kantele, ålderdomligt finskt knäppinstrument, anses som nationalinstrument, fastän det påträffas även hos ingermanländare och ester, letter och litauer. Frågan om k:s etniska ursprung är omstridd. Den primitiva k. urholkades tidigare ur ett enda stycke trä. Numera är instrumentets vingformade resonanslåda sammanfogad av flera träskivor. Antalet strängar, ursprungligen 5, har småningom ökats till ca 30. De äldsta kända k. har strängar av koppartråd, senare kom ståltråd i bruk, men i finska folksånger omtalas strängar av tagel eller hår, vilket uppenbarligen har verklighetsunderlag. Genom en uppfinning på 1920-t. blev instrumentet lättare att stämma; på nutida k. stäms strängarna enligt den diatoniska skalan i den tonart det framförda musikstycket kräver. K. används som soloinstrument och till att beledsaga dans och ackompanjera sång.
Äran av att ha gjort k. till Finlands nationalinstrument tillkommer Elias Lönnrot. Han inlade i Kalevala flera episoder, där Väinämöinen sjunger till sin femsträngade k. (A. Asplund, Kantele, 1983)
Äran av att ha gjort k. till Finlands nationalinstrument tillkommer Elias Lönnrot. Han inlade i Kalevala flera episoder, där Väinämöinen sjunger till sin femsträngade k. (A. Asplund, Kantele, 1983)