Estlander, Ernst

Estlander, Ernst Henrik (f. 18/9 1870 Hfrs, d. där 5/2 1949), jurist och politiker, jur.dr 1900, brorson till Carl Gustaf Estlander. Han blev 1902 docent i rättshistoria i Helsingfors och verkade 1908-37 som e.o. professor i samma ämne. Esrlander tillhörde under ståndslantdagarnas tid ridderskapet och adeln från 1897 och var sedan ledamot av enkammarlantdagen, sedermera riksdagen, som han med avbrott för perioden 1913-17 tillhörde till 1945. I riksdagen gjorde han en betydande insats som kunnig ledamot av grundlagsutskottet och mångårig ordförande i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp. Under förtrycksperioden kring sekelskiftet 1900 var Estlandet en av initiativtagarna till det passiva motståndet och medlem av den inre ringen i Kagalen, vilket ådrog honom förvisning till Ryssland 1904. Han bidrog aktivt till skapandet av en självstyrelselagstiftning för Åland och utsågs från 1923 av landstinget till representant för landskapet i Ålandsdelegationen. Utgav bl.a. en rad rättshistoriska arbeten och biografin Friherre Viktor Magnus von Born (1931).