Karu, Erkki Erland Fredrik (f. 10/4 1887 Hfrs, d. där 8/12 1935), filmregissör, direktör. K. grundade det ledande stumfilmsbolaget Suomi-Filmi och drev det 1919-33, samt grundade 1934 det andra stora filmbolaget Suomen filmiteollisuus (SF) som han ledde till sin död.
K. var en erfaren arbetarteaterregissör då han strax efter kriget 1918 beslutade sig för att grunda ett filmbolag. Våren 1920 inleddes verksamheten med en kortfilm om årsdagsfirandet av inbördeskrigets slut. Den första finska långa spelfilmen Ollis öden och äventyr (Ollin oppivuodet) hade premiär i december samma år. Under de följande åren organiserades bolaget så att produktion, marknadsföring och distribution sammanfördes till en fungerande helhet under K:s ledning. K:s kanske bästa regi var filmen En forsfarares brud (Koskenlaskijan morsian, 1922) som också uppmärksammades internationellt. Typiskt för K. var försöken att göra nationellt profilerad film, inspelningar av berättelser i finländsk miljö och gärna med ett välkänt inhemskt tema. Ett annat exempel på detta är Sockenskomakarna (Nummisuutarit, 1923).
Det glada tjugotalet innebar goda tider för filmen. Suomi-Filmi utvidgade sin verksamhet till att omfatta filmimport och biografkedjor. K. närde storstilade planer på att låta bygga en skyskrapa för hela filmindustrin vid Esplanaden i Hfrs. I detta skede drabbades världen av börskraschen 1929 och filmbolagen därtill av ljudfilmens genombrott som medförde kostnader för både biografer och filmbolag. Suomi-Filmi stod 1932 på randen till konkurs. K. fick avsked och ersattes av Risto Orko.
Tillsammans med T.J. Särkkä lyckades K. samla kapital till ett nytt filmbolag, Suomen Filmiteollisuus (SF). Den första filmen Våra gossar i luften - vi på jorden (Meidän poikamme ilmassa - me maassa) färdigställdes 1934, en film som dels bekostades av gasskyddsföreningen, dels genom förskotterade biljettersättningar från biografkedjan Adams. Sedan filmverksamheten inletts gjordes i rask takt lustspelet Syndabocken (Syntipukki, 1935) och På Roinila gård (Roinilan talossa, 1936), vardera framgångsrika filmer. K. avled innan den senare hade haft premiär.
Sammantaget kan K. ses som en skicklig organisatör med en stark känsla för den finländska publikens smak. Filmmässigt var han inte någon stor innovatör och hyste inte något större intresse för film som konst - film var underhållning och god affär. (K. Uusitalo, Eläviksi syntyneet kuvat: suomalaisen elokuvan mykät vuodet 1896-1930, 1972, Lavean tien sankarit: suomalainen elokuva 1931-1939, 1975, Meidän poikamme: suomalaisen elokuvan perustanlaskija E. K. ja hänen aikakautensa, 1988) (Joachim Mickwitz)
K. var en erfaren arbetarteaterregissör då han strax efter kriget 1918 beslutade sig för att grunda ett filmbolag. Våren 1920 inleddes verksamheten med en kortfilm om årsdagsfirandet av inbördeskrigets slut. Den första finska långa spelfilmen Ollis öden och äventyr (Ollin oppivuodet) hade premiär i december samma år. Under de följande åren organiserades bolaget så att produktion, marknadsföring och distribution sammanfördes till en fungerande helhet under K:s ledning. K:s kanske bästa regi var filmen En forsfarares brud (Koskenlaskijan morsian, 1922) som också uppmärksammades internationellt. Typiskt för K. var försöken att göra nationellt profilerad film, inspelningar av berättelser i finländsk miljö och gärna med ett välkänt inhemskt tema. Ett annat exempel på detta är Sockenskomakarna (Nummisuutarit, 1923).
Det glada tjugotalet innebar goda tider för filmen. Suomi-Filmi utvidgade sin verksamhet till att omfatta filmimport och biografkedjor. K. närde storstilade planer på att låta bygga en skyskrapa för hela filmindustrin vid Esplanaden i Hfrs. I detta skede drabbades världen av börskraschen 1929 och filmbolagen därtill av ljudfilmens genombrott som medförde kostnader för både biografer och filmbolag. Suomi-Filmi stod 1932 på randen till konkurs. K. fick avsked och ersattes av Risto Orko.
Tillsammans med T.J. Särkkä lyckades K. samla kapital till ett nytt filmbolag, Suomen Filmiteollisuus (SF). Den första filmen Våra gossar i luften - vi på jorden (Meidän poikamme ilmassa - me maassa) färdigställdes 1934, en film som dels bekostades av gasskyddsföreningen, dels genom förskotterade biljettersättningar från biografkedjan Adams. Sedan filmverksamheten inletts gjordes i rask takt lustspelet Syndabocken (Syntipukki, 1935) och På Roinila gård (Roinilan talossa, 1936), vardera framgångsrika filmer. K. avled innan den senare hade haft premiär.
Sammantaget kan K. ses som en skicklig organisatör med en stark känsla för den finländska publikens smak. Filmmässigt var han inte någon stor innovatör och hyste inte något större intresse för film som konst - film var underhållning och god affär. (K. Uusitalo, Eläviksi syntyneet kuvat: suomalaisen elokuvan mykät vuodet 1896-1930, 1972, Lavean tien sankarit: suomalainen elokuva 1931-1939, 1975, Meidän poikamme: suomalaisen elokuvan perustanlaskija E. K. ja hänen aikakautensa, 1988) (Joachim Mickwitz)