metallindustri. M. är Finlands största industri som står för nästan hälften av hela industrins omsättning och sysselsätter inemot hälften av dess personal, eller 206 000 personer (2005). De finländska företagen i branschen sysselsatte detta år drygt 160 000 personer utomlands. Dess andel av totalexporten är ca 60 %, och ca 80 % av investeringarna för forskning och utveckling sker inom m.
Finlands m. kan räkna sina anor från 1600-t., då flera bruk för framställning av råjärn grundades i landets s. och s.v. delar. De första mekaniska verkstäderna inrättades under förra hälften av 1800-t. Under ryska tiden exporterades en stor del av m:s produktion till kejsardömet. Då de finländska tullförmånerna vid export till Ryssland till största delen avlägsnades 1885, innebar detta ett svårt bakslag, men branschen kunde överleva tack vare att efterfrågan på järn och metallprodukter ökade i hemlandet. Fram till andra världskriget var m. i Finland huvudsakligen en hemmamarknadsindustri, men krigsskadeståndet gav upphov till en kraftig utbyggnad av metallindustriproduktionen. Sedan krigsskadeståndet betalats, expanderade m. sin produktion ytterligare och skapade nya marknader. Exporten kom in i bilden på allvar under 1950- o. 60-t., och i mitten av 1980-t. passerade m. skogsindustrin och blev landets främsta exportindustri.
Den viktigaste grenen av m. är idag elektronik- och elektroteknisk industri; andra sektorer är maskinindustri och metallmanufaktur (130 000 anst. i hemlandet 2005, 70 000 utomlands) samt metallurgisk basindustri (16 000 anst. i hemlandet 2005, 24 000 utomlands), av vilka den sistnämnda numera främst är inriktad på framställning av stålprodukter (järn- och stålindustri).
Den finländska maskinindustrin är bäst känd på världsmarknaden som tillverkare av maskiner och anordningar för skogsindustrin, men dessutom framställs hissar, lyftkranar, fartygsdieslar, truckar m.m. Finländsk m. är vidare känd som leverantör av olika specialfartyg (varvsindustri), medan den inhemska bilindustrin aldrig har fått någon större omfattning.
M:s arbetsgivare organiserade sig 1903 i Finska metallindustrins arbetsgivareförbund (Suomen metalliteollisuuden työnantajaliitto, gr. 1903). För att tillvarata de näringspolitiska intressena grundades 1918 Finlands metallindustriförening, sedermera Finlands metallindustris centralförbund (Suomen metalliteollisuuden keskusliitto), bildat 1975 genom sammanslagning av två äldre förbund. De båda förbunden förenades 1990 till ett, från 1992 med namnet Metallindustrins centralförbund (Metalliteollisuuden keskusliitto). Det döptes 2003 om till Teknologiindustrin (Teknologiateollisuus), vilket ansågs bättre avspegla industrigrenens nuvarande karaktär, och ingår sedan 2005 som en medlemsorganisation i Finlands näringsliv EK. (C-E. Olin, Finlands m. och Finlands metallindustriförening 1918-1938, 1938; Metalliteollisuus Suomen kansantaloudessa, red. P. Herlin m.fl., 1963; M. i går, i dag, i morgon, 1968; I. Mäenpää m.fl., Metalliteollisuus Suomen taloudessa, 1996; H. Ramm-Schmidt, När Finland reste sig ur krigets aska, 2002; N. Herlin, Ruukin avain: 400 vuotta suomalaista metalli- ja elektroniikkateollisuutta, 2003)
Finlands m. kan räkna sina anor från 1600-t., då flera bruk för framställning av råjärn grundades i landets s. och s.v. delar. De första mekaniska verkstäderna inrättades under förra hälften av 1800-t. Under ryska tiden exporterades en stor del av m:s produktion till kejsardömet. Då de finländska tullförmånerna vid export till Ryssland till största delen avlägsnades 1885, innebar detta ett svårt bakslag, men branschen kunde överleva tack vare att efterfrågan på järn och metallprodukter ökade i hemlandet. Fram till andra världskriget var m. i Finland huvudsakligen en hemmamarknadsindustri, men krigsskadeståndet gav upphov till en kraftig utbyggnad av metallindustriproduktionen. Sedan krigsskadeståndet betalats, expanderade m. sin produktion ytterligare och skapade nya marknader. Exporten kom in i bilden på allvar under 1950- o. 60-t., och i mitten av 1980-t. passerade m. skogsindustrin och blev landets främsta exportindustri.
Den viktigaste grenen av m. är idag elektronik- och elektroteknisk industri; andra sektorer är maskinindustri och metallmanufaktur (130 000 anst. i hemlandet 2005, 70 000 utomlands) samt metallurgisk basindustri (16 000 anst. i hemlandet 2005, 24 000 utomlands), av vilka den sistnämnda numera främst är inriktad på framställning av stålprodukter (järn- och stålindustri).
Den finländska maskinindustrin är bäst känd på världsmarknaden som tillverkare av maskiner och anordningar för skogsindustrin, men dessutom framställs hissar, lyftkranar, fartygsdieslar, truckar m.m. Finländsk m. är vidare känd som leverantör av olika specialfartyg (varvsindustri), medan den inhemska bilindustrin aldrig har fått någon större omfattning.
M:s arbetsgivare organiserade sig 1903 i Finska metallindustrins arbetsgivareförbund (Suomen metalliteollisuuden työnantajaliitto, gr. 1903). För att tillvarata de näringspolitiska intressena grundades 1918 Finlands metallindustriförening, sedermera Finlands metallindustris centralförbund (Suomen metalliteollisuuden keskusliitto), bildat 1975 genom sammanslagning av två äldre förbund. De båda förbunden förenades 1990 till ett, från 1992 med namnet Metallindustrins centralförbund (Metalliteollisuuden keskusliitto). Det döptes 2003 om till Teknologiindustrin (Teknologiateollisuus), vilket ansågs bättre avspegla industrigrenens nuvarande karaktär, och ingår sedan 2005 som en medlemsorganisation i Finlands näringsliv EK. (C-E. Olin, Finlands m. och Finlands metallindustriförening 1918-1938, 1938; Metalliteollisuus Suomen kansantaloudessa, red. P. Herlin m.fl., 1963; M. i går, i dag, i morgon, 1968; I. Mäenpää m.fl., Metalliteollisuus Suomen taloudessa, 1996; H. Ramm-Schmidt, När Finland reste sig ur krigets aska, 2002; N. Herlin, Ruukin avain: 400 vuotta suomalaista metalli- ja elektroniikkateollisuutta, 2003)
metallindustri. Sandvikens skeppsdocka (idag Aker Finnyards Helsingforsvarv) grundades 1864. Idag är dockan en modern produktionsanläggning, där båtarna byggs nästan helt inomhus. Skeppsdockan är specialiserad på tekniskt krävande specialfartyg som kryssningsfartyg och isbrytare. Foto: Sakari Niemi.
Valtras T-traktorer monteras vid traktorfabriken i Suolahti; här läggs karosseriet på plats. Foto: Lehtikuva Oy, S. Gustafsson.