Lohrmann, Ernst Bernhard (född 30/6 1803 Westfalen, död 17/6 1870 Stockholm), arkitekt. Lohrmann flyttade 1841 till Finland från Berlin och utnämndes samma år till chef för intendentskontoret som efterträdare till Carl Ludvig Engel; blev 1847-67 den förste överdirektören i överstyrelsen för de allmänna byggnaderna. Han fortsatte i Engels empiriska anda men gjorde även ändringar på bl.a. Helsingfors domkyrka, som då var under byggnad. Lohrman övergick senare till nyrenässans och nygotik.
Bland Lohrmanns byggnadsverk i huvudstaden märks den s.k. nya kliniken och universitetets gamla anatomiska inrättning (båda från 1840-talet), Villa Hagasund (1843) och myntverket (1867). Han ritade även Borgå lyceum (1843), länsfängelset i S:t Michel (1846) och det stora fängelsekomplexet Kakola i Åbo (1853, fasaderna i huggen granit, då en nyhet för Finland) samt några landskyrkor, bland dem kyrkorna i Ylistaro (1851), Lappfjärd (1851), Ruokolax (1854) och Hattula (1857). Från hans ritbord härstammar vidare spannmålsförrådet i närheten av Olofsborg (1852), som idag tjänstgör som landskapsmuseum i Nyslott. (Patrick Eriksson)
Bland Lohrmanns byggnadsverk i huvudstaden märks den s.k. nya kliniken och universitetets gamla anatomiska inrättning (båda från 1840-talet), Villa Hagasund (1843) och myntverket (1867). Han ritade även Borgå lyceum (1843), länsfängelset i S:t Michel (1846) och det stora fängelsekomplexet Kakola i Åbo (1853, fasaderna i huggen granit, då en nyhet för Finland) samt några landskyrkor, bland dem kyrkorna i Ylistaro (1851), Lappfjärd (1851), Ruokolax (1854) och Hattula (1857). Från hans ritbord härstammar vidare spannmålsförrådet i närheten av Olofsborg (1852), som idag tjänstgör som landskapsmuseum i Nyslott. (Patrick Eriksson)