Kivimäki, Toivo Mikael

Kivimäki, Toivo Mikael (f. 5/6 1886 Tarvasjoki, d. 6/5 1968 Hfrs), politiker och diplomat, jur.utr.dr 1924. Kivimäki var i yngre dagar en övertygad fennoman och gjorde under åren som advokat och bankdirektör i Åbo 1912-29 en avgörande insats för inrättandet av det finska universitetet i staden. Han tjänstgjorde 1931-56 som professor i civilrätt vid Helsingfors universitet och utvecklade ett omfattande juridiskt skriftställarskap. Den tidigare gammalfinnen Kivimäki anslöt sig 1918 till framstegspartiet och representerade detta i riksdagen 1922, 1924-27 och 1929-40. Han var inrikesminister 1928-29, justitieminister 1931-32 och blev sistnämnda år statsminister i en borgerlig minoritetsregering.

Kivimäkis ministär åtnjöt socialdemokraternas parlamentariska stöd och kunde sitta ända till 1936 (1 393 dygn), eller längre än någon tidigare finländsk regering. Den satte landets ekonomi på fötter efter depressionen, bekämpade genom lagstiftning politiska ytterlighetstendenser både till höger och vänster samt åstadkom Finlands anslutning till den nordiska neutralitetspolitiken. Kivimäki fick 1940 i uppdrag av regeringen att utarbeta den s.k. snabbkolonisationslagen och var därmed dess huvudsakliga upphovsman. Han var 1940-44 Finlands minister i Berlin och ansågs under krigsansvarighetsprocessen 1946 med sin rapportering ha bidragit till att förlänga kriget, dömdes till fem års fängelse, men benådades och frigavs 1948. Utgav 1965 sina memoarer under titeln Suomalaisen poliitikon muistelmat.

Finlands regeringar sedan 1917