Böök, Emil (f. 9/11 1835 Hfrs, d. där 15/7 1914), skolman, fil.dr 1887. Böök verkade 1861-88 som lärare vid Helsingfors lyceum, största delen av tiden tillika som dess rektor. Han var 1888-1891 verksam som folkskoleinspektör vid Nylands länstyrelse och från 1891 var han överlärare i historia vid Svenska normallyceum; docent i pedagogik 1868-92. Utgav ett flertal undersökningar från pedagogikens område, bl.a. Realismen i den tyska skolan (1868) och Johannes Ludovicus Vives (1887). Erhöll professors titel 1908.
- Hans son, socialpolitikern Einar Böök (1874-1957), fil.kand. (1895) och jur.kand. (1902), verkade 1902-08 som advokat i Hfrs och var sedan kommunal tjänsteman; tjänstgjorde 1918-22 som överdirektör vid socialstyrelsen och var 1923-42 referendarieråd i socialministeriet. Socialminister 1924.