Lieksa, stad i Norra Karelen, Östra Finlands region. Areal 3 425 km2, invånare 12 585 (2011).
Lieksa är landets till arealen näst största stad; den utbreder sig mellan den stora sjön Pielinen och östgränsen, som på en sträcka av 100 km sammanfaller med stadsgränsen. Dess glest bebodda östliga delar upptas huvudsakligen av karga tallmoar och myrmarker, bland vilka skogklädda höjder reser sig till 150-250 m höjd. Till Lieksa hör även en remsa av Pielinens v. strand med berget Koli, som är en av landets främsta turistattraktioner; berget omges av en nationalpark. En andra nationalpark i Lieksa är myrområdet Patvinsuo (gr. 1982, 105 km2, delvis i Ilomants). Av övriga natursevärdheter kan nämnas en räcka fritt svallande forsar, Ruunaankosket, i älven Lieksanjoki, förr en viktig flottningsled, som upprinner i Ryssland och utfaller i Pielinen vid den forna Lieksa köping, stadens nuvarande centrum, som har ca 9 200 inv. (2000). Nära mynningen finns ett vattenkraftverk (tillhör Kemijoki Oy, effekt 16 MW), uppfört 1960 enligt ritningar av Alvar Aalto. Inom bebyggelsen, som får sin prägel av låga affärshus och villor, märks lutherska kyrkan ( R. & R. Pietilä, 1982), vars stil efterbildar en äldre, nedbrunnen kyrka, uppförd 1836 enligt ritningar av C.L. Engel, ortodoxa kyrkan (S. Savonius, 1960), allaktivitetshuset (E. Pesola, 1985) och det 47 m höga vattentornet (1955), som även används som utsiktstorn. Av offentliga skulpturer kan nämnas Per Brahes staty (E. Ryynänen, 1953) och en timmerflottarstaty (E. Räsänen, 1959). Friluftsmuseet Pielisen museo, gr. 1948, som har status av regionmuseum och 1963 började byggas upp på sin nuvarande plats i närheten av stadens centrum, är en välbesökt attraktion, i likhet med skulptören Eeva Ryynänens träkyrka av stock (1991) i Paateri, där hon även hade sin ateljé. Bland evenemang märks en bleckblåsarfestival, som har arrangerats årligen sedan 1980.
Ett stycke ö. om stadens centrum ligger Pankakoski samhälle (1 025 inv. 2000), centralort i den f.d. kommunen Pielisjärvi, med anor från 1825, då ett järnbruk grundades på denna plats. Bruket nedlades vid sekelskiftet 1900, varvid där upprättades ett träsliperi och en kartongfabrik av Ab Pankakoski, ett 1904 grundat bolag. Detta övertogs 1909 av Oy Enso-Gutzeit Ab. Stora Ensos pappersbruk sysselsätter idag (2004) ca 300 personer på orten. Ett vattenkraftverk byggdes samtidigt som träsliperiet 1913; det nuv. kraftverket (tillhör Kemijoki Oy, effekt 15 MW) stod färdigt 1964.
Lieksa (lutherska) församling, som ursprungligen omfattade hela övre Karelen, tillkom 1639. Lieksanjokis mynning var redan på medeltiden en livligt frekventerad handelsplats för de ö. gränstrakterna, som var rika på pälsverk. På en holme i älvmynningen låg 1653-82 Brahea stad, efter reduktionen degraderad till kyrkby. På 1700-talet fanns där en tullkammare för handeln med Ryssland. Som tullfogde fungerade bl.a. den beryktade gränsmajoren och arrendatorn Simon Affleck, mot vilken befolkningen revolterade ett flertal gånger. Senare under samma århundrade var kyrkoherdarna Stenius, far och son, på olika sätt verksamma för socknens ekonomiska förkovran. Under Gustav III:s ryska krig organiserade Jakob Stenius d.y. bönderna i Lieksa till gränsens försvar, och 1808-09 förde Olli Tiainen partigängarkrig i trakten.
Från 1890-talet var Lieksa kyrkby centrum för trävaruhandeln i regionen. Orten erhöll järnvägsförbindelse 1911, då banan Joensuu-Nurmes togs i bruk. En eldsvåda ödelade dess centrala delar 1934, och två år senare avskildes den från Pielisjärvi kommun till köping. Denna var utsatt för häftiga bombardemang under vinterkriget. 1973 återförenades de båda kommunerna och bildade Lieksa stad. (S. Hirvonen, Pielisjärven pitäjän historia, 1939; Pielisjärven historia, 3 bd, 1954-91; S. Järvinen, Harkkoraudasta kartonkiin: Pankakosken tehtaat 1909-1939, 1991)
Lieksa är landets till arealen näst största stad; den utbreder sig mellan den stora sjön Pielinen och östgränsen, som på en sträcka av 100 km sammanfaller med stadsgränsen. Dess glest bebodda östliga delar upptas huvudsakligen av karga tallmoar och myrmarker, bland vilka skogklädda höjder reser sig till 150-250 m höjd. Till Lieksa hör även en remsa av Pielinens v. strand med berget Koli, som är en av landets främsta turistattraktioner; berget omges av en nationalpark. En andra nationalpark i Lieksa är myrområdet Patvinsuo (gr. 1982, 105 km2, delvis i Ilomants). Av övriga natursevärdheter kan nämnas en räcka fritt svallande forsar, Ruunaankosket, i älven Lieksanjoki, förr en viktig flottningsled, som upprinner i Ryssland och utfaller i Pielinen vid den forna Lieksa köping, stadens nuvarande centrum, som har ca 9 200 inv. (2000). Nära mynningen finns ett vattenkraftverk (tillhör Kemijoki Oy, effekt 16 MW), uppfört 1960 enligt ritningar av Alvar Aalto. Inom bebyggelsen, som får sin prägel av låga affärshus och villor, märks lutherska kyrkan ( R. & R. Pietilä, 1982), vars stil efterbildar en äldre, nedbrunnen kyrka, uppförd 1836 enligt ritningar av C.L. Engel, ortodoxa kyrkan (S. Savonius, 1960), allaktivitetshuset (E. Pesola, 1985) och det 47 m höga vattentornet (1955), som även används som utsiktstorn. Av offentliga skulpturer kan nämnas Per Brahes staty (E. Ryynänen, 1953) och en timmerflottarstaty (E. Räsänen, 1959). Friluftsmuseet Pielisen museo, gr. 1948, som har status av regionmuseum och 1963 började byggas upp på sin nuvarande plats i närheten av stadens centrum, är en välbesökt attraktion, i likhet med skulptören Eeva Ryynänens träkyrka av stock (1991) i Paateri, där hon även hade sin ateljé. Bland evenemang märks en bleckblåsarfestival, som har arrangerats årligen sedan 1980.
Ett stycke ö. om stadens centrum ligger Pankakoski samhälle (1 025 inv. 2000), centralort i den f.d. kommunen Pielisjärvi, med anor från 1825, då ett järnbruk grundades på denna plats. Bruket nedlades vid sekelskiftet 1900, varvid där upprättades ett träsliperi och en kartongfabrik av Ab Pankakoski, ett 1904 grundat bolag. Detta övertogs 1909 av Oy Enso-Gutzeit Ab. Stora Ensos pappersbruk sysselsätter idag (2004) ca 300 personer på orten. Ett vattenkraftverk byggdes samtidigt som träsliperiet 1913; det nuv. kraftverket (tillhör Kemijoki Oy, effekt 15 MW) stod färdigt 1964.
Lieksa (lutherska) församling, som ursprungligen omfattade hela övre Karelen, tillkom 1639. Lieksanjokis mynning var redan på medeltiden en livligt frekventerad handelsplats för de ö. gränstrakterna, som var rika på pälsverk. På en holme i älvmynningen låg 1653-82 Brahea stad, efter reduktionen degraderad till kyrkby. På 1700-talet fanns där en tullkammare för handeln med Ryssland. Som tullfogde fungerade bl.a. den beryktade gränsmajoren och arrendatorn Simon Affleck, mot vilken befolkningen revolterade ett flertal gånger. Senare under samma århundrade var kyrkoherdarna Stenius, far och son, på olika sätt verksamma för socknens ekonomiska förkovran. Under Gustav III:s ryska krig organiserade Jakob Stenius d.y. bönderna i Lieksa till gränsens försvar, och 1808-09 förde Olli Tiainen partigängarkrig i trakten.
Från 1890-talet var Lieksa kyrkby centrum för trävaruhandeln i regionen. Orten erhöll järnvägsförbindelse 1911, då banan Joensuu-Nurmes togs i bruk. En eldsvåda ödelade dess centrala delar 1934, och två år senare avskildes den från Pielisjärvi kommun till köping. Denna var utsatt för häftiga bombardemang under vinterkriget. 1973 återförenades de båda kommunerna och bildade Lieksa stad. (S. Hirvonen, Pielisjärven pitäjän historia, 1939; Pielisjärven historia, 3 bd, 1954-91; S. Järvinen, Harkkoraudasta kartonkiin: Pankakosken tehtaat 1909-1939, 1991)
Lieksa. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Lieksa. Skulptrisen Eeva Ryynänens kombinerade ateljé och träkyrka av stock (1991) i Paateri hör till de mest besökta attraktionerna i staden.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.