Karvia, kommun i Satakunta 95 km n.o. om Björneborg, Sydvästra Finlands region. Areal 502 km2, invånare 2 643 (2010).
Karvia gränsar i n. till Österbotten och den stora vattendelaren Suomenselkä. Kommunens v. delar genomdras av en åsrygg, Pohjankangas, som sträcker sig från Kauhajoki till Kankaanpää. Högsta punkt är Alkkian vuori (201 m ö.h.). Kauhaneva-Pohjankangas nationalpark (Kauhajoki) ligger delvis på Karvias område. Bebyggelsen är koncentrerad till Karvianjoki älvdal, där bl.a. kyrkbyn (ca 1 200 inv. 2000) och flera mindre byar är belägna. Förutom jordbruk bedrivs bl.a. trä- och metallindustri. På orten fanns 1961-69 en beryktad tvångsinrättning för s.k. samvetsömma (vapenvägrare, Jehovas vittnen).
Karvia befolkades under andra hälften av 1600-talet, blev kapell under Ikalis 1796 och under Kankaanpää 1841; bildade egen församling 1891. Träkyrka från 1798. Under trettioåriga krigets dagar byggdes vid vägen till Österbotten ett befästningsverk, benämnt Kyro skans, med uppgift att freda trakten för de ytterst talrika desertörer som uppehöll sig i de omkringliggande ödemarkerna. Klas Fleming skall redan under klubbekriget ha utfört befästningsarbeten på platsen. Skansen iståndsattes 1656, men raserades redan efter några år. Den hann fungera också som gård och gästgiveri under namnet Kantti, vilket senare blev benämningen för hela byn. (E. Saari, Entinen K., 1977; I-M. Koivujärvi-Viitala, Uusi Koto-Karvian kirja, 2000)
Karvia gränsar i n. till Österbotten och den stora vattendelaren Suomenselkä. Kommunens v. delar genomdras av en åsrygg, Pohjankangas, som sträcker sig från Kauhajoki till Kankaanpää. Högsta punkt är Alkkian vuori (201 m ö.h.). Kauhaneva-Pohjankangas nationalpark (Kauhajoki) ligger delvis på Karvias område. Bebyggelsen är koncentrerad till Karvianjoki älvdal, där bl.a. kyrkbyn (ca 1 200 inv. 2000) och flera mindre byar är belägna. Förutom jordbruk bedrivs bl.a. trä- och metallindustri. På orten fanns 1961-69 en beryktad tvångsinrättning för s.k. samvetsömma (vapenvägrare, Jehovas vittnen).
Karvia befolkades under andra hälften av 1600-talet, blev kapell under Ikalis 1796 och under Kankaanpää 1841; bildade egen församling 1891. Träkyrka från 1798. Under trettioåriga krigets dagar byggdes vid vägen till Österbotten ett befästningsverk, benämnt Kyro skans, med uppgift att freda trakten för de ytterst talrika desertörer som uppehöll sig i de omkringliggande ödemarkerna. Klas Fleming skall redan under klubbekriget ha utfört befästningsarbeten på platsen. Skansen iståndsattes 1656, men raserades redan efter några år. Den hann fungera också som gård och gästgiveri under namnet Kantti, vilket senare blev benämningen för hela byn. (E. Saari, Entinen K., 1977; I-M. Koivujärvi-Viitala, Uusi Koto-Karvian kirja, 2000)
Karvia. Trakten är relativt höglänt, och hade under den s.k. lilla istiden (1450-1850) ett för jordbruk otjänligt klimat. Den befolkades därför relativt sent. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.