Juva, kommun (gammalt sv. namn Jockas) i Södra Savolax 40 km n.o. om S:t Michel, Östra Finlands region. Areal 1 163 km2, invånare 6 962 (2010).
Juva omfattar en relativt sjöfattig, mjukt kuperad skogsbygd i Saimenområdets n. utkanter. Den tätaste bosättningen finns i kommunens s. och mell. delar, medan bebyggelsen är gles i n. där vidsträckta öppna myrar utgör ett dominerande inslag i landskapsbilden. Kyrkbyn, belägen vid en viktig riksvägskorsning, är kommunens centralort med ca 3 700 inv. (2000). Inom bebyggelsen märks semesterhemmet Ararat (G. Grotenfelt, 1985). Viktiga näringar i kommunen är förutom jordbruk livsmedelsindustri samt snickeri- och grafisk industri. Bland företag märks !SanomaWSOY, vars boktryckeri på orten invigdes 1977. Där bedrivs vidare en omfattande, rationellt organiserad odling av grönsaker, vid vilken områdets betydande torvreserver kommer till användning som växtunderlag. Torven utnyttjas även som bränsle. I kommunen finns flera stora gårdar med gamla anor; av dessa kan nämnas Vehmais och Inkilä, som i vinterkrigets slutskede härbärgerade försvarsmaktens högkvarter. Landets enda forskningsstation för ekologisk odling, Partala, fr.o.m. 1990 underställd Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, finns i Juva.
Spår av förhistorisk bebyggelse finns i form av hällmålningar och stenåldersboplatser. Juva koloniserades på 1200-talet av karelska pälsjägare och blev självständig församling 1442. Under klubbekriget led bondehären kring årsskiftet 1596-97 två svåra nederlag i Juva. Jakt och fiske var in på 1600-talet viktiga näringar vid sidan av svedjebruket, som förlorade sin betydelse först under senare delen av 1800-talet. Genom frederna på 1700-talet förlorade Juvaborna sin traditionella marknad för tjäran, Viborg, vartill Juva i ett drygt halvsekel blev en gränssocken. Kyrkan skadades illa i en storm 1727 och en ny gråstenskyrka i nygotik uppfördes 1856-63 (C.A. Edelfelt). På julottan 1829 uppstod panik sedan man felaktigt trott att en brand brutit ut, varefter 16 personer omkom i trängseln. (L. Poppius m.fl., Juvan historia, 1957; Juvemmalle: juhlakirja Juvan täyttäessä 550 vuotta, red. L. Orro, 1992)
Juva omfattar en relativt sjöfattig, mjukt kuperad skogsbygd i Saimenområdets n. utkanter. Den tätaste bosättningen finns i kommunens s. och mell. delar, medan bebyggelsen är gles i n. där vidsträckta öppna myrar utgör ett dominerande inslag i landskapsbilden. Kyrkbyn, belägen vid en viktig riksvägskorsning, är kommunens centralort med ca 3 700 inv. (2000). Inom bebyggelsen märks semesterhemmet Ararat (G. Grotenfelt, 1985). Viktiga näringar i kommunen är förutom jordbruk livsmedelsindustri samt snickeri- och grafisk industri. Bland företag märks !SanomaWSOY, vars boktryckeri på orten invigdes 1977. Där bedrivs vidare en omfattande, rationellt organiserad odling av grönsaker, vid vilken områdets betydande torvreserver kommer till användning som växtunderlag. Torven utnyttjas även som bränsle. I kommunen finns flera stora gårdar med gamla anor; av dessa kan nämnas Vehmais och Inkilä, som i vinterkrigets slutskede härbärgerade försvarsmaktens högkvarter. Landets enda forskningsstation för ekologisk odling, Partala, fr.o.m. 1990 underställd Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, finns i Juva.
Spår av förhistorisk bebyggelse finns i form av hällmålningar och stenåldersboplatser. Juva koloniserades på 1200-talet av karelska pälsjägare och blev självständig församling 1442. Under klubbekriget led bondehären kring årsskiftet 1596-97 två svåra nederlag i Juva. Jakt och fiske var in på 1600-talet viktiga näringar vid sidan av svedjebruket, som förlorade sin betydelse först under senare delen av 1800-talet. Genom frederna på 1700-talet förlorade Juvaborna sin traditionella marknad för tjäran, Viborg, vartill Juva i ett drygt halvsekel blev en gränssocken. Kyrkan skadades illa i en storm 1727 och en ny gråstenskyrka i nygotik uppfördes 1856-63 (C.A. Edelfelt). På julottan 1829 uppstod panik sedan man felaktigt trott att en brand brutit ut, varefter 16 personer omkom i trängseln. (L. Poppius m.fl., Juvan historia, 1957; Juvemmalle: juhlakirja Juvan täyttäessä 550 vuotta, red. L. Orro, 1992)
Juva. Jordbruket har traditionellt spelat en stor roll i kommunen. Ännu på 1960-t. sysselsatte det ca 60 % av befolkningen. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.