Danielson-Kalmari, Johan Richard (f. 7/5 1853 Hauho, d. 23/5 1933 Hfrs), historiker och politiker, fil.dr 1881. Han antog under den stora namnändringsoperationen 1906 dubbelnamnet Danielson-Kalmari; Kalmari var namnet på hans förfäders hemgård. Danielson-Kalmari blev 1878 docent i Helsingfors och två år senare professor i allmän historia (med bistånd av partifränden Yrjö-Koskinen, som inkompetensförklarade den svåraste konkurrenten M.G. Schybergson); pensionerades från denna befattning 1913 och var sedan bl.a. Åbo universitets förste kansler 1921-26.
Danielson-Kalmaris intelligens och talarförmåga förde honom tidigt in i politiken. Han försvarade med kraft Finlands autonomi mot ryska angrepp och framförde från 1885 som representant för prästeståndet de finsksinnades åsikter i lantdagen, men företrädde ett mera frisinnat åskådningssätt än ståndets majoritet, också i språkfrågan (tillhörde de moderata fennomanerna).
Då konflikten med Ryssland under Bobrikovs tid drevs till sin spets, anslöt sig Danielson-Kalmari till den av Yrjö-Koskinen ledda undfallenhetsfalangen, bl.a. genom att i pamfletten Mihin suuntaan (1901) hävda, att ämbetsmännen inte hade rätt att pröva lagligheten av monarkens befallningar. Efter Yrjö-Koskinens död blev han det gammalfinska partiets självskrivne ledare; satt i enkammarlantdagen 1907-14 och ingick efter den mechelinska senatens fall i den 1908 bildade s.k. koalitionssenaten, vilken dock avgick redan följande år.
Bland Danielson-Kalmaris tidigare arbeten kan nämnas Die nordische Frage in den Jahren 1746-51 (1888), Viborgs läns återförening med det öfriga Finland (1894) och Finska kriget och Finlands krigare 1808-09 (1897). På sin ålderdom utgav han trots starkt försvagad syn monumentalverken Suomen valtio- ja yhteiskuntaelämää (11 bd, 1920-33), en delvis även på svenska (Stats- och samhällsliv i Finland under gustavianska tiden, 2 bd, 1925) utgiven översikt av stats- och samhällslivet i Finland under 1700- och 1800-talen, och Tien varrelta kansalliseen ja valtiolliseen itsenäisyyteen (4 bd, 1928-31). Hans fritidsvilla i Vääksy är museum. (T. Torvinen, J.R. D-K. Suomen autonomian puolustajana, 1965; J. Tervonen, J.R. D-K.: historiantutkija ja - opettaja, 1991)
Danielson-Kalmaris intelligens och talarförmåga förde honom tidigt in i politiken. Han försvarade med kraft Finlands autonomi mot ryska angrepp och framförde från 1885 som representant för prästeståndet de finsksinnades åsikter i lantdagen, men företrädde ett mera frisinnat åskådningssätt än ståndets majoritet, också i språkfrågan (tillhörde de moderata fennomanerna).
Då konflikten med Ryssland under Bobrikovs tid drevs till sin spets, anslöt sig Danielson-Kalmari till den av Yrjö-Koskinen ledda undfallenhetsfalangen, bl.a. genom att i pamfletten Mihin suuntaan (1901) hävda, att ämbetsmännen inte hade rätt att pröva lagligheten av monarkens befallningar. Efter Yrjö-Koskinens död blev han det gammalfinska partiets självskrivne ledare; satt i enkammarlantdagen 1907-14 och ingick efter den mechelinska senatens fall i den 1908 bildade s.k. koalitionssenaten, vilken dock avgick redan följande år.
Bland Danielson-Kalmaris tidigare arbeten kan nämnas Die nordische Frage in den Jahren 1746-51 (1888), Viborgs läns återförening med det öfriga Finland (1894) och Finska kriget och Finlands krigare 1808-09 (1897). På sin ålderdom utgav han trots starkt försvagad syn monumentalverken Suomen valtio- ja yhteiskuntaelämää (11 bd, 1920-33), en delvis även på svenska (Stats- och samhällsliv i Finland under gustavianska tiden, 2 bd, 1925) utgiven översikt av stats- och samhällslivet i Finland under 1700- och 1800-talen, och Tien varrelta kansalliseen ja valtiolliseen itsenäisyyteen (4 bd, 1928-31). Hans fritidsvilla i Vääksy är museum. (T. Torvinen, J.R. D-K. Suomen autonomian puolustajana, 1965; J. Tervonen, J.R. D-K.: historiantutkija ja - opettaja, 1991)
Danielson-Kalmari, Richard. Fick uppleva att Finland nådde sin självständighet längs andra handlingslinjer än de han själv förordat tidigare. Foto: Museiverket.