fritidsfiske omfattar allt fiske utom egentligt yrkesfiske och husbehovsfiske (fiske). F. har under de senaste decennierna utvecklats starkt i Finland; det uppskattas att 1,9 milj. finländare mer eller mindre regelbundet bedriver olika former av f. År 2002 löstes 308 391 fiskekort på årsbasis och 18 172 veckokort (fiskevårdsavgift).
Genom av lagen om fiske 1983 och den 1996 genomförda lagändringen utvidgades rätten till s.k. handredskapsfiske (fiskerilagstiftning). De viktigaste formerna av f. är mete och spinnfiske på sommaren och pilkfiske på vintern. Förteckningar över platser där fiske mot en viss avgift är tillåtet utges årligen av forststyrelsen och av Centralförbundet för fiskerihushållning, som företräder fiskerättsägarna, "producenterna", i samråd med Finlands fritidsfiskares centralförbund, som kan sägas representera konsumenterna (fiske, fiskeplatser). Sistnämnda organisation ordnar sedan 1957 varje år finländska mästerskap i pimpelfiske (pilkfiske) och sedan 1972 även mästerskap i mete.
Pimpelfiske infördes i Finland på 1850-t. av Donkosacker, som var stationerade i landet under Krimkriget, och har senare, trots att det 1892-1951 var i lag förbjudet, vunnit stor utbredning och utövas idag aktivt av ca 100 000 personer. Mormysjka är en form av pimpelfiske med mycket små beten. Pimpelfiske på is var mot slutet av 1800-t. ett omtyckt nöje bland ståndspersoner i Tfrs och har senare under kristiderna även haft en viss betydelse för befolkningens livsmedelsförsörjning. En speciell form av pilkfiske bedrivs i vattnen kring Åland där man pilkar torsk från båt. Regionala tillstånd för pilkfiske inom ett län infördes 1983. Ändringen av lagen om fiske från 1997 medger fritt mete och pilkfiske för alla ålderskategorier. Näst mete och pilkfiske i popularitet kommer spinnfiske och fiske med nät. S.k. trollingfiske, där ett drag släpas efter båten, är en rätt ny form av fiske, närmast efter gös och öring.
Finlands fritidsfiskares centralförbund (Suomen kalamiesten keskusliitto), Hfrs, gr. 1950, är centralorganisation för upplysningsverksamheten inom f. Förbundet har till ändamål att samla fritidsfiskare och deras organisationer kring vård av fisk och fiskevatten, att höja fiskekulturen, att informera om fiskemöjligheter m.m. Till centralförbundet hörde 2003 18 landskapsvis organiserade distriktsorganisationer med sammanlagt 59 000 medlemmar i 639 lokala fiskeföreningar och -klubbar. Centralförbundet utger sedan 1952 tidskriften Kalamies. En liknande målsättning har Suomen metsästäjä- ja kalastajaliitto, en organisation för jägare och fiskare, gr. 1946 i Tfrs. Denna anordnar bl.a. sedan 1949 egna nationella mästerskap i pilkfiske och utger sedan 1946 tidskiften Erämies. Organisationen hade 2003 ca 10 000 medlemmar. Finlands sportfiskarförbund, centralorganisationen för landets sportfiskeklubbar, hade 2003 sammanlagt 5 100 medlemmar. En samgång mellan de tre nämnda organisationerna till Finlands fritidsfiskares centralorganisation (Suomen vapaa-ajan kalastajien keskusjärjestö) har inletts. Sammanslagningen, som sker gradvis, planeras vara fullt genomförd 2006.
Genom av lagen om fiske 1983 och den 1996 genomförda lagändringen utvidgades rätten till s.k. handredskapsfiske (fiskerilagstiftning). De viktigaste formerna av f. är mete och spinnfiske på sommaren och pilkfiske på vintern. Förteckningar över platser där fiske mot en viss avgift är tillåtet utges årligen av forststyrelsen och av Centralförbundet för fiskerihushållning, som företräder fiskerättsägarna, "producenterna", i samråd med Finlands fritidsfiskares centralförbund, som kan sägas representera konsumenterna (fiske, fiskeplatser). Sistnämnda organisation ordnar sedan 1957 varje år finländska mästerskap i pimpelfiske (pilkfiske) och sedan 1972 även mästerskap i mete.
Pimpelfiske infördes i Finland på 1850-t. av Donkosacker, som var stationerade i landet under Krimkriget, och har senare, trots att det 1892-1951 var i lag förbjudet, vunnit stor utbredning och utövas idag aktivt av ca 100 000 personer. Mormysjka är en form av pimpelfiske med mycket små beten. Pimpelfiske på is var mot slutet av 1800-t. ett omtyckt nöje bland ståndspersoner i Tfrs och har senare under kristiderna även haft en viss betydelse för befolkningens livsmedelsförsörjning. En speciell form av pilkfiske bedrivs i vattnen kring Åland där man pilkar torsk från båt. Regionala tillstånd för pilkfiske inom ett län infördes 1983. Ändringen av lagen om fiske från 1997 medger fritt mete och pilkfiske för alla ålderskategorier. Näst mete och pilkfiske i popularitet kommer spinnfiske och fiske med nät. S.k. trollingfiske, där ett drag släpas efter båten, är en rätt ny form av fiske, närmast efter gös och öring.
Finlands fritidsfiskares centralförbund (Suomen kalamiesten keskusliitto), Hfrs, gr. 1950, är centralorganisation för upplysningsverksamheten inom f. Förbundet har till ändamål att samla fritidsfiskare och deras organisationer kring vård av fisk och fiskevatten, att höja fiskekulturen, att informera om fiskemöjligheter m.m. Till centralförbundet hörde 2003 18 landskapsvis organiserade distriktsorganisationer med sammanlagt 59 000 medlemmar i 639 lokala fiskeföreningar och -klubbar. Centralförbundet utger sedan 1952 tidskriften Kalamies. En liknande målsättning har Suomen metsästäjä- ja kalastajaliitto, en organisation för jägare och fiskare, gr. 1946 i Tfrs. Denna anordnar bl.a. sedan 1949 egna nationella mästerskap i pilkfiske och utger sedan 1946 tidskiften Erämies. Organisationen hade 2003 ca 10 000 medlemmar. Finlands sportfiskarförbund, centralorganisationen för landets sportfiskeklubbar, hade 2003 sammanlagt 5 100 medlemmar. En samgång mellan de tre nämnda organisationerna till Finlands fritidsfiskares centralorganisation (Suomen vapaa-ajan kalastajien keskusjärjestö) har inletts. Sammanslagningen, som sker gradvis, planeras vara fullt genomförd 2006.