Kaskö, fi. Kaskinen, stad i s. Österbotten vid Bottniska vikens kust, Västra och Inre Finlands region. Areal 10 km2, invånare 1 429, varav 27,5 % svenskspråkiga (2010).
Kaskö, som är landets minsta stad, upptar en drygt 6 km lång och halvannan km bred ö, som förenas med fastlandet med broar på två ställen. Till staden hör även Sälgrund, där det finns en havsfyr från 1800-talet. Bebyggelsen utbreder sig på öns n. del med breda gator, som korsar varandra vinkelrätt. Bland byggnader märks rådhuset (1914), Bladhska gården (1788), som länge var både rådhus och kyrka och senare tjänstgjorde som skola, och stadens kyrka (E. Kråkström, 1965). Några kilometer söderut ligger hamnen med sina stora magasinsbyggnader. Den är ofta isfri året om och har under de senaste åren haft en starkt expanderande trafik.
Vid riksdagen 1738 föreslog dåvarande landshövdingen i Vasa län att en stad och en örlogshamn skulle anläggas på Kaskön. Det dröjde dock till 1785, innan privilegiebrevet undertecknades; de som mest drev på saken var köpmannen Johan Bladh (1719-83) och dennes son, P.J. Bladh, vilka har hedrats med en gata i staden. Finlands och Nordens första kvinnliga läkare, Rosina Heikel, var född i K. I likhet med övriga österbottniska kuststäder hade Kaskö en betydande handelsflotta på 1800-talet. Fisket var tidigare stadens måhända viktigaste näring; om detta vittnar gamla fiskebodar och ett fiskemuseum. Den 4 september 1854 drunknade 11 av stadens fiskare, som överraskats av en orkan. Ett minnesmärke över denna händelse restes 1961 på Kvarnudden. Den nya fiskehamnen ligger på stadens sydspets Ådskär. Hamnen är idag Finlands största fiskehamn och har flera fiskförädlingsanläggningar; fisket sysselsatte 2003 inemot 100 personer. Kaskö har förblivit en småstad.
Invånarantalet var drygt 1 600 år 1950, varefter invånarantalet sjönk med flera hundra fram till 1976, då staden åter började växa med flera nya bostadsområden som följd. Anledningen till detta var att där anlades en av landets största cellulosafabriker, Oy Metsä-Botnia Ab (gr. 1973, 315 anst. 2004). Metsä-Botnias största ägare, M-Real Oyj, inledde 2004 byggandet av en BCTMP-fabrik som följande år stod färdig invid cellulosafabriken. Metsä-Botnias cellulosafabrik lades ned i mars 2009. I den tomma fabriksfastigheten verkar industriparken Kaskinen Mill som hyr ut utrymmen till olika företag. I staden arbetar vidare bl.a. Finnforest Oyj, som har koncentrerat sin verksamhet till Kaskö. Företagets anläggningar i närheten av hamnen sysselsätter drygt 100 personer. Kaskö hade 1914-64 en egen tidning, Kaskö Tidning. (Kaskö stads historia, utg. av H. Finell m.fl., 1983; M. Räsänen m.fl., Kaskö: Kontinuitet och förändring i en småstad, 1985)
Kaskö, som är landets minsta stad, upptar en drygt 6 km lång och halvannan km bred ö, som förenas med fastlandet med broar på två ställen. Till staden hör även Sälgrund, där det finns en havsfyr från 1800-talet. Bebyggelsen utbreder sig på öns n. del med breda gator, som korsar varandra vinkelrätt. Bland byggnader märks rådhuset (1914), Bladhska gården (1788), som länge var både rådhus och kyrka och senare tjänstgjorde som skola, och stadens kyrka (E. Kråkström, 1965). Några kilometer söderut ligger hamnen med sina stora magasinsbyggnader. Den är ofta isfri året om och har under de senaste åren haft en starkt expanderande trafik.
Vid riksdagen 1738 föreslog dåvarande landshövdingen i Vasa län att en stad och en örlogshamn skulle anläggas på Kaskön. Det dröjde dock till 1785, innan privilegiebrevet undertecknades; de som mest drev på saken var köpmannen Johan Bladh (1719-83) och dennes son, P.J. Bladh, vilka har hedrats med en gata i staden. Finlands och Nordens första kvinnliga läkare, Rosina Heikel, var född i K. I likhet med övriga österbottniska kuststäder hade Kaskö en betydande handelsflotta på 1800-talet. Fisket var tidigare stadens måhända viktigaste näring; om detta vittnar gamla fiskebodar och ett fiskemuseum. Den 4 september 1854 drunknade 11 av stadens fiskare, som överraskats av en orkan. Ett minnesmärke över denna händelse restes 1961 på Kvarnudden. Den nya fiskehamnen ligger på stadens sydspets Ådskär. Hamnen är idag Finlands största fiskehamn och har flera fiskförädlingsanläggningar; fisket sysselsatte 2003 inemot 100 personer. Kaskö har förblivit en småstad.
Invånarantalet var drygt 1 600 år 1950, varefter invånarantalet sjönk med flera hundra fram till 1976, då staden åter började växa med flera nya bostadsområden som följd. Anledningen till detta var att där anlades en av landets största cellulosafabriker, Oy Metsä-Botnia Ab (gr. 1973, 315 anst. 2004). Metsä-Botnias största ägare, M-Real Oyj, inledde 2004 byggandet av en BCTMP-fabrik som följande år stod färdig invid cellulosafabriken. Metsä-Botnias cellulosafabrik lades ned i mars 2009. I den tomma fabriksfastigheten verkar industriparken Kaskinen Mill som hyr ut utrymmen till olika företag. I staden arbetar vidare bl.a. Finnforest Oyj, som har koncentrerat sin verksamhet till Kaskö. Företagets anläggningar i närheten av hamnen sysselsätter drygt 100 personer. Kaskö hade 1914-64 en egen tidning, Kaskö Tidning. (Kaskö stads historia, utg. av H. Finell m.fl., 1983; M. Räsänen m.fl., Kaskö: Kontinuitet och förändring i en småstad, 1985)
Kaskö. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Kaskö. Landets minsta stad ligger på en ö och hade tidigare en betydande handelsflotta. Fontänen vid stadens torg på v. sidan av ön. Foto: Sakari Niemi.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.