guld omtalas i Finland första gången på Olaus Magnus karta av 1539 (förhistoriskt guld har påträffats bl.a. i Gulldynt). Veterligen första gången i senare tid den ädla metallen påträffades i landet var 1836, och fyndorten var mynningen av Kemi älv, där två stenblock befanns vara guldförande. Fyndet väckte så stort intresse i styrande kretsar, att undersökningar utfördes bl.a. i Kuusamo 1847-50 med arbetslag på 30-60 man. En av statsmakten utsänd och utrustad expedition påträffade 1868 g. i så riklig mängd vid mell. loppet av Ivalojoki, att vaskning ansågs lönande.
Fyndet framkallade en veritabel guldrush; sommaren 1871 var inemot 500 man sysselsatta med vaskning i dessa trakter. Guldfångsten minskade dock snart. I slutet av 1800-t. var guldvaskningen koncentrerad till Ivalojoki i Enare, men sökte sig senare till dess biflöden och till Luttojokis övre lopp i samma socken. I mitten av 1930-t. hittades g. i Tankavaaras bäckfåror i Sodankylä, medan Lemmenjokis vaskguldsförekomster i Enare upptäcktes först efter andra världskriget. Guldvaskningen i Tankavaara blev på 1970-t. en turistattraktion.
Vid utvinning av g. i Lappland har även mera industriella metoder kommit till användning; de stort anlagda projekten har dock i allmänhet misslyckats. Det lapska g. är av hög kvalitet med en guldhalt på ca 23 karat. Den största guldnugget som officiellt påträffats i Lappland vägde 392,9 g och hittades 1935 vid Luttojoki. Yrkesmässig guldvaskning bedrivs idag endast av ett tiotal personer, medan hobbyvaskarna uppgår till några hundra.
I Finland har hittills funnits sju guldgruvor, nämligen Haveri i Viljakkala, som 1942-60 bearbetades av Oy Vuoksenniska Ab (utom g. utvanns koppar), Kivimaa i Tervola (1969-70), Saattopora i Kittilä (1988-95), Kutemajärvi i Orivesi (1990-2004, 2007-), Pampalo i Ilomants (1996-99) och Pahtavaara i Sodankylä, som upptogs 1996 och idag (2004) drivs av svenska Lappland Goldminers. Geologiska forskningsanstalten påträffade 1986 Europas största guldfyndighet i Kittilä, där brytning inleddes 2009 (V. Mäkipuro, Kulta-Lappia ja kullankaivajia, 1975; R.O. Kojo, Heittiön vaellus, 1979; S.J. Partanen, Lapin kultamaat, 1983; Ivalojoen kultalat, red. M. Hanhivaara m.fl., 1984; H. Stigzelius, Kultakuume: Lapin kullan historia, 1986; S.J. Partanen, Sankareita, veijareita ja huijareita: Lapin kullankaivajien tarina, 1999)
Fyndet framkallade en veritabel guldrush; sommaren 1871 var inemot 500 man sysselsatta med vaskning i dessa trakter. Guldfångsten minskade dock snart. I slutet av 1800-t. var guldvaskningen koncentrerad till Ivalojoki i Enare, men sökte sig senare till dess biflöden och till Luttojokis övre lopp i samma socken. I mitten av 1930-t. hittades g. i Tankavaaras bäckfåror i Sodankylä, medan Lemmenjokis vaskguldsförekomster i Enare upptäcktes först efter andra världskriget. Guldvaskningen i Tankavaara blev på 1970-t. en turistattraktion.
Vid utvinning av g. i Lappland har även mera industriella metoder kommit till användning; de stort anlagda projekten har dock i allmänhet misslyckats. Det lapska g. är av hög kvalitet med en guldhalt på ca 23 karat. Den största guldnugget som officiellt påträffats i Lappland vägde 392,9 g och hittades 1935 vid Luttojoki. Yrkesmässig guldvaskning bedrivs idag endast av ett tiotal personer, medan hobbyvaskarna uppgår till några hundra.
I Finland har hittills funnits sju guldgruvor, nämligen Haveri i Viljakkala, som 1942-60 bearbetades av Oy Vuoksenniska Ab (utom g. utvanns koppar), Kivimaa i Tervola (1969-70), Saattopora i Kittilä (1988-95), Kutemajärvi i Orivesi (1990-2004, 2007-), Pampalo i Ilomants (1996-99) och Pahtavaara i Sodankylä, som upptogs 1996 och idag (2004) drivs av svenska Lappland Goldminers. Geologiska forskningsanstalten påträffade 1986 Europas största guldfyndighet i Kittilä, där brytning inleddes 2009 (V. Mäkipuro, Kulta-Lappia ja kullankaivajia, 1975; R.O. Kojo, Heittiön vaellus, 1979; S.J. Partanen, Lapin kultamaat, 1983; Ivalojoen kultalat, red. M. Hanhivaara m.fl., 1984; H. Stigzelius, Kultakuume: Lapin kullan historia, 1986; S.J. Partanen, Sankareita, veijareita ja huijareita: Lapin kullankaivajien tarina, 1999)
guld. Den största nuggeten som någonsin (officiellt) påträffats i Lappland vägde 392,9 g. Guldvaskningen i Lappland är en betydande turistattraktion, eftersom det är enda stället i Europa där sådan verksamhet kan bedrivas av vem som helst. Foto ovan: Oy Hartwall Ab, nedan: Lehtikuva Oy, J. Ritola.