flygning. Flygningens historia i Finland går tillbaka till senare delen av 1700-t. Apotekaren Johan Julin uppsände som den förste i Norden en luftballong i Uleåborg 29/8 1784. Också i Åbo utfördes i början av 1800-talet experiment med luftballonger. Ett försök att efterlikna fåglarnas flykt gjordes på 1870-t. av smeden Adam Henrik Vallijus i Polvijärvi.
Ingenjör Robert Runeberg, en son till skalden, kan anses som pionjär för motorflyget i Finland. Han försökte på 1870-talet få ett hydroplan försett med ångmaskin att lyfta, vilket givetvis misslyckades. Den första flygmaskinen importerades till Finland 1910 av firman Nikolajeff i Hfrs. Med denna maskin, ett fransktillverkat Demoiselle-monoplan, gjorde affärsmannen och skulptören Adolf Aarno (1879-1918) upprepade flygförsök i Tfrs 1911-14, utan att lyckas. Dansken Svendsen gav 1911 en flyguppvisning i Helsingfors, och följande år flög ryssen Utotsjkin i Viborg och i huvudstaden. En flygpionjär var även Kasper Wrede (1892-1921), sedermera verksam vid flygplansfabriker i Tyskland och USA och avliden på Fidjiöarna. Han gjorde 1908 ett flygförsök på Kymmene älvs is med ett hembyggt plan. Wrede erhöll 1917 som första finländare internationellt flygardiplom. Bland övriga flygpionjärer märks Väinö Bremer och bröderna Karhumäki.
Grunden till luftstridskrafterna lades under kriget 1918 (flygvapnet), medan ett regelbundet trafikflyg kom i gång i början av 1920-talet (Finnair).
Finlands första helikopter anskaffades 1953. Försvarets helikopterverksamhet ingår i arméns flygsektor, vartill även bl.a. gränsbevakningen och ambulansflyget (sjuktransport) opererar med helikoptrar.
Grunden till en inhemsk flygindustri lades 1921, då Flygvapnets flygplansfabrik upprättades i Helsingfors. Den byggde från 1922 bl.a. 122 Hansa-Brandenburgplan och en rad i hemlandet utvecklade typer, under mellankrigsdecennierna bl.a. övningsplanet Tuisku (prototyp 1934), skolplanet Viima (1936) och övningsjaktplanet Pyry (1939), alla tre konstruerade av professorn i byggnadsteknik vid Tekniska högskolan, Arvo Ylinen. Fabriken bytte 1928 namn till Statens flygmaskinsfabrik och flyttades 1936 till Tammerfors, där flygplanstillverkningen pågick fram till 1967. Den överfördes 1946 till statsbolaget Valmet Ab, vars flygdivison i slutet av 1990-talet kom i statens direkta ägo och tillsammans med en del andra försvarsindustrier sammanfördes i Patriakoncernen. De flygindustriella anläggningarna i Halli sorterar idag under Patria Aviation Oy och Patria Finavicomp Oy. Bröderna Karhumäkis flygplansfabrik i Halli övertogs redan 1962 av dåv. Aero Oy som därigenom även fick kontrollen över flygbolaget Kar-Air Oy.
Under andra världskriget var en i hemlandet konstruerad flygplanstyp i frontinsats, nämligen jaktplanet Myrsky (prototyp 1942). Planet byggdes i 51 exemplar i Tammerfors och gjorde tjänst inom flygvapnet 1943-47, men hade redan då det introducerades för låg topphastighet (530 km/h). Jaktplanet Pyörremyrsky, med mer imponerande prestanda, var en annan inhemsk skapelse, som dock aldrig kom till insats under kriget; den första provflygningen skedde i november 1945.
Valmet tillverkade även det på sin tid beryktade övningsplanet Vihuri, som fanns i tre utföranden 1951-59 och måste avföras ur flygvapnets rullor delvis på grund av en fientlig pressopinion.
Senare byggde Valmet i Halli 62 exemplar av det tvåsitsiga jetskolplanet Fouga Magistèr, de sista 1967. Valmet fungerade även som underleverantör till svenska Saab, med vilket företaget 1970 ingick ett avtal om montering av tolv J 35 Draken i Finland 1972-75.
Planeringen av ett nytt inhemskt primärskolplan inleddes 1970. Prototypen gjorde sin första provflygning 1975, varefter planet (som döpts till Vinka) togs till serietillverkning i Halli; flygvapnet beställde 30 exemplar, vilka levererades 1980-82. Under förra hälften av 1980-talet monterade fabriken i Halli vidare 46 från Storbritannien inköpta plan av typen Hawker Siddeley Hawk. Där monterades 1996-2000 även 57 Boeing F/A-18 C Hornet.
Den finländska flygindustrins hittills största försäljningsartikel är motorsegelflygplanet PIK-20 (segelflyg), som på 1970-talet tillverkades i 400 exemplar, varav största delen exporterades.
Som flygsportens nationella organisation arbetar Finlands flygförbund (Suomen ilmailuliitto), Hfrs, gr. 1919, medlemsorganisation i Finlands idrott. Förbundet, som 2003 hade ca 260 medlemsklubbar över hela landet med 11 000 medl., arrangerar tävlingsverksamhet i bl.a. motor-, ballong-, häng- och skärmflygning samt fallskärmshoppning och segelflygning. Det utger tidskriften Ilmailu (sedan 1938) och upprätthåller ett flyginstitut i Räyskälä (Loppis) samt utdelar ett antal utmärkelser, främst bland dem Harmonstatyetten, som donerades 1927 av amerikanen Clifford B. Harmon. Förbundets kansli är inrymt i en byggnad vid Malms flyfält i Hfrs.
En flygmuseiförening bildades 1969 för att samla personer intresserade av att verka för grundandet av ett nationellt specialmuseum, något som blev verklighet då Finlands flygmuseum inrättades.
Nationalitetsbeteckning för finländska civilflygplan är OH. Antalet motordrivna civilflygplan i Finland var 2000 570, helikoptrar och trafikflygplan inberäknade. Certifikat för motorflyg innehades detta år av ca 2 000 personer. Se även luftfart. (R. Ahonius, Suomen moottorilennon uranuurtaja Adolf Aarno ja hänen Demoisellensä, 1961; K.W. Janarmo, Varhaisilmailumme, 1963; Ilmojen halki I-II, 1974; E. Pakarinen, Lentosirkus, 1977; J. Alakulppi, Lapin ilmailuhistoria, 1999)
Ingenjör Robert Runeberg, en son till skalden, kan anses som pionjär för motorflyget i Finland. Han försökte på 1870-talet få ett hydroplan försett med ångmaskin att lyfta, vilket givetvis misslyckades. Den första flygmaskinen importerades till Finland 1910 av firman Nikolajeff i Hfrs. Med denna maskin, ett fransktillverkat Demoiselle-monoplan, gjorde affärsmannen och skulptören Adolf Aarno (1879-1918) upprepade flygförsök i Tfrs 1911-14, utan att lyckas. Dansken Svendsen gav 1911 en flyguppvisning i Helsingfors, och följande år flög ryssen Utotsjkin i Viborg och i huvudstaden. En flygpionjär var även Kasper Wrede (1892-1921), sedermera verksam vid flygplansfabriker i Tyskland och USA och avliden på Fidjiöarna. Han gjorde 1908 ett flygförsök på Kymmene älvs is med ett hembyggt plan. Wrede erhöll 1917 som första finländare internationellt flygardiplom. Bland övriga flygpionjärer märks Väinö Bremer och bröderna Karhumäki.
Grunden till luftstridskrafterna lades under kriget 1918 (flygvapnet), medan ett regelbundet trafikflyg kom i gång i början av 1920-talet (Finnair).
Finlands första helikopter anskaffades 1953. Försvarets helikopterverksamhet ingår i arméns flygsektor, vartill även bl.a. gränsbevakningen och ambulansflyget (sjuktransport) opererar med helikoptrar.
Grunden till en inhemsk flygindustri lades 1921, då Flygvapnets flygplansfabrik upprättades i Helsingfors. Den byggde från 1922 bl.a. 122 Hansa-Brandenburgplan och en rad i hemlandet utvecklade typer, under mellankrigsdecennierna bl.a. övningsplanet Tuisku (prototyp 1934), skolplanet Viima (1936) och övningsjaktplanet Pyry (1939), alla tre konstruerade av professorn i byggnadsteknik vid Tekniska högskolan, Arvo Ylinen. Fabriken bytte 1928 namn till Statens flygmaskinsfabrik och flyttades 1936 till Tammerfors, där flygplanstillverkningen pågick fram till 1967. Den överfördes 1946 till statsbolaget Valmet Ab, vars flygdivison i slutet av 1990-talet kom i statens direkta ägo och tillsammans med en del andra försvarsindustrier sammanfördes i Patriakoncernen. De flygindustriella anläggningarna i Halli sorterar idag under Patria Aviation Oy och Patria Finavicomp Oy. Bröderna Karhumäkis flygplansfabrik i Halli övertogs redan 1962 av dåv. Aero Oy som därigenom även fick kontrollen över flygbolaget Kar-Air Oy.
Under andra världskriget var en i hemlandet konstruerad flygplanstyp i frontinsats, nämligen jaktplanet Myrsky (prototyp 1942). Planet byggdes i 51 exemplar i Tammerfors och gjorde tjänst inom flygvapnet 1943-47, men hade redan då det introducerades för låg topphastighet (530 km/h). Jaktplanet Pyörremyrsky, med mer imponerande prestanda, var en annan inhemsk skapelse, som dock aldrig kom till insats under kriget; den första provflygningen skedde i november 1945.
Valmet tillverkade även det på sin tid beryktade övningsplanet Vihuri, som fanns i tre utföranden 1951-59 och måste avföras ur flygvapnets rullor delvis på grund av en fientlig pressopinion.
Senare byggde Valmet i Halli 62 exemplar av det tvåsitsiga jetskolplanet Fouga Magistèr, de sista 1967. Valmet fungerade även som underleverantör till svenska Saab, med vilket företaget 1970 ingick ett avtal om montering av tolv J 35 Draken i Finland 1972-75.
Planeringen av ett nytt inhemskt primärskolplan inleddes 1970. Prototypen gjorde sin första provflygning 1975, varefter planet (som döpts till Vinka) togs till serietillverkning i Halli; flygvapnet beställde 30 exemplar, vilka levererades 1980-82. Under förra hälften av 1980-talet monterade fabriken i Halli vidare 46 från Storbritannien inköpta plan av typen Hawker Siddeley Hawk. Där monterades 1996-2000 även 57 Boeing F/A-18 C Hornet.
Den finländska flygindustrins hittills största försäljningsartikel är motorsegelflygplanet PIK-20 (segelflyg), som på 1970-talet tillverkades i 400 exemplar, varav största delen exporterades.
Som flygsportens nationella organisation arbetar Finlands flygförbund (Suomen ilmailuliitto), Hfrs, gr. 1919, medlemsorganisation i Finlands idrott. Förbundet, som 2003 hade ca 260 medlemsklubbar över hela landet med 11 000 medl., arrangerar tävlingsverksamhet i bl.a. motor-, ballong-, häng- och skärmflygning samt fallskärmshoppning och segelflygning. Det utger tidskriften Ilmailu (sedan 1938) och upprätthåller ett flyginstitut i Räyskälä (Loppis) samt utdelar ett antal utmärkelser, främst bland dem Harmonstatyetten, som donerades 1927 av amerikanen Clifford B. Harmon. Förbundets kansli är inrymt i en byggnad vid Malms flyfält i Hfrs.
En flygmuseiförening bildades 1969 för att samla personer intresserade av att verka för grundandet av ett nationellt specialmuseum, något som blev verklighet då Finlands flygmuseum inrättades.
Nationalitetsbeteckning för finländska civilflygplan är OH. Antalet motordrivna civilflygplan i Finland var 2000 570, helikoptrar och trafikflygplan inberäknade. Certifikat för motorflyg innehades detta år av ca 2 000 personer. Se även luftfart. (R. Ahonius, Suomen moottorilennon uranuurtaja Adolf Aarno ja hänen Demoisellensä, 1961; K.W. Janarmo, Varhaisilmailumme, 1963; Ilmojen halki I-II, 1974; E. Pakarinen, Lentosirkus, 1977; J. Alakulppi, Lapin ilmailuhistoria, 1999)
flygning. Det finländska trafikflyget fick sin början med denna Junkers F 13, som 20/3 1924 startade på sin första tur till Tallinn, medförande 162 kg post. Flyghamnen låg vid Skatudden i Hfrs. Sommartid var planen försedda med pontoner, vilket i ett sjörikt land är praktiskt ännu idag: nedan ett amfibieplan vid badstranden i Nyslott. Foto ovan: Finnair Oyj; Foto nedan: Lehtikuva Oy, J. Nukari.