befolkningsskydd, civilförsvar. Enligt lagen om räddningsväsendet av 1999 är b:s syfte att skydda människor och egendom samt trygga verksamheten inom ämbetsverk, inrättningar och produktionsanläggningar.
Verksamheten på detta område inleddes i Finland på frivillig väg 1927, och 1939 stiftades den första lagen om b. Under vinterkriget var civilförsvaret på hemmafronten underställt inrikesministeriet, under fortsättningskriget de militära myndigheterna. Efter krigen låg befolkningsskyddsarbetet nere till 1955, då man på nytt började bygga skyddsrum. Utbildning av befolkningsskyddspersonal påbörjades 1956. Finlands befolkningsskyddsförbund (Suomen väestönsuojeluliitto), som var en av världens äldsta civilförsvarsorganisationer, gr. 1927, slogs 1993 samman med Finlands brandvärnsförbund, varvid Räddningsbranschens centralorganisation i Finland uppstod. År 1999 blev b. en del av det allmänna räddningsväsendet.
B. förbereds och ordnas som allmänt b. och egen beredskap. Det allmänna b. organiseras av staten och kommunerna, den egna beredskapen av sammanslutningar och enskilda.
B:s högsta ledning och tillsyn ankommer på inrikesministeriet, som har en särskild räddningsavdelning med uppgift att handlägga hithörande ärenden. Ministeriet kan förordna att bosättnings-, industri-, trafik- eller annat därmed jämförligt centrum skall vara skyddsort. Den regionala befolkningsskyddsverksamheten leds och övervakas av länsstyrelserna, som fastställer en indelning i samarbetsområden för räddningsverksamheten och bestämmer vilken kommun som skall vara centralort inom respektive område. Kommunerna skall ha ledningscentraler för b., som skall inrättas så att verksamhet kan bedrivas vid dem också under undantagsförhållanden. Ledningscentralen i den kommun som utgör centralort för samarbetsområdet skall ha sådan utrustning att den vid behov kan bistå länsstyrelsen vid ledningen av b. i kommunerna inom samarbetsområdet (kretsledningscentral).
Verksamheten inom ramen för b. i varje kommun samordnas av kommundirektören. Kommunen är skyldig att anordna utbildning för dem som har ansvaret för skyddet av bostadshus och kommunala inrättningar samt för annan icke-professionell personal i kommunens befolkningsskyddsorganisation.
Skyddsrum skall inrättas i nybyggen om våningsytan är minst 600 m². Vid ombyggnader och reparationer på skyddsorter är detta enligt den gällande lagen obligatoriskt om våningsytan är minst 1 000 m². Allmänna skyddsrum skall i behövlig utsträckning inrättas av kommunerna på skyddsorterna. Flertalet av landets 3,4 milj. skyddsrumsplatser (2001) finns i nya hus på de 52 (2001) skyddsorterna. Befolkningen kan genom evakuering flyttas till mindre utsatta områden.
Inrikesministeriet och länsstyrelserna kan förordna ledningen och annan specialpersonal inom b. att delta i utbildning under högst tio dygn om året. Staten sköter utbildningen av den professionella personalen inom b. vid Räddningsinstitutet, medan Räddningsbranschens centralorganisation i Finland utbildar den frivilliga personalen. Militär skyddsutbildning ges av Skyddsskolan vid Mellesta Finlands regemente i Keuru. (S. Haahti m.fl., Viisikymmentä vuotta väestönsuojelua, 1977; J. Knuuttila, Helsingin väestönsuojelu 1927-1989, 1990; M. Putkiranta, Suomen väestönsuojelujärjestö 1927-1992, 1995)
Verksamheten på detta område inleddes i Finland på frivillig väg 1927, och 1939 stiftades den första lagen om b. Under vinterkriget var civilförsvaret på hemmafronten underställt inrikesministeriet, under fortsättningskriget de militära myndigheterna. Efter krigen låg befolkningsskyddsarbetet nere till 1955, då man på nytt började bygga skyddsrum. Utbildning av befolkningsskyddspersonal påbörjades 1956. Finlands befolkningsskyddsförbund (Suomen väestönsuojeluliitto), som var en av världens äldsta civilförsvarsorganisationer, gr. 1927, slogs 1993 samman med Finlands brandvärnsförbund, varvid Räddningsbranschens centralorganisation i Finland uppstod. År 1999 blev b. en del av det allmänna räddningsväsendet.
B. förbereds och ordnas som allmänt b. och egen beredskap. Det allmänna b. organiseras av staten och kommunerna, den egna beredskapen av sammanslutningar och enskilda.
B:s högsta ledning och tillsyn ankommer på inrikesministeriet, som har en särskild räddningsavdelning med uppgift att handlägga hithörande ärenden. Ministeriet kan förordna att bosättnings-, industri-, trafik- eller annat därmed jämförligt centrum skall vara skyddsort. Den regionala befolkningsskyddsverksamheten leds och övervakas av länsstyrelserna, som fastställer en indelning i samarbetsområden för räddningsverksamheten och bestämmer vilken kommun som skall vara centralort inom respektive område. Kommunerna skall ha ledningscentraler för b., som skall inrättas så att verksamhet kan bedrivas vid dem också under undantagsförhållanden. Ledningscentralen i den kommun som utgör centralort för samarbetsområdet skall ha sådan utrustning att den vid behov kan bistå länsstyrelsen vid ledningen av b. i kommunerna inom samarbetsområdet (kretsledningscentral).
Verksamheten inom ramen för b. i varje kommun samordnas av kommundirektören. Kommunen är skyldig att anordna utbildning för dem som har ansvaret för skyddet av bostadshus och kommunala inrättningar samt för annan icke-professionell personal i kommunens befolkningsskyddsorganisation.
Skyddsrum skall inrättas i nybyggen om våningsytan är minst 600 m². Vid ombyggnader och reparationer på skyddsorter är detta enligt den gällande lagen obligatoriskt om våningsytan är minst 1 000 m². Allmänna skyddsrum skall i behövlig utsträckning inrättas av kommunerna på skyddsorterna. Flertalet av landets 3,4 milj. skyddsrumsplatser (2001) finns i nya hus på de 52 (2001) skyddsorterna. Befolkningen kan genom evakuering flyttas till mindre utsatta områden.
Inrikesministeriet och länsstyrelserna kan förordna ledningen och annan specialpersonal inom b. att delta i utbildning under högst tio dygn om året. Staten sköter utbildningen av den professionella personalen inom b. vid Räddningsinstitutet, medan Räddningsbranschens centralorganisation i Finland utbildar den frivilliga personalen. Militär skyddsutbildning ges av Skyddsskolan vid Mellesta Finlands regemente i Keuru. (S. Haahti m.fl., Viisikymmentä vuotta väestönsuojelua, 1977; J. Knuuttila, Helsingin väestönsuojelu 1927-1989, 1990; M. Putkiranta, Suomen väestönsuojelujärjestö 1927-1992, 1995)