Franzén, Frans Michael

Franzén, Frans Michael (f. 9/2 1772 Uleåborg, d. 14/8 1847 nära Härnösand), skald och kyrkoman. Franzén, som var son till en köpman i Uleåborg, blev 1785 student i Åbo och promoverades 1789 till filosofie magister. Hans litterära genombrott skedde under en vistelse i Stockholm 1793 bl.a. med dikten Människans anlete, där han opponerade sig mot upplysningstidens materialism. Hans friska, färgrika ungdomsdiktning vittnar om att hos honom en förromantisk riktning segrat över den klassiska som dittills härskat i Sverige. Dessa tendenser förstärktes ytterligare under den utlandsresa Franzén gjorde 1795-96 över Danmark till Tyskland, Frankrike och England; hans dagbok från resan, som hade stor betydelse för hans intellektuella utveckling, publicerades i urval 1977. Med dikten Sång över greve Gustaf Philip Creutz (1797) erövrade han Svenska akademiens stora pris, men den klassicistiska akademin framtvingade samtidigt en omarbetning av det revolutionerande verket som förebådade nyromantiken; detta medförde bl.a. att dess ursprungliga nationella (finländska) prägel gick förlorad. Från denna tid fick Franzéns diktning en tamare, mer reflekterande och moraliserande prägel, den ungdomliga friskheten var borta. Franzén var under de första studieåren inackorderad i H.G. Porthans hem, och denne kom att utöva ett starkt inflytande på hans utveckling. 1794 företog Franzén och Porthan en resa i Finland, som genom naturupplevelserna blev en viktig poetisk inspirationskälla för den förstnämnde. Han skildrade senare färden i Resebeskrivning över Finland, tryckt i Åbo Tidning 1800-01.

Franzén hade 1794 blivit redaktör för Åbo Tidningar (fr. 1800 Åbo Tidning) och under sin utlandsvistelse utnämnts till akademibibliotekarie. Från 1798 förenade han med sistnämnda befattning professuren i lärdomshistoria, som han dock 1801 bytte ut mot den i historia och praktisk filosofi (Franzén var den första akademiska representanten för kantianismen i Finland, filosofi). Han prästvigdes 1803 och invaldes 1808 i Svenska akademien (dess sekr. 1824-34). Sedan Finland skilts från moderlandet flyttade Franzén 1811 till Sverige, där han verkade som kyrkoherde i flera församlingar och slutligen 1831 blev biskop i Härnösand. Han hyllades entusiastiskt vid sitt besök i Helsingfors 1840 med anledning av universitetets 200-årsjubileum. Franzéns självbiografiska anteckningar 1772-1824, Till min biografi, utgavs 1945 av G. Lundström. Hans poetiska alster är samlade bl.a. i Skaldestycken (7 delar, 1824-61). (G. Castrén, Frans Michael Franzén. i Finland, 1902; S. Ek, Franzéns Åbodiktning, 1916; E. Spjut, Frans Michael Franzén, 1925; Frans Michael Franzéns Åbo-diktning: Ett urval med inledning av Karin Allardt Ekelund, 1969; S.L. Anderson, En romantikens kyrkoman, 1977; A. Kalajoki, Franzénin matkassa, 1990)