Kurikka, stad vid Kyro älvs övre lopp i Södra Österbotten. Areal 907 km2, invånare 14 597 (2010).
Kurikka omfattar den mellan Kauhajoki och Ilmola belägna delen av Kyro älvdal. Landskapet präglas av ett nät av dalar, i vilka åar som skurit sig djupt ned i sand- och lerlagren flyter fram. Terrängen är kuperad, bl.a. kring Kyro älvs tillflöde Jalasjoki, där de lokala höjdskillnaderna kan vara betydande. I v. höjer sig berget Lehtivuori, som med sina 193 m ö.h. är Södra Österbottens högsta med undantag av höjderna på den stora landryggen.
Strax n. om den plats där Jalasjoki förenar sig med Kyro älv ligger stadens centrum, en tätort med ca 10 100 inv. (2000), som efter andra världskriget växte upp kring järnvägsstationen (vid banan Kaskö-Seinäjoki); övervägande lamellhus- och villabebyggelse, inom vilken bl.a. märks den av tegel uppförda kyrkan (E. Kuorikoski, 1847). Mångsidig industri, bl.a. metall-, trä-, möbel-, textil- samt byggnadsindustri. Ett rum i hembygdsmuseet, invigt 1965, har tillägnats etnografen och författaren Samuli Paulaharju, som därtill hedrats med ett enkelt monument på den plats där hans första barndomshem stod (relief av E. Renvall, 1956). En annan av ortens berömda söner är skidlöparen Juha Mieto.
Bosättningen i denna del av Kyro älvdal härstammar från senmedeltiden. Kurikka blev kapell under Ilmola 1701 och bildade egen församling 1867; kommunen upprättades 1868. Sedan järnvägen dragits genom Kurikka 1913 inleddes kyrkbyns industrialisering, varav köpingsrättigheterna från 1966 var en följd. Stad blev Kurikka 1977. Vid ingången av 2009 införlivades Jurva kommun med Kurikka (O. Rinta-Tassi, Kurikan historia, 2 bd, 1980-2003)
Kurikka omfattar den mellan Kauhajoki och Ilmola belägna delen av Kyro älvdal. Landskapet präglas av ett nät av dalar, i vilka åar som skurit sig djupt ned i sand- och lerlagren flyter fram. Terrängen är kuperad, bl.a. kring Kyro älvs tillflöde Jalasjoki, där de lokala höjdskillnaderna kan vara betydande. I v. höjer sig berget Lehtivuori, som med sina 193 m ö.h. är Södra Österbottens högsta med undantag av höjderna på den stora landryggen.
Strax n. om den plats där Jalasjoki förenar sig med Kyro älv ligger stadens centrum, en tätort med ca 10 100 inv. (2000), som efter andra världskriget växte upp kring järnvägsstationen (vid banan Kaskö-Seinäjoki); övervägande lamellhus- och villabebyggelse, inom vilken bl.a. märks den av tegel uppförda kyrkan (E. Kuorikoski, 1847). Mångsidig industri, bl.a. metall-, trä-, möbel-, textil- samt byggnadsindustri. Ett rum i hembygdsmuseet, invigt 1965, har tillägnats etnografen och författaren Samuli Paulaharju, som därtill hedrats med ett enkelt monument på den plats där hans första barndomshem stod (relief av E. Renvall, 1956). En annan av ortens berömda söner är skidlöparen Juha Mieto.
Bosättningen i denna del av Kyro älvdal härstammar från senmedeltiden. Kurikka blev kapell under Ilmola 1701 och bildade egen församling 1867; kommunen upprättades 1868. Sedan järnvägen dragits genom Kurikka 1913 inleddes kyrkbyns industrialisering, varav köpingsrättigheterna från 1966 var en följd. Stad blev Kurikka 1977. Vid ingången av 2009 införlivades Jurva kommun med Kurikka (O. Rinta-Tassi, Kurikan historia, 2 bd, 1980-2003)
Kurikka. Forsen Pitkäkoski i Jalasjoki har ett fall på 47 m på en sträcka av tre km, vilket är mycket för sydösterbottniska förhållanden. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.