Kemi

Kemi, vetenskap

Kemi, stad i Lappland vid Kemi älvs utlopp i Bottenviken, Lapplands region. Areal 95 km2, invånare 22 537 (2010)

Kemis ytterskärgård ligger i Bottenvikens nationalpark, som upprättades 1991 för att skydda den speciella skärgårdsnatur som uppkommit genom landhöjning. Den egentliga staden utbreder sig s. om Kemi älvs mynning med centrum på halvön Sauvosaari, där stadsplanen strängt följer det gamla rutnätsystemet. De kringliggande områdena har främst villabebyggelse. Största delen av de gamla trähusen i centrum har rivits; där märks bl.a. stadshuset i 13 våningar (B. Strömmer, 1940, tillbyggnad av A. Ervi, 1968), samtidigt vatten- och utsiktstorn (58 m), och kyrkan, en skapelse i nygotik, uppförd i tegel (J. Stenbäck, 1902).

Av Finlands kommuner har Kemi den procentuellt största andelen industribyggnader. Skogsindustrianläggningar tillhörande Stora Enso Oyj (930 anst. 2010) och Oy Metsä-Botnia Ab (220 anst. 2010) finns på öarna Pajusaari och Karihaara i älvmynningen samt på Veitsiluoto i s.o. En betydande arbetsgivare är också teknologibyn Digipolis (gr. 1993, ca 500 anst. 2010), som ägs av Kemi och Torneå städer samt Uleåborgs universitet.

Tack vare en betydande export av skogsindustriprodukter är Kemi även en viktig hamnstad. Djuphamnen Ajos (togs i bruk på 1930-talet) på en ö 10 km s. om centrum har drygt 1 900 m kaj. Den anlöptes 2008 av 544 fartyg i inrikes- och utrikesfart. Flygplatsen (invigd 1939) är belägen 5 km n. om centrum och har reguljär trafik. Vid stadsgränsen i älvmynningen ligger kraftverket Isohaara, vars damm länge utgjorde den enda förbindelsen som landsvägs- och järnvägstrafiken kunde utnyttja vid korsandet av älven. En ny landsvägsbro invigdes 1975 (längd 322 m). I staden utkommer dagstidningen Pohjolan Sanomat. Stadsteatern grundades 1947. Sevärdheter är bl.a. snöslottet, ett hotell som sedan 1996 årligen byggts av is och snö för vinterturismen (öppet januari-april), och turistisbrytaren Sampo (kryssningar december-april). Vidare verkar ett konstmuseum och ett historiskt museum i staden. Kemi är även känt för sin årliga seriefestival (sedan 1981), som fr.o.m. 1999 även har innefattat en nordisk serieteckningstävling.

Kemi älvs mynning var från tidig medeltid en viktig handelsplats. Jordbruk bedrevs där redan på 900-t. Löfte om stadsprivilegier för marknadsplatsen vid K. gavs 1600. Definitivt beslut om stadens grundande fattades dock först 1856, och fundationsbrevet undertecknades 1869. Därefter dröjde det några år, innan byggnadsarbetena kunde inledas i den jämna terrängen på Sauvosaari. Ett flertal under 1800-talets sista decennier anlagda sågverk och banorna Uleåborg-Torneå och Kemi-Rovaniemi (invigda 1903 o. 1909) ökade Kemis betydelse som hamnstad och handelscentrum för bygden vid Kemi älvs nedre lopp. Genom sammanslagning av de sågverk som handelshusen G. & C. Bergbom och J.V. Snellman G:son i Uleåborg ägde vid Kemi älvs mynning bildades 1893 Trävaru-Ab Kemi, som 1918 fick namnet Kemi Oy, ett storföretag som 1980 hade ca 2 100 anställda; det fusionerades 1991 med Oy Metsä-Botnia Ab.

En inkorporering av vidsträckta ytterområden 1931 nära nog sexdubblade stadens invånarantal (från 3 200 till ca 18 000). Under Lapplandskriget hösten 1944 hölls K. besatt av tyska trupper av ungefär en divisions styrka. Finländska stridskrafter omringade och erövrade staden 7-8/10, varvid tyskarna måste inställa sin offensiv mot Torneå och inleda reträtt i riktning Rovaniemi. Striderna förorsakade omfattande materiella skador i staden, bl.a. sprängde tyskarna bangården och de stora broarna över Kemi älv. Brist på vissa livsmedel framkallade vintern 1945 en lokal generalstrejk i Kemi. Sommaren 1949 utbröt svåra strejkoroligheter, varunder två demonstranter miste livet sedan polisen öppnat eld. (O. Hedman, Kemin kaupungin historia, 2 bd, 1969-76; N. Teerijoki, Kehittyvää Kemiä, 1963; E. Ahvenlampi, Kemin vuoden 1949 lakko ja sen vaikutuksia kemiläisten työläisten asenteisiin ja mielipiteisiin, 1975; K. Julku, Kemin ja Tornion vanha raja, 1991; M. Helistö, Kemin asutuksen historiaa, 2001)