Helsingfors domkyrka

Helsingfors domkyrka uppfördes 1830-52, planerad av C.L. Engel. Efter Engels död 1840 fortsattes arbetet av E.B. Lohrmann, som ritade bl.a. de fyra sidotornen, kapellet och klockstapeln. Även de tolv apostlarna på takkrönet tillkom efter Engels död. Trots att Engels ritningar i flera repriser ändrades avsevärt, utgör H. idag ett av världens förnämsta exempel på en empirehelhet. Kyrkan präglas av en lugn, upphöjt harmonisk arkitektur, som för tankarna till Isakskyrkan i Petersburg och vidare till Peterskyrkan i Rom. Altartavlan, som föreställer Jesu begravning, är målad av Timeon Karl von Neff och donerad av kejsar Nikolaj I. En omfattande renovering genomfördes senast 1996-99. Kryptan under H., som tidigare tjänstgjort som vedkällare och värmecentral, renoverades på 1970-t. och senare på nytt 1996-98, då den försågs med ett altare med altartavla målad av Carolus Enckell.

Från början bar kyrkan namnet Nikolajkyrkan. Den döptes 1917 om till Storkyrkan och 1959, då Helsingfors stift grundades, bytte den namn till H. Kyrkan har plats för 1 300 personer och används bl.a. för självständighetsdagens gudstjänst samt riksdagens öppnings- och avslutningsgudstjänster. Senatstorget, som domineras av H., är en av huvudstadens största turistattraktioner. (Helsingin helmi: Helsingin tuomiokirkko 1852-2002, 2002)