evakuering, utrymning av bestämda orter. E. har alltid varit en av de viktigaste civilförsvarsformerna i Finland, där den vidsträckta landsbygden erbjudit ett gott skydd. I gångna tider skedde utrymningen mestadels spontant, utan överhetlig organisering, då fienden nalkades. Under såväl stora som lilla ofreden på 1700-t. flydde många t.o.m. över till Sverige. De första e. i modern mening företogs under andra världskriget, då Hfrs och flera andra större orter delvis utrymdes. Även utskärsöarna i Åboland tömdes på sin befolkning under vinterkriget.
Redan i oktober 1939 inleddes e. av huvudstaden. Vid vinterkrigets utbrott 30/11 hade de flesta evakuerade hunnit återvända, men snart tömdes staden på nytt på folk som inte oundgängligen behövdes där. Under andra världskriget vidtogs även förflyttning utomlands av vissa befolkningskategorier (krigsbarn). Det s.k. Lapplandskriget 1944-45 föregicks av en utrymning av Lapplands län, vars befolkning evakuerades bortom Torne och Ule älvar. Beträffande "evakueringen" av Karelen, Hangö, Petsamo och Porkala efter vinter- och fortsättningskrigen, förflyttad befolkning.
Även inom ramen för det nuvarande civilförsvaret har planer utarbetats för e. av vissa s.k. skyddsorters befolkning till upptagningskommuner främst på landsbygden. Enligt lagen om räddningsväsendet av 1999 skall det under normala förhållanden i befolkningsskyddsförberedelserna (befolkningsskydd) ingå att skapa beredskap för e. Kommunens befolkning kan flyttas bort från det område som hotas av krigshandlingar eller annan fara, varvid det är fråga om en kortvarig åtgärd. Man kan även företa en beredskapsevakuering av vissa befolkningsgrupper vars närvaro inte är nödvändig på det hotade området (t.ex. barn, åldringar och gravida kvinnor) till på förhand fastslagna upptagningsorter. En tredje möjlighet är att företa en regional e., under vilken befolkningen och näringslivets funktioner samt förvaltningen flyttas bort från ett strategiskt viktigt område.
Redan i oktober 1939 inleddes e. av huvudstaden. Vid vinterkrigets utbrott 30/11 hade de flesta evakuerade hunnit återvända, men snart tömdes staden på nytt på folk som inte oundgängligen behövdes där. Under andra världskriget vidtogs även förflyttning utomlands av vissa befolkningskategorier (krigsbarn). Det s.k. Lapplandskriget 1944-45 föregicks av en utrymning av Lapplands län, vars befolkning evakuerades bortom Torne och Ule älvar. Beträffande "evakueringen" av Karelen, Hangö, Petsamo och Porkala efter vinter- och fortsättningskrigen, förflyttad befolkning.
Även inom ramen för det nuvarande civilförsvaret har planer utarbetats för e. av vissa s.k. skyddsorters befolkning till upptagningskommuner främst på landsbygden. Enligt lagen om räddningsväsendet av 1999 skall det under normala förhållanden i befolkningsskyddsförberedelserna (befolkningsskydd) ingå att skapa beredskap för e. Kommunens befolkning kan flyttas bort från det område som hotas av krigshandlingar eller annan fara, varvid det är fråga om en kortvarig åtgärd. Man kan även företa en beredskapsevakuering av vissa befolkningsgrupper vars närvaro inte är nödvändig på det hotade området (t.ex. barn, åldringar och gravida kvinnor) till på förhand fastslagna upptagningsorter. En tredje möjlighet är att företa en regional e., under vilken befolkningen och näringslivets funktioner samt förvaltningen flyttas bort från ett strategiskt viktigt område.