fotokonst. En dagerrotyp förevisades i Finland redan kring årsskiftet 1840 kort efter det uppfinningen blivit känd. I Åbo Akademis bildsamlingar finns en dagerrotyp föreställande professor C.C. Böcker (d. 1841), som torde vara den äldsta i landet; det är dock osäkert om den är tagen i Finland eller utomlands. Den äldsta dagerrotyp som man med säkerhet vet är tagen i vårt land föreställer Nobelska huset i Åbo och togs 3/11 1842 av provinsialläkaren i Åbo Henrik Cajander.
I Finland verkade till en början främst olika utländska fotografer. Till de mera kända hör Auguste Joseph Desarnod, en fransk-rysk militär, som 1842-48 var bosatt i Borgå och kallade sig målare och dagerrotypist. Av hans hand finns bl.a. utsökta porträtt av Runeberg och biskop C-G. Ottelin med familjer. Den första inhemska fotografen var den i Petersburg bosatte Fredrik Rehnström, som under åren 1844-51 sommartid reste omkring i Finland och tog ett stort antal dagerrotyper. En annan tidig fotograf var Lars Peldán, som hade en fotoateljé i Jakobstad från 1856 till utgången av 1860-t.
Utvecklingen på området, som fortgått i rask takt sedan 1840, stagnerade vid 1870-talets inbrott. En viktig händelse i finländsk f:s historia var norrmannen Daniel Nyblins ankomst till Hfrs 1875. Firman Nyblin, som i dag är en av landets ledande i branschen, lade under 1880-t. beslag på en allt större del av den fotografiska marknaden, men fick under det följande decenniet konkurrens av ingenjören K.E. Ståhlberg, en märkesman inom såväl foto- som filmkonstens historia i Finland. Ståhlberg gjorde en insats bl.a. genom att engagera mångsysslaren Into Konrad Inha, som var den förste finländske kamerakonstnären av internationell klass. Inha utgav bl.a. det stora planschverket Finland i bilder (1896). Mot slutet av seklet randades åter en period av raskt framåtskridande inom f. 1889 bildades nuvarande Amatörfotografklubben i Helsingfors, som är Finlands äldsta och Nordens nästäldsta fotoklubb. I början av 1900-t. arbetade bl.a. två rikssvenska fotografer i Hfrs, Eric Sundström och Artur Hedström, som båda sedermera erhöll titeln kunglig hovfotograf. Ryktbar var även generalmajor Ivan Timirjasew, som från 1890 tjänstgjorde som generalguvernörsadjutant i Hfrs och tillvann sig stor popularitet bland stadens befolkning. Han blev känd som en skicklig amatörfotograf, inte minst genom sina utsökta landskapsbilder. Hfrs kring sekelskiftet avbildades vidare av Signe Brander, som 1907-13 arbetade på uppdrag av Helsingfors fornminnesnämnd. Finländsk f. uppnådde under åren mellan världskrigen en internationellt sett hög standard; bland fotografer från denna tid märks Oiva Kallio, Aarne Uusikylä, Georg Tschernochvostoff, Heinrich Iffland, Santeri Levas, Ilmari Wasenius, Aarne och Viljo Pietinen samt Arvi Hanste. Av ryktbara finländska fotografer från efterkrigstiden kan nämnas Fred Runeberg, Matti A. Pitkänen, Jussi Pohjakallio, Matti och Otso Pietinen samt Matti Saanio, vilken 1972 som förste fotograf blev utnämnd till konstnärsprofessor. Kända pressfotografer var bl.a. pionjären på området Harald Rosenberg och Hugo Sundström, anställd vid Hufvudstadsbladet från 1926. Av nu verksamma pressfotografer bör Caj Bremer, som 1978 utnämndes till konstnärsprofessor för en femårsperiod, nämnas. Markus Jokela och Ilkka Uimonen har nått viktiga placeringar i internationella pressfotografitävlingar. Mot slutet av 1990-t. gjordes i Finland viktiga insatser även inom konstfotografins område. Efter Esko Männikkö har tiotals fotografer av internationell betydelse framträtt. Bland dem märks Elina Brotherus, Rita Jokiranta, Lauri Eriksson, Jan och Ben Kaila, Kristoffer Albrecht, Joakim Eskildsen, Veli Granö, Hanna Wilenius, Säde Kahra, Nina Söderholm och Cata Portin. Stefan Bremer var konstnärsprofessor 1999 -2004. Av finländska naturfotografer har i synnerhet Hannu Hautala väckt uppmärksamhet internationellt.
Utbildning i fotografiskt uttryck ges vid fakulteten för visuell kultur vid Konstindustriella högskolan. Fotografisk grundutbildning på yrkeshögskolnivå ges vid konstindustriella instituten i Lahtis och i Åbo.
För att intensifiera samarbetet mellan landets fotograforganisationer bildades 1968 en konsultativ kommission, som tog initiativ till och genomdrev upprättandet av ett fotografiskt museum (Finlands fotografiska museum) i Hfrs 1969. Kommissionen ombildades 1970 till Finlands fotoorganisationers centralförbund Finnfoto, topporganisation för samtliga betydande riksorganisationer inom fotografin i landet. Till centralförbundet hör bl.a. Suomen kameraseurojen liitto, gr. 1932, som är amatörernas riksförbund. Finnfotos medlemsantal 2003 var ca 5 800. Pressfotograferna är dubbelanslutna. Deras fackliga intressen bevakas av Finlands journalistförbund och kultursektorn av föreningen Finlands pressfotografer (Suomen lehtikuvaajat, gr. 1947), som hör till Finnfoto. Flera av de i artikeln nämnda fotograferna behandlas även under egna uppslagsord. (Femtio år amatörfotografi, 1939; P. Kyytinen, Kuvantekijöitä ja kamerakauppaa, 1959; H. Sundström, Sex årtionden i pressbilder, 1971; S. Hirn, Kameran edestä ja takaa, 1972, Ateljeesta luontoon, 1977; J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa/J. Hinkka, Valokuvan taide, 1992; H. Sinisalo/R. Tähtinen, Suomen valokuvaajat 1842-1920, 1996; Valoa: otteita suomalaisen valokuvan historiaan 1839-1999, red. J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa, 1999; Varjosta: tutkielmia suomalaisen valokuvan historiasta, red. J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa, 1999; T. Eskola, Kuvan kirjoja 1966-2003, 2003)
I Finland verkade till en början främst olika utländska fotografer. Till de mera kända hör Auguste Joseph Desarnod, en fransk-rysk militär, som 1842-48 var bosatt i Borgå och kallade sig målare och dagerrotypist. Av hans hand finns bl.a. utsökta porträtt av Runeberg och biskop C-G. Ottelin med familjer. Den första inhemska fotografen var den i Petersburg bosatte Fredrik Rehnström, som under åren 1844-51 sommartid reste omkring i Finland och tog ett stort antal dagerrotyper. En annan tidig fotograf var Lars Peldán, som hade en fotoateljé i Jakobstad från 1856 till utgången av 1860-t.
Utvecklingen på området, som fortgått i rask takt sedan 1840, stagnerade vid 1870-talets inbrott. En viktig händelse i finländsk f:s historia var norrmannen Daniel Nyblins ankomst till Hfrs 1875. Firman Nyblin, som i dag är en av landets ledande i branschen, lade under 1880-t. beslag på en allt större del av den fotografiska marknaden, men fick under det följande decenniet konkurrens av ingenjören K.E. Ståhlberg, en märkesman inom såväl foto- som filmkonstens historia i Finland. Ståhlberg gjorde en insats bl.a. genom att engagera mångsysslaren Into Konrad Inha, som var den förste finländske kamerakonstnären av internationell klass. Inha utgav bl.a. det stora planschverket Finland i bilder (1896). Mot slutet av seklet randades åter en period av raskt framåtskridande inom f. 1889 bildades nuvarande Amatörfotografklubben i Helsingfors, som är Finlands äldsta och Nordens nästäldsta fotoklubb. I början av 1900-t. arbetade bl.a. två rikssvenska fotografer i Hfrs, Eric Sundström och Artur Hedström, som båda sedermera erhöll titeln kunglig hovfotograf. Ryktbar var även generalmajor Ivan Timirjasew, som från 1890 tjänstgjorde som generalguvernörsadjutant i Hfrs och tillvann sig stor popularitet bland stadens befolkning. Han blev känd som en skicklig amatörfotograf, inte minst genom sina utsökta landskapsbilder. Hfrs kring sekelskiftet avbildades vidare av Signe Brander, som 1907-13 arbetade på uppdrag av Helsingfors fornminnesnämnd. Finländsk f. uppnådde under åren mellan världskrigen en internationellt sett hög standard; bland fotografer från denna tid märks Oiva Kallio, Aarne Uusikylä, Georg Tschernochvostoff, Heinrich Iffland, Santeri Levas, Ilmari Wasenius, Aarne och Viljo Pietinen samt Arvi Hanste. Av ryktbara finländska fotografer från efterkrigstiden kan nämnas Fred Runeberg, Matti A. Pitkänen, Jussi Pohjakallio, Matti och Otso Pietinen samt Matti Saanio, vilken 1972 som förste fotograf blev utnämnd till konstnärsprofessor. Kända pressfotografer var bl.a. pionjären på området Harald Rosenberg och Hugo Sundström, anställd vid Hufvudstadsbladet från 1926. Av nu verksamma pressfotografer bör Caj Bremer, som 1978 utnämndes till konstnärsprofessor för en femårsperiod, nämnas. Markus Jokela och Ilkka Uimonen har nått viktiga placeringar i internationella pressfotografitävlingar. Mot slutet av 1990-t. gjordes i Finland viktiga insatser även inom konstfotografins område. Efter Esko Männikkö har tiotals fotografer av internationell betydelse framträtt. Bland dem märks Elina Brotherus, Rita Jokiranta, Lauri Eriksson, Jan och Ben Kaila, Kristoffer Albrecht, Joakim Eskildsen, Veli Granö, Hanna Wilenius, Säde Kahra, Nina Söderholm och Cata Portin. Stefan Bremer var konstnärsprofessor 1999 -2004. Av finländska naturfotografer har i synnerhet Hannu Hautala väckt uppmärksamhet internationellt.
Utbildning i fotografiskt uttryck ges vid fakulteten för visuell kultur vid Konstindustriella högskolan. Fotografisk grundutbildning på yrkeshögskolnivå ges vid konstindustriella instituten i Lahtis och i Åbo.
För att intensifiera samarbetet mellan landets fotograforganisationer bildades 1968 en konsultativ kommission, som tog initiativ till och genomdrev upprättandet av ett fotografiskt museum (Finlands fotografiska museum) i Hfrs 1969. Kommissionen ombildades 1970 till Finlands fotoorganisationers centralförbund Finnfoto, topporganisation för samtliga betydande riksorganisationer inom fotografin i landet. Till centralförbundet hör bl.a. Suomen kameraseurojen liitto, gr. 1932, som är amatörernas riksförbund. Finnfotos medlemsantal 2003 var ca 5 800. Pressfotograferna är dubbelanslutna. Deras fackliga intressen bevakas av Finlands journalistförbund och kultursektorn av föreningen Finlands pressfotografer (Suomen lehtikuvaajat, gr. 1947), som hör till Finnfoto. Flera av de i artikeln nämnda fotograferna behandlas även under egna uppslagsord. (Femtio år amatörfotografi, 1939; P. Kyytinen, Kuvantekijöitä ja kamerakauppaa, 1959; H. Sundström, Sex årtionden i pressbilder, 1971; S. Hirn, Kameran edestä ja takaa, 1972, Ateljeesta luontoon, 1977; J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa/J. Hinkka, Valokuvan taide, 1992; H. Sinisalo/R. Tähtinen, Suomen valokuvaajat 1842-1920, 1996; Valoa: otteita suomalaisen valokuvan historiaan 1839-1999, red. J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa, 1999; Varjosta: tutkielmia suomalaisen valokuvan historiasta, red. J. Kukkonen/T-J. Vuorenmaa, 1999; T. Eskola, Kuvan kirjoja 1966-2003, 2003)
fotokonst. Pentti Sammallahti är en av de internationellt mest kända finländska fotograferna. Han har publicerat många bildverk, som både tekniskt och tematiskt har tillfört fotokonsten i Finland många impulser. Här en bild ur portföljen Venäjän tie. Pentti Sammallahti.
Överst bilden Ilona, tagen av Kuvasiskot, d.v.s. Margit Ekman och Eila Marjala. Kuvasiskot var på 1960- o. 70-t. en av Finlands mest kända porträttstudior. Bilden publicerades 1964 som omslagsbild på Life-magazine. I mitten Gjuteriarbetare av Caj Bremer, som har gjort en lång karriär som pressfotograf och dessutom hållit många utställningar. Nederst I hate sex av Elina Brotherus. Hon hör till den nya vågen av kvinnliga fotografer som har gjort den finska fotokonsten internationellt känd inom gallerivärlden. Foto: Finlands fotografiska museum.