Mellersta Österbotten, fi. Keski-Pohjanmaa, landskap i v. Finland vid Bottniska vikens kust, vars utbredning fastslogs slutgiltigt genom ett statsrådsbeslut av 1998. Enligt detta omfattade Mellersta österbotten kommunerna Halsua, Himango, Kannus, Karleby, Kaustby, Kelviå, Lestijärvi, Lochteå, Perho, Toholampi, Ullava och Vetil, som var fördelade i två ekonomiska regioner, nämligen Karleby och Kaustby. Efter kommunsammanslagningar och anslutning av grannkommuner till landskapet består det av 13 kommuner, nämligen Halsua, Kalajoki, Kannus, Karleby, Kaustby, Kinnula, Kronoby, Lestijärvi, Perho, Reisjärvi, Sievi, Toholampi och Vetil. Landskapsförbundet för Mellersta Österbotten (nuv. Keski-Pohjanmaan liitto), som grundades 1930, administrerar landskapet. Areal 5 019 km2, 68 131 inv. (2009). Näringsstruktur 2007: jord- o. skogsbruk 10,2 %, industri 27,3 %, service 61,5 %.
Mellersta Österbotten är ett flackt lågland, som genomflyts av flera åar, vilka upprinner på den stora landryggen (Suomenselkä) och efter ett kort lopp utfaller i havet. Älvdalarna utgör bördiga odlingsområden. Slättens enformighet bryts ställvis av karga moränmarker. Sjöarna är få; myrar finns mest på Suomenselkä, som avgränsar landskapet mot Insjöfinland. Skogarna upptar 60-70 % av landarealen, och tallen är det dominerande trädslaget.
Befolkningen i Mellersta Österbotten minskar i långsam takt, främst p.g.a. utflyttning. Av kommunerna har endast Karleby positiv befolkningsutveckling.
Industriellt är området främst känt för sin livsmedels- och metallindustri (se t.ex. Karleby). Mellersta Österbottens kustregion har flera ryktbara sandstränder, bl.a. Vattajaniemi i Lochteå, som är Nordeuropas största enhetliga sandstrand (14 000 ha, 12 km). Älvdalsbygden är känd bl.a. för sin levande folkmusiktradition (se t.ex. Kaustby). Denna förs vidare av fiol- och kantelespelmän, som hör till de främsta tolkarna av genuin finsk folkmusik. (E. Mäkinen, Översikt av de prekambriska bildningarna i mellersta Österbotten i Finland, 1916; E. Isohanni/V. Kyrölä/V. S. Mättälä, Keski-Pohjanmaa, 1965; I. Okkonen, Keski-Pohjanmaa, 1990; Esihistorialliset kiinteät muinaisjäännökset Etelä-Pohjanmaalla, Keski-Pohjanmaalla ja Pohjanmaalla, red. M. Miettinen, 1998)
Mellersta Österbotten är ett flackt lågland, som genomflyts av flera åar, vilka upprinner på den stora landryggen (Suomenselkä) och efter ett kort lopp utfaller i havet. Älvdalarna utgör bördiga odlingsområden. Slättens enformighet bryts ställvis av karga moränmarker. Sjöarna är få; myrar finns mest på Suomenselkä, som avgränsar landskapet mot Insjöfinland. Skogarna upptar 60-70 % av landarealen, och tallen är det dominerande trädslaget.
Befolkningen i Mellersta Österbotten minskar i långsam takt, främst p.g.a. utflyttning. Av kommunerna har endast Karleby positiv befolkningsutveckling.
Industriellt är området främst känt för sin livsmedels- och metallindustri (se t.ex. Karleby). Mellersta Österbottens kustregion har flera ryktbara sandstränder, bl.a. Vattajaniemi i Lochteå, som är Nordeuropas största enhetliga sandstrand (14 000 ha, 12 km). Älvdalsbygden är känd bl.a. för sin levande folkmusiktradition (se t.ex. Kaustby). Denna förs vidare av fiol- och kantelespelmän, som hör till de främsta tolkarna av genuin finsk folkmusik. (E. Mäkinen, Översikt av de prekambriska bildningarna i mellersta Österbotten i Finland, 1916; E. Isohanni/V. Kyrölä/V. S. Mättälä, Keski-Pohjanmaa, 1965; I. Okkonen, Keski-Pohjanmaa, 1990; Esihistorialliset kiinteät muinaisjäännökset Etelä-Pohjanmaalla, Keski-Pohjanmaalla ja Pohjanmaalla, red. M. Miettinen, 1998)
Mellersta Österbotten är ett utpräglat småbruksområde med starka båtbyggartraditioner och välutvecklad pälsdjursnäring.