Gadolin, Johan (f. 5/6 1760 Åbo, d. 15/8 1852 Virmo), kemist, son till Jakob Gadolin. Den expansion som kännetecknar naturvetenskaperna i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet märktes tydligt inom kemin. Gadolin, som betecknas som Finlands mest betydande kemist, representerade denna nya inriktning vid Åbo akademi. Efter studier i Åbo för P.A. Gadd blev han 1779 elev till Torbern Bergman i Uppsala och återvände till Åbo 1783. Som e.o. professor i kemi vid Åbo akademi från 1785 kunde han genom studieresor i Holland, Tyskland och England knyta viktiga och bestående kontakter med tidens ledande vetenskapsmän. Han blev ordinarie professor i kemi vid Åbo akademi 1797 och kvarstod på denna post till 1822. Bland Gadolins arbeten märks hans undersökningar över latent och specifikt värme och över förbränningens natur samt utvecklingen av kvalitativa och kvantitativa kemiska analyser i vätskefas. Gadolin är också känd för upptäckten (1794) av den första av de s.k. sällsynta jordartsmetallerna, yttrium, i det sedermera efter honom uppkallade mineralet gadolinit, som hade påträffats i Ytterby gruva i Roslagen. Gadolin är den enda person som fått ett naturligt grundämne uppkallat efter sig - 1886 fick en annan sällsynt jordartsmetall namnet gadolinium. Gadolin utgav 1798 det utmärkta arbetet Inledning till chemien, som var den första på svenska utgivna läroboken i kemi enligt Lavoisiers system. Han införde övningsarbeten för studenterna i undervisningen, dessa blev obligatoriska från början av 1800-talet. Det anses allmänt att Gadolin lade grunden för kemin som exakt vetenskap i vårt land.
Gadolin, Johan. Brukar kallas den finländska kemins fader. Han var en förgrundsgestalt i laboratorieundervisningen och upptäckte ett nytt grundämne, yttrium. Åbo Akademis bildsamlingar.