Djurgården

Djurgården, fi. Eläintarha, park och äldre villaområde i Hfrs inom distrikten Bortre Tölö och Berghäll. De fyra äldsta villorna anlades på 1840-t. Parken tillkom på initiativ av affärsmannen Henrik Borgström, som tillsammans med några andra helsingforsbor 1851 bildade Tölö parkaktiebolag och arrenderade hela området n. om Tölöviken på 25 år. Bolagets planer att grunda en djurgård och en vattenkuranstalt förverkligades aldrig, och 1877 återlämnades D. till Helsingfors stad. Finska trädgårdsföreningen, som Borgström var med om att grunda 1875, anlade en trädgård i parken. Borgström donerade medel för uppförandet av växthus och hans svärson, J.J. af Lindfors, lät i sin tur uppföra en vinterträdgård (G. Nyström 1893). År 1907 sålde föreningen trädgården till Hfrs.

Områdets ursprungliga natur har till stor del bevarats; bland berg och kullar märks bl.a. den vackra Tallbacken. Strax intill stambanan ligger villaområdet som idag kallas Fågelsången efter namnet på en villa, med ett tiotal trävillor i nyrenässans och s.k. schweizisk byggnadsstil. Flera villor har rivits för att ge plats åt stadsteatern och bangården. Villa nr 10 fungerar som Hfrs författargård. D. uppfylls numera av stadsträdgården och ett flertal idrottsanläggningar, Olympiastadion (Stadion), Simstadion (J. Järvi, 1939-52), Fotbollsarenan (Kokkola/Lemarchand 2000), Ishallen (J. Kontio/K. Räike, 1966) och Djurgårdens sportplan (1910), som fram till andra världskriget var landets främsta friidrottsarena. Till D. ansluter sig i ö. Alpparken (Åshöjden) och Borgbackens nöjesfält. Åren 1932-63 arrangerades i D. en racertävling för bilar och motorcyklar.