kooperation eller andelsverksamhet, som den gängse benämningen lyder i Finland, innebär organiserat ekonomiskt samarbete eller samverkan främst mellan enskilda personer. Kärnan i kooperation är att företaget ägs och styrs av medlemmarna, som samtidigt är företagets kunder. I Finland kallas kooperativa företag andelslag, medan de i Sverige benämns ekonomiska föreningar. Andelslaget definieras i 2 § av lagen om andelslag av 2001 på följande sätt: "Ett andelslag är en sammanslutning vars medlemsantal och andelskapital inte är bestämda på förhand. Ett andelslag bedriver i avsikt att stödja medlemmarnas ekonomi eller näringsutövning ekonomisk verksamhet så att medlemmarna nyttjar andelslagets tjänster eller tjänster som andelslaget tillhandahåller med hjälp av en dottersammanslutning eller på annat sätt". I ett andelslags stadgar kan dock bestämmas att andelslagets uppgift är att gemensamt fullfölja ett i huvudsak ideellt syfte.
Andelslagen är sålunda i motsats till den andra stora privaträttsliga kategorin av sammanslutningar för ekonomisk verksamhet, aktiebolagen (bolag), öppna samfund för ett växande medlemsantal. Medlemskapet bygger självfallet helt på frivillighetens grund.
Ur den ovan citerade lagtexten framgår också att företagsformen förutsätter fortlöpande aktivitet av medlemmarna. Det utåt mest karakteristiska kännetecknet får andelslagen är lika rösträtt för personmedlemmarna oavsett kapitalinsats. Principen en medlem - en röst tillämpas i regel i de primära andelslagen. Till skillnad från aktiebolaget utdelas andelslagets överskott till ägarmedlemmarna i huvudsak utgående från den grad medlemmarna använt sitt andelslags tjänster - d.v.s. i mindre omfattning i förhållande till kapitalinsatsen.
Finland kan på god grund sägas vara världens mest kooperativa land. Vid slutet av 2003 hade andelslagen i Finland ca 3,1 milj. medlemskap (en och samma person kan vara medlem i flera andelslag). Man beräknar dock att omkring 60 % av den vuxna befolkningen är medlem i något andelslag. Andelslagen, inklusive dotterbolag, hade sammanlagt är en gemensam omsättning på ca 23 mrd .
Konsumentkooperationen utgjorde den största sektorn med 1,7 milj. medlemmar, en omsättning på 8,8 mrd och en marknadsandel på 44 % av dagligvaruhandeln i Finland. Handelslagen och deras centralandelslag SOK är dessutom största restaurang- och hotellägare i Finland. Den näst största sektorn är andelsbankerna med 1,1 milj. medlemmar och en marknadsandel på 36 % av depositionerna. Inget annat land i världen har närmelsevis ett så här starkt kooperativt inslag i dessa för gemene man viktiga ekonomiska sektorer.
Den kooperativa idén kom till Finland mot slutet av 1800-talet närmast från England, Tyskland och Danmark. De första kooperativa företagen var konsumentföreningar, som grundades bland arbetar- och stadsbefolkningen på 1870- o. 80- talen. En av de mest framgångsrika var den år 1889 grundade Helsingfors allmänna konsumtionsförening, som sedermera uppgick i Andelslaget Varuboden 1921. Också enstaka andelsmejerier grundades på landsbygden.
Sitt verkliga genombrott fick kooperationen under den hårda förryskningsperioden Finland genomlevde kring sekelskiftet 1900. På hösten 1899 - februarimanifestets år - grundades på initiativ av professor Hannes Gebhard Sällskapet Pellervo som ideell centralorganisation för den nya rörelsen. Kooperationen hade stor betydelse både för folkbildningen och för självständighetssträvandena. Pellervo bars upp av finska patriotiska kretsar, särskilt av universitetsmän. Som en av organisationens allra första sekreterare tjänstgjorde J.K. Paasikivi. även finlandssvenskar, med professor R.A. Wrede i spetsen, satt i ledningen för sällskapet.
Genom Sällskapet Pellervos verksamhet förmedlades den kooperativa idén snabbt över hela landet. Idén spreds samtidigt också av aktiva inom arbetarklassen. Kooperationen fann en gynnsam grogrund speciellt på landsbygden. På något decennium hade den lokala befolkningen grundat handelslag, andelskassor (nuförtiden andelsbanker) och andelsmejerier i snart sagt varje kommun. Tack vare kooperationen fick jordbrukarbefolkningen för första gången i högre grad pengar till sitt förfogande.
I det kooperativa sättet att operera ingår att de primära andelslagen på gräsrotsnivå bildar sekundära andelslag, med verksamhet över hela landet. Stimulerade av Pellervo grundade lokalandelslagen redan under sina första verksamhetsår centralaffärer, som kanaliserade verksamheten till riksnivå. Så uppkom Andelskassornas Centralkreditanstalt (1902, idag OKO Andelsbankernas centralbank Abp), Centrallaget för Handelslagen i Finland, SOK (1904) och Smörexportlaget Valio (1905, idag Valio Oy), samtliga synnerligen starka företag äver hundra år senare.
Som en följd av de politiska spänningarna i samhället under första världskriget tudelades konsumentkooperationen. År 1916 bröt sig en vänsterpolitisk linje med Väinö Tanner i spetsen ut ur SOK och bildade en egen centralorganisation. Samtidigt togs allt mera distans från Pellervo. 1917 grundade man en egen centralaffär, Keskusosuustukkukauppa, senare Keskusosuusliike OTK. Denna hade under årens lopp aktivitet i många branscher. I början av 1980-talet sammanslogs andelsaffärerna och den övriga affärsverksamheten inom OTK till ett kooperativt konglomerat, EKA- koncernen. Efter stora ekonomiska svårigheter på 1990-talet återstod endast Osuuskunta Tradeka-yhtymä, ett riksomfattande andelslag med dagligvaruhandel samt hotell- och restaurangverksamhet. Vid sidan av Tradeka fanns då dessutom i Helsingforsregionen Andelsaffären Elanto, som hållit sig självständig inom vänsterkooperationen.
SOK:s och dess handelslags verksamhet omspann likaså under åren vitt skilda branscher, och man etablerade under hela 1900-t. en omfattande industri runtom i landet. Från 1970-talet började man successivt göra sig av med denna. Under 1980-talet inledde man det s.k. S-83-programmet, som innebar att de lokala handelslagen sammanslogs till större regionhandelslag. Samtidigt antogs benämningen S-gruppen för SOK, handelslagen och dotterbolagen. Ett bonussystem infördes genom vilket medlemmarna i handelslagen erhåller bonus för sina köp oberoende av i vilken enhet inom S-gruppen köpen genomfördes. Denna tillämpning av ny datateknik blev en stor framgång för S-gruppen och var en starkt bidragande orsak till att marknadsandelarna i dagligvaruhandeln kunde fördubblas på 1990-talet. Verksamheten övergick till att omfatta handel med dagligvaror och specialvaror, hotell- och restaurangverksamhet, järn- och lantbrukshandel, bilhandel samt servicestationsverksamhet. S-gruppens lantbrukshandel sker genom SOK:s dotterbolag Hankkija-Lantbruk Ab, som har sina rötter i Centralandelslaget Hankkija, grundat redan 1905.
1991 grundade S-gruppen tillsammans med Tradeka en gemensam partiaffär för dagligvaror, Inex Partners Oy. Detta var ett historiskt tecken på att de politiska orsakerna till konsumentkooperationens tudelning 75 år tidigare hade börjat falla i glömska. Ett ytterligare exempel på detta var att Andelsaffaren Elanto 2004 fusionerades med Helsingin Osuuskauppa och blev en del av S-gruppen.
Kooperationen har en stark position inom lantbruket i Finland, liksom i så gott som hela västvärlden. 2003 köpte andelsmejerierna upp 97 % av all mjölk producerad i Finland. Andelsslakteriernas motsvarande marknadsandel i kött var 78 % och äggandelslagens 66 %. Av lantbrukets rena marknadsorganisationer är andelsmejerisektorn med centralaffären Valio Oy i spetsen störst, med en omsättning på 2,6 mrd 2003. Andelsslakterisektorn hade en omsättning på 1,6 mrd . Efter Finlands inträde i EU har dessa sektorer internationaliserats starkt, och över en tredjedel av omsättningen härrör sig från verksamhet utomlands, speciellt i Sverige och Baltikum. Drygt 130 000 skogsägare samverkar inom Osuuskunta Metsäliitto, moderföretag till Metsäliittokoncernen, som 2003 hade en omsättning på 8,3 mrd och en omfattande internationell verksamhet.
Av de kooperativa branscherna har endast andelsbankerna behållit den utpräglade lokala strukturen med många lokalandelslag. Andelsbankernas antal uppgick ännu 2003 till drygt 280. I slutet av 1990-talet bröt sig drygt 40 lokala andelsbanker ut ur andelsbanksgruppen och bildade Lokalandelsbanksförbundet med Sparbanken Aktia som centralbank.
De ömsesidiga fösäkringsbolagens sätt att fungera är nära besläktat med kooperationen. Inom lokalförsäkringsgruppen arbetade 2003 fortfarande omkring 90 självständiga lokalförsäkringsföreningar.
Rätt specifikt för den finländska kooperationen är att andelslagen styr börsnoterade företag: HK Ruokatalo och Atria (andelsslakterierna), M-Real (Metsäliitto) och OKO Andelsbankernas Centralbank Abp (andelsbankerna).
I slutet av 2004 var totalantalet andelslag i Finland 3 562 (antalet fungerande aktiebolag var nästan 100 000). Av andelslagen var ca 2 400 grundade efter 1990. Den starka recessionen på 1990-t. ledde till att andelslag bildades i många nya branscher, bl.a. arbetsandelslag av arbetslösa.
De finlandssvenska andelslagen är samlade i Finlands svenska andelsförbund (FSA), som grundades 1919 för att frammana större kooperativ aktivitet i svenskbygderna. Sedan 1993 är FSA medlem av Pellervo. De största producentandelslagen är Mejeriandelslaget Milka och Ålands centralandelslag (ÅCA) inom mjölkbranschen, Andelslagen Närpes grönsaker, Ålands grönsakslager, Österbottens kött, Ålands skogsägarförbund samt Österbottens Äggcentral. Tidigare förekom andelsmejerier i hela Svenskfinland samlade inom Centrallaget Enigheten. 1993 fusionerades Enigheten och dess medlemsmejerier, med undantag av ÅCA, i Mejeriandelslaget Milka, som 2005 upphörde med egen förädling och började leverera sina medlemmars mjölk till Valio Oy.
Det största av de 10 svenskspråkiga handelslagen är Andelslaget Varuboden med nästan 25 000 medlemmar, 82 milj. euro i omsättning och ett verksamhetsområde som sträcker sig från Sibbo till Hangö. I svenskbygden finns 14 andelsbanker. Dessutom arbetar finlandssvenska andelslag inom flera andra branscher såsom energi, telekommunikation och vattenförsörjning. (H. Gebhard, Huvuddragen av andelsverksamheten i Finland, 1915; T. Odhe, K. i Finland, 1929; U. Forss, Vår andelsverksamhet, 1967; Finlands svenska andelsförbund, Kooperation i näringsliv och samhälle, 1982; M. Kuisma/A. Henttinen/S. Karhu/M. Pohls, Kansan talous 1999; B. Wallén, Enighet ger styrka, 1999; C. Strengell, Handel i samarbete, 2000; T. Herranen, Framåt tillsammans: SOK 100 år, 2004; J. Laurinkari, Osuustoiminta: utopiasta kansainvälisen yrittämisen muodoksi, 2004) (Per-Erik Lindström)
2011 gick Varuboden samman med Osla handelslag i Östnyland, varpå Varuboden-Osla uppstod (red.)
Andelslagen är sålunda i motsats till den andra stora privaträttsliga kategorin av sammanslutningar för ekonomisk verksamhet, aktiebolagen (bolag), öppna samfund för ett växande medlemsantal. Medlemskapet bygger självfallet helt på frivillighetens grund.
Ur den ovan citerade lagtexten framgår också att företagsformen förutsätter fortlöpande aktivitet av medlemmarna. Det utåt mest karakteristiska kännetecknet får andelslagen är lika rösträtt för personmedlemmarna oavsett kapitalinsats. Principen en medlem - en röst tillämpas i regel i de primära andelslagen. Till skillnad från aktiebolaget utdelas andelslagets överskott till ägarmedlemmarna i huvudsak utgående från den grad medlemmarna använt sitt andelslags tjänster - d.v.s. i mindre omfattning i förhållande till kapitalinsatsen.
Finland kan på god grund sägas vara världens mest kooperativa land. Vid slutet av 2003 hade andelslagen i Finland ca 3,1 milj. medlemskap (en och samma person kan vara medlem i flera andelslag). Man beräknar dock att omkring 60 % av den vuxna befolkningen är medlem i något andelslag. Andelslagen, inklusive dotterbolag, hade sammanlagt är en gemensam omsättning på ca 23 mrd .
Konsumentkooperationen utgjorde den största sektorn med 1,7 milj. medlemmar, en omsättning på 8,8 mrd och en marknadsandel på 44 % av dagligvaruhandeln i Finland. Handelslagen och deras centralandelslag SOK är dessutom största restaurang- och hotellägare i Finland. Den näst största sektorn är andelsbankerna med 1,1 milj. medlemmar och en marknadsandel på 36 % av depositionerna. Inget annat land i världen har närmelsevis ett så här starkt kooperativt inslag i dessa för gemene man viktiga ekonomiska sektorer.
Den kooperativa idén kom till Finland mot slutet av 1800-talet närmast från England, Tyskland och Danmark. De första kooperativa företagen var konsumentföreningar, som grundades bland arbetar- och stadsbefolkningen på 1870- o. 80- talen. En av de mest framgångsrika var den år 1889 grundade Helsingfors allmänna konsumtionsförening, som sedermera uppgick i Andelslaget Varuboden 1921. Också enstaka andelsmejerier grundades på landsbygden.
Sitt verkliga genombrott fick kooperationen under den hårda förryskningsperioden Finland genomlevde kring sekelskiftet 1900. På hösten 1899 - februarimanifestets år - grundades på initiativ av professor Hannes Gebhard Sällskapet Pellervo som ideell centralorganisation för den nya rörelsen. Kooperationen hade stor betydelse både för folkbildningen och för självständighetssträvandena. Pellervo bars upp av finska patriotiska kretsar, särskilt av universitetsmän. Som en av organisationens allra första sekreterare tjänstgjorde J.K. Paasikivi. även finlandssvenskar, med professor R.A. Wrede i spetsen, satt i ledningen för sällskapet.
Genom Sällskapet Pellervos verksamhet förmedlades den kooperativa idén snabbt över hela landet. Idén spreds samtidigt också av aktiva inom arbetarklassen. Kooperationen fann en gynnsam grogrund speciellt på landsbygden. På något decennium hade den lokala befolkningen grundat handelslag, andelskassor (nuförtiden andelsbanker) och andelsmejerier i snart sagt varje kommun. Tack vare kooperationen fick jordbrukarbefolkningen för första gången i högre grad pengar till sitt förfogande.
I det kooperativa sättet att operera ingår att de primära andelslagen på gräsrotsnivå bildar sekundära andelslag, med verksamhet över hela landet. Stimulerade av Pellervo grundade lokalandelslagen redan under sina första verksamhetsår centralaffärer, som kanaliserade verksamheten till riksnivå. Så uppkom Andelskassornas Centralkreditanstalt (1902, idag OKO Andelsbankernas centralbank Abp), Centrallaget för Handelslagen i Finland, SOK (1904) och Smörexportlaget Valio (1905, idag Valio Oy), samtliga synnerligen starka företag äver hundra år senare.
Som en följd av de politiska spänningarna i samhället under första världskriget tudelades konsumentkooperationen. År 1916 bröt sig en vänsterpolitisk linje med Väinö Tanner i spetsen ut ur SOK och bildade en egen centralorganisation. Samtidigt togs allt mera distans från Pellervo. 1917 grundade man en egen centralaffär, Keskusosuustukkukauppa, senare Keskusosuusliike OTK. Denna hade under årens lopp aktivitet i många branscher. I början av 1980-talet sammanslogs andelsaffärerna och den övriga affärsverksamheten inom OTK till ett kooperativt konglomerat, EKA- koncernen. Efter stora ekonomiska svårigheter på 1990-talet återstod endast Osuuskunta Tradeka-yhtymä, ett riksomfattande andelslag med dagligvaruhandel samt hotell- och restaurangverksamhet. Vid sidan av Tradeka fanns då dessutom i Helsingforsregionen Andelsaffären Elanto, som hållit sig självständig inom vänsterkooperationen.
SOK:s och dess handelslags verksamhet omspann likaså under åren vitt skilda branscher, och man etablerade under hela 1900-t. en omfattande industri runtom i landet. Från 1970-talet började man successivt göra sig av med denna. Under 1980-talet inledde man det s.k. S-83-programmet, som innebar att de lokala handelslagen sammanslogs till större regionhandelslag. Samtidigt antogs benämningen S-gruppen för SOK, handelslagen och dotterbolagen. Ett bonussystem infördes genom vilket medlemmarna i handelslagen erhåller bonus för sina köp oberoende av i vilken enhet inom S-gruppen köpen genomfördes. Denna tillämpning av ny datateknik blev en stor framgång för S-gruppen och var en starkt bidragande orsak till att marknadsandelarna i dagligvaruhandeln kunde fördubblas på 1990-talet. Verksamheten övergick till att omfatta handel med dagligvaror och specialvaror, hotell- och restaurangverksamhet, järn- och lantbrukshandel, bilhandel samt servicestationsverksamhet. S-gruppens lantbrukshandel sker genom SOK:s dotterbolag Hankkija-Lantbruk Ab, som har sina rötter i Centralandelslaget Hankkija, grundat redan 1905.
1991 grundade S-gruppen tillsammans med Tradeka en gemensam partiaffär för dagligvaror, Inex Partners Oy. Detta var ett historiskt tecken på att de politiska orsakerna till konsumentkooperationens tudelning 75 år tidigare hade börjat falla i glömska. Ett ytterligare exempel på detta var att Andelsaffaren Elanto 2004 fusionerades med Helsingin Osuuskauppa och blev en del av S-gruppen.
Kooperationen har en stark position inom lantbruket i Finland, liksom i så gott som hela västvärlden. 2003 köpte andelsmejerierna upp 97 % av all mjölk producerad i Finland. Andelsslakteriernas motsvarande marknadsandel i kött var 78 % och äggandelslagens 66 %. Av lantbrukets rena marknadsorganisationer är andelsmejerisektorn med centralaffären Valio Oy i spetsen störst, med en omsättning på 2,6 mrd 2003. Andelsslakterisektorn hade en omsättning på 1,6 mrd . Efter Finlands inträde i EU har dessa sektorer internationaliserats starkt, och över en tredjedel av omsättningen härrör sig från verksamhet utomlands, speciellt i Sverige och Baltikum. Drygt 130 000 skogsägare samverkar inom Osuuskunta Metsäliitto, moderföretag till Metsäliittokoncernen, som 2003 hade en omsättning på 8,3 mrd och en omfattande internationell verksamhet.
Av de kooperativa branscherna har endast andelsbankerna behållit den utpräglade lokala strukturen med många lokalandelslag. Andelsbankernas antal uppgick ännu 2003 till drygt 280. I slutet av 1990-talet bröt sig drygt 40 lokala andelsbanker ut ur andelsbanksgruppen och bildade Lokalandelsbanksförbundet med Sparbanken Aktia som centralbank.
De ömsesidiga fösäkringsbolagens sätt att fungera är nära besläktat med kooperationen. Inom lokalförsäkringsgruppen arbetade 2003 fortfarande omkring 90 självständiga lokalförsäkringsföreningar.
Rätt specifikt för den finländska kooperationen är att andelslagen styr börsnoterade företag: HK Ruokatalo och Atria (andelsslakterierna), M-Real (Metsäliitto) och OKO Andelsbankernas Centralbank Abp (andelsbankerna).
I slutet av 2004 var totalantalet andelslag i Finland 3 562 (antalet fungerande aktiebolag var nästan 100 000). Av andelslagen var ca 2 400 grundade efter 1990. Den starka recessionen på 1990-t. ledde till att andelslag bildades i många nya branscher, bl.a. arbetsandelslag av arbetslösa.
De finlandssvenska andelslagen är samlade i Finlands svenska andelsförbund (FSA), som grundades 1919 för att frammana större kooperativ aktivitet i svenskbygderna. Sedan 1993 är FSA medlem av Pellervo. De största producentandelslagen är Mejeriandelslaget Milka och Ålands centralandelslag (ÅCA) inom mjölkbranschen, Andelslagen Närpes grönsaker, Ålands grönsakslager, Österbottens kött, Ålands skogsägarförbund samt Österbottens Äggcentral. Tidigare förekom andelsmejerier i hela Svenskfinland samlade inom Centrallaget Enigheten. 1993 fusionerades Enigheten och dess medlemsmejerier, med undantag av ÅCA, i Mejeriandelslaget Milka, som 2005 upphörde med egen förädling och började leverera sina medlemmars mjölk till Valio Oy.
Det största av de 10 svenskspråkiga handelslagen är Andelslaget Varuboden med nästan 25 000 medlemmar, 82 milj. euro i omsättning och ett verksamhetsområde som sträcker sig från Sibbo till Hangö. I svenskbygden finns 14 andelsbanker. Dessutom arbetar finlandssvenska andelslag inom flera andra branscher såsom energi, telekommunikation och vattenförsörjning. (H. Gebhard, Huvuddragen av andelsverksamheten i Finland, 1915; T. Odhe, K. i Finland, 1929; U. Forss, Vår andelsverksamhet, 1967; Finlands svenska andelsförbund, Kooperation i näringsliv och samhälle, 1982; M. Kuisma/A. Henttinen/S. Karhu/M. Pohls, Kansan talous 1999; B. Wallén, Enighet ger styrka, 1999; C. Strengell, Handel i samarbete, 2000; T. Herranen, Framåt tillsammans: SOK 100 år, 2004; J. Laurinkari, Osuustoiminta: utopiasta kansainvälisen yrittämisen muodoksi, 2004) (Per-Erik Lindström)
2011 gick Varuboden samman med Osla handelslag i Östnyland, varpå Varuboden-Osla uppstod (red.)