Juuka (sv. Juga), kommun i Norra Karelen ca 85 km v.n.v. om Joensuu, Östra Finlands region. Areal 1 502 km2, invånare 5 589 (2010).
Juuka utbreder sig på v. stranden av Pielinen och omfattar även flera öar i denna, bl.a. det bergiga Paalasmaa (intill 225 m ö.h.), som är den största ön i sjön och Finlands högsta. Området närmast sjön är ett utpräglat bergland (bl.a. Juuanvaara, 317 m.ö.h.), som västerut övergår i vidsträckta skogs- och myrmarker. Terrängen har formats av inlandsisen, som dragit fram i riktning n.v.-s.o., och efterlämnat spår bl.a. i form av långsträckta dalgångar, på många platser uppfyllda av sjöar. Till Juuka hör även en del av den märkliga sjön Höytiäinen. Den tätaste bebyggelsen i denna som helhet glest befolkade kommun finns på den bördiga strandremsan utmed Pielinen. Där ligger Juuka kyrkby med sina ca 3 000 inv. (2000). Brytning av täljsten har med avbrott bedrivits i kommunen sedan 1899. På senare år har täljstensindustrin expanderat märkbart, och ortens största arbetsgivare är i dag Tulikivi Oyj (390 anst. 2003), som förädlar täljstensfyndigheter till bl.a. eldstäder och byggnadsmaterial. Även Nunnanlahden uuni Oy (gr. 1982,160 anst. 2003) tillverkar täljstensspisar i kommunen. 2003 öppnades utvecklings- och kunskapscentret Finlands stencentrum, som bl.a. samlar branschens småföretagare och arrangerar utställningar. Bland sevärdheter märks i övrigt ett klosterområde i Vuokko by med lämningar av ett kloster från 1840-talet, upprättat av s.k. gammaltroende från Ryssland, som tagit sin tillflykt till Juuka för att undgå förföljelserna i hemlandet. Klostret stod på platsen till 1890-talet. Där uppfördes 1977 ett ortodoxt bönehus.
Juuka fick sina första fasta inbyggare i slutet av 1500-talet. Sedan området 1617 kommit under svenskt välde flydde den ursprungliga grekisk-ortodoxa befolkningen, i stället kom nybyggare från Savolax och Österbotten. Juuka ingick 1652-80 i Kajana friherreskap och led 1696-1725 svårt under den grymme fogden Simon Afflecks ("Simo Hurtta") välde. Svedjebruk bedrevs där ännu i slutet av 1800-talet, och sjömalm utvanns tills konkurrensen från modernare järnframställningsmetoder blev övermäktig. Juuka blev kapell under Pielisjärvi 1772 och bildade egen församling 1873. Träkyrka, uppförd 1850-51 (E.B. Lohrmann). (H. Kokkonen, Juuan pitäjän historia, 1941)
Juuka utbreder sig på v. stranden av Pielinen och omfattar även flera öar i denna, bl.a. det bergiga Paalasmaa (intill 225 m ö.h.), som är den största ön i sjön och Finlands högsta. Området närmast sjön är ett utpräglat bergland (bl.a. Juuanvaara, 317 m.ö.h.), som västerut övergår i vidsträckta skogs- och myrmarker. Terrängen har formats av inlandsisen, som dragit fram i riktning n.v.-s.o., och efterlämnat spår bl.a. i form av långsträckta dalgångar, på många platser uppfyllda av sjöar. Till Juuka hör även en del av den märkliga sjön Höytiäinen. Den tätaste bebyggelsen i denna som helhet glest befolkade kommun finns på den bördiga strandremsan utmed Pielinen. Där ligger Juuka kyrkby med sina ca 3 000 inv. (2000). Brytning av täljsten har med avbrott bedrivits i kommunen sedan 1899. På senare år har täljstensindustrin expanderat märkbart, och ortens största arbetsgivare är i dag Tulikivi Oyj (390 anst. 2003), som förädlar täljstensfyndigheter till bl.a. eldstäder och byggnadsmaterial. Även Nunnanlahden uuni Oy (gr. 1982,160 anst. 2003) tillverkar täljstensspisar i kommunen. 2003 öppnades utvecklings- och kunskapscentret Finlands stencentrum, som bl.a. samlar branschens småföretagare och arrangerar utställningar. Bland sevärdheter märks i övrigt ett klosterområde i Vuokko by med lämningar av ett kloster från 1840-talet, upprättat av s.k. gammaltroende från Ryssland, som tagit sin tillflykt till Juuka för att undgå förföljelserna i hemlandet. Klostret stod på platsen till 1890-talet. Där uppfördes 1977 ett ortodoxt bönehus.
Juuka fick sina första fasta inbyggare i slutet av 1500-talet. Sedan området 1617 kommit under svenskt välde flydde den ursprungliga grekisk-ortodoxa befolkningen, i stället kom nybyggare från Savolax och Österbotten. Juuka ingick 1652-80 i Kajana friherreskap och led 1696-1725 svårt under den grymme fogden Simon Afflecks ("Simo Hurtta") välde. Svedjebruk bedrevs där ännu i slutet av 1800-talet, och sjömalm utvanns tills konkurrensen från modernare järnframställningsmetoder blev övermäktig. Juuka blev kapell under Pielisjärvi 1772 och bildade egen församling 1873. Träkyrka, uppförd 1850-51 (E.B. Lohrmann). (H. Kokkonen, Juuan pitäjän historia, 1941)
Juuka. Kommunen vid stranden av sjön Pielinen är utom för sin täljsten känd bl.a. för den idylliska trähusbebyggelsen (Puu- Juuka) i kyrkbyn. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.