Kelviå, fi. Kälviä, församling och tidigare kommun i Mellersta Österbotten närmast ö. om Karleby, areal 668 km2, 4549 inv. 2004.
Kelviå hade som kommun en långsmal form, nådde havet strax n. om Karleby och sträckte sig till den stora vattendelaren. Det största vattendraget är den 35 km långa ån Kälviänjoki, som upprinner med två armar i mellersta Kelviå. Bebyggelsen är tätast vid åns nedre lopp; där finns bl.a. kyrkbyn (ca 2 600 inv. 2000), medan de av myrar uppfyllda skogstrakterna i s.o. är ytterst glest befolkade. Bland industrier märks Best-Hall Oy (gr. 1975), som tillverkar hallkonstruktioner i stål och plast.
Kelviå koloniserades under medeltiden, blev enligt vissa uppgifter omkring 1427 kapell under Karleby (som då avskildes från Pedersöre storsocken) och bildade egen församling 1639. Efter stora ofreden var sekteristbröderna Jakob och Erik Eriksson verksamma på orten. Lucina Hagman, en av kvinnorörelsens pionjärer, föddes där 1853. Invid kyrkan står minnesmärken över två av bygdens söner, politikern Kauno Kleemola och arkitekten Lars Sonck. Träkyrkan, som är den tredje i ordningen, uppfördes 1905 (O.V. Renell). Klockstapeln byggdes av H. Kuorikoski i slutet av 1770-t. enligt ritningar av J. Rijf. K. jämte Lochteå och Ullava kommuner förenades vid ingången av 2009 med Karleby stad. (Kälviän ja Ullavan kirja, red. H. Turunen, 1993)
Kelviå sträckte sig som kommun från kusten flera mil inåt land.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.