illustrationskonst. Den konstnärliga bokillustrationen i Finland utvecklades på allvar först i slutet av 1800-t. Intresse hade funnits redan tidigare, och i synnerhet illustrerade sakrala trycksaker förekom redan på 1500- och 1600-t. Böckerna trycktes då vanligen i Stockholm, till de förnämsta illustrerade arbetena hörde den finska bibeln från 1642. De fyra tryckerier som 1642-1809 fanns i Finland finansierade sin verksamhet med att trycka allehanda nödvändiga skrifter till billigt pris. Bokillustrationerna var därför mycket anspråkslösa. En figurstickare anställdes 1678 vid det akademiska tryckeriet i Åbo, troligen för att utföra illustrationerna till E. Tillandz växtförteckning Catalogus plantarum (1638), som trots sitt ringa omfång var det märkligaste illustrerade arbetet från svenska tiden.
En uppgång för illustrationskonsten började först på 1800-t. då böcker blev tillgängliga för en större allmänhet. En framgång blev Z. Topelius Finland framstäldt i teckningar (120 litografier, 1845-52) med illustrationer av inhemska konstnärer. Denna landskapsgrafik spelade en stor roll som kunskapsspridare i Finland och hörde intimt samman med den vaknande nationalkänslan. Bland illustrerade böcker från slutet av 1800-t. märks Finland i 19:de seklet (1893) och Fänrik Ståls sägner (1893), det senare verket försett med högstämt nationella bilder av A. Edelfelt. Den ledande konstnären på området kring sekelskiftet 1900 var A. Gallen-Kallela, som i sina huvudarbeten, praktupplagan av Aleksis Kivis Sju bröder (1908) och Koru-Kalevala (1922), gav uttryck åt en nationellt särbetonad bokkonst. Kalevala har även illustrerats av Matti Visanti, Aarno Karimo och Björn Landström, vilkas illustrerade arbeten utkom 1938, 1953 resp. 1985. En rad illustrerade Kalevalaverk för barn har även utkommit under åren, bl.a. Mauri Kunnas Koirien Kalevala (1992).
Flera kända finländska bildkonstnärer har även sysslat med illustrationskonst. Marcus Collin illustrerade 1948 en ny upplaga av Sju bröder. Bland illustratörer och planerare av bokomslag märks Hugo Simberg. Antti Favén var också en flitig tidningstecknare och träffsäker karikatyrist, liksom även Eric Vasström, som gav ut en egen skämttidskrift Hovnarren (1917-1924). Alex Federley var i början av 1900-t. en flitig skämttecknare och illustratör, känd även för sina affischer och postkort. Han följdes på samma område av Oscar Furuhjelm. Reklamgrafikern Ola Fogelberg blev känd som skaparen av den tidiga finska originalserien Kalle Träskalle (Pekka Puupää). Kalle Carlstedt och Topi Vikstedt representerar 1920-talets mångsidiga och rika i. Från 1930-t. framåt illustrerade träsnittsmästaren Erkki Tanttu ett drygt femtiotal böcker med folkliga bilder. En framstående träsnittsmästare var även Tapio Tapiovaara, som illustrerade många skönlitterära verk, t.ex. av Diktonius. Framstående grafiker och skämttecknare på 1900-t. har vidare varit bl.a. Oki Räsänen, Kari Suomalainen, med sina politiska och socialkritiska skämtteckningar i Helsingin Sanomat, och Olavi Hurmerinta i Uusi Suomi. Efter Kari Suomalainens död har Terho Ovaska fortsatt på samma linje som sin föregångare i Helsingin Sanomat. Signe Hammarsten-Jansson tecknade i många år bl.a. karikatyrer för skämttidningarna Garm och Lucifer. Tove Jansson tecknade i början för Garm och blev senare världsberömd för sina illustrerade Muminböcker, till vilka hon även utfört omslagen. Som tecknare av Muminserierna framträdde efter 1959 Tove Janssons bror Lars Jansson. Bland sagoillustratörer har Rudolf Koivu tillhört de främsta. Björn Landström har förutom sin illustrerade Kalevala främst blivit känd för skepps- och sjöfartsbilder, även med internationellt rykte både som illustratör och författare. Till det senare 1900-talets skickligaste tecknare - både illustratör och skämttecknare samt reportagetecknare - hörde Henrik Tikkanen, som illustrerade sina egna böcker och medverkade med aforistiska teckningar i bl.a. dagstidningar. Bokomslag och talrika veckotidningsillustrationer har även ritats av Martta Wendelin och Synnöve Ilmoni. Serieteckningskonsten är mycket populär och utbredd i Finland. Av rent finska serieteckningar kan nämnas Tarmo Koivistos Mämmiläserier. Se även serier.
Intresseorganisation för grafiska formgivare är föreningen Grafia. Flertalet av de i artikeln nämnda personerna behandlas även under separata uppslagsord. Se vidare grafisk konst. (Bengt von Bonsdorff)
En uppgång för illustrationskonsten började först på 1800-t. då böcker blev tillgängliga för en större allmänhet. En framgång blev Z. Topelius Finland framstäldt i teckningar (120 litografier, 1845-52) med illustrationer av inhemska konstnärer. Denna landskapsgrafik spelade en stor roll som kunskapsspridare i Finland och hörde intimt samman med den vaknande nationalkänslan. Bland illustrerade böcker från slutet av 1800-t. märks Finland i 19:de seklet (1893) och Fänrik Ståls sägner (1893), det senare verket försett med högstämt nationella bilder av A. Edelfelt. Den ledande konstnären på området kring sekelskiftet 1900 var A. Gallen-Kallela, som i sina huvudarbeten, praktupplagan av Aleksis Kivis Sju bröder (1908) och Koru-Kalevala (1922), gav uttryck åt en nationellt särbetonad bokkonst. Kalevala har även illustrerats av Matti Visanti, Aarno Karimo och Björn Landström, vilkas illustrerade arbeten utkom 1938, 1953 resp. 1985. En rad illustrerade Kalevalaverk för barn har även utkommit under åren, bl.a. Mauri Kunnas Koirien Kalevala (1992).
Flera kända finländska bildkonstnärer har även sysslat med illustrationskonst. Marcus Collin illustrerade 1948 en ny upplaga av Sju bröder. Bland illustratörer och planerare av bokomslag märks Hugo Simberg. Antti Favén var också en flitig tidningstecknare och träffsäker karikatyrist, liksom även Eric Vasström, som gav ut en egen skämttidskrift Hovnarren (1917-1924). Alex Federley var i början av 1900-t. en flitig skämttecknare och illustratör, känd även för sina affischer och postkort. Han följdes på samma område av Oscar Furuhjelm. Reklamgrafikern Ola Fogelberg blev känd som skaparen av den tidiga finska originalserien Kalle Träskalle (Pekka Puupää). Kalle Carlstedt och Topi Vikstedt representerar 1920-talets mångsidiga och rika i. Från 1930-t. framåt illustrerade träsnittsmästaren Erkki Tanttu ett drygt femtiotal böcker med folkliga bilder. En framstående träsnittsmästare var även Tapio Tapiovaara, som illustrerade många skönlitterära verk, t.ex. av Diktonius. Framstående grafiker och skämttecknare på 1900-t. har vidare varit bl.a. Oki Räsänen, Kari Suomalainen, med sina politiska och socialkritiska skämtteckningar i Helsingin Sanomat, och Olavi Hurmerinta i Uusi Suomi. Efter Kari Suomalainens död har Terho Ovaska fortsatt på samma linje som sin föregångare i Helsingin Sanomat. Signe Hammarsten-Jansson tecknade i många år bl.a. karikatyrer för skämttidningarna Garm och Lucifer. Tove Jansson tecknade i början för Garm och blev senare världsberömd för sina illustrerade Muminböcker, till vilka hon även utfört omslagen. Som tecknare av Muminserierna framträdde efter 1959 Tove Janssons bror Lars Jansson. Bland sagoillustratörer har Rudolf Koivu tillhört de främsta. Björn Landström har förutom sin illustrerade Kalevala främst blivit känd för skepps- och sjöfartsbilder, även med internationellt rykte både som illustratör och författare. Till det senare 1900-talets skickligaste tecknare - både illustratör och skämttecknare samt reportagetecknare - hörde Henrik Tikkanen, som illustrerade sina egna böcker och medverkade med aforistiska teckningar i bl.a. dagstidningar. Bokomslag och talrika veckotidningsillustrationer har även ritats av Martta Wendelin och Synnöve Ilmoni. Serieteckningskonsten är mycket populär och utbredd i Finland. Av rent finska serieteckningar kan nämnas Tarmo Koivistos Mämmiläserier. Se även serier.
Intresseorganisation för grafiska formgivare är föreningen Grafia. Flertalet av de i artikeln nämnda personerna behandlas även under separata uppslagsord. Se vidare grafisk konst. (Bengt von Bonsdorff)
illustrationskonst. Teckning av Rudolf Koivu till en saga av Nelma Sibelius, publicerad 1938 i boken Ihmeelliset sakset. Foto: Schildts bildarkiv.
Skämtteckning av Tove Jansson ur Garm 1945. Den lilla figuren i mitten är som synes en prototyp till Mumintrollet. Nedre bilden: kustseglare från 1200-t., enligt Björn Landström i Regina och Gullkronan (1951). Övre bilden: Tammerfors konstmuseum, Mumindalen. Nedre: Schildts bildarkiv.