedriva gruvverksamhet.
I Finland fanns 2001 elva arbetsställen där man sysslade med malmbrytning, vartill utvinning av andra mineraler bedrevs vid ca femhundra arbetsställen. Totalt sysselsatte den finländska g. detta år ca 3 400 personer, varav 670 i malmbrytningen. 2004 återstod endast fyra malmgruvor, kanadensiska Immet Mining Corporations zinkgruva i Pyhäsalmi, Outokumpus nickelgruva i Nivala, Avesta Polarits kromgruva i Keminmaa och svenska ScanMinings guldgruva i Sodankylä.
Finlands g. upplevde ett starkt uppsving under förra delen av 1900-t., då det i landet påträffades två av Europas viktigaste malmförekomster, kopparfyndigheten i Outokumpu (1910) och nickelfyndigheten i Petsamo (1921). Finland saknade dock resurser att långt borta i obygden utvinna den senare strategiskt viktiga metallen, varför driften överläts till ett kanadensiskt företag. Petsamo nickel blev under andra världskriget föremål för dragkamp mellan stormakterna och vid dess slut övergick området till Sovjetunionen. Kopparfyndigheten i Outokumpu kunde dock bearbetas fram till utgången av 1980-t., då malmtillgångarna där och i flera andra gruvor sinade. Trots en intensiv malmletning i vilken numera även talrika utländska företag deltar har dessa tills vidare inte kunnat ersättas.
Den nuv. gruvlagstiftningen omfattar främst gruvlagen och - förordningen av 1965. Enligt gruvlagen tillkommer rätten att efterleta, inmuta och utnyttja fyndigheter som innehåller i lagen nämnda gruvmineral varje fysisk person som har sin boningsort inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt samfund och stiftelser i någon stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Handels- och industriministeriet kan bevilja även andra fysiska personer och andra utländska samfund och stiftelser tillstånd att bedriva gruvverksamhet.
I Finland fanns 2001 elva arbetsställen där man sysslade med malmbrytning, vartill utvinning av andra mineraler bedrevs vid ca femhundra arbetsställen. Totalt sysselsatte den finländska g. detta år ca 3 400 personer, varav 670 i malmbrytningen. 2004 återstod endast fyra malmgruvor, kanadensiska Immet Mining Corporations zinkgruva i Pyhäsalmi, Outokumpus nickelgruva i Nivala, Avesta Polarits kromgruva i Keminmaa och svenska ScanMinings guldgruva i Sodankylä.
gruvindustri. Kring millennieskiftet 2000 arbetade ett trettiotal gruvor och dagbrott i Finland, varav ungefär hälften i en zon som sträcker sig från Ladoga till Bottenviken. Karta: Arttu Paarlahti.
Jussarö järngruva i den västnyländska skärgården var i drift endast några år på 1960-t. och hör därmed till den finländska gruvhanteringens felinvesteringar. Fyndigheten hade bearbetats redan på 1800-t. Foto: Ekenäs museum, H. Holmström.