varvsindustri. Aker Finnyards var, fram till november 2008 då varven förvärvades av STX Finland, det registrerade namnet på Finlands tre återstående varv i Raumo, Åbo och Hfrs. I norsk ägo hade de tre varven sammanförts inom Aker Yards ASA med totalt ca 20 000 anställda på 13 skeppsvarv i sju länder. Hela Akergruppen hade en personal på ca 50 000 och en omsättning på över 10 mrd . De tre finländska varvens orderböcker omfattade i början av 2006 18 beställningar till ett värde av sammanlagt 4,3 mrd , motsvarande full sysselsättning fram till slutet av 2008. Varven hade samtidigt 3 600 anställda i Finland.
Störst av de tre är Åbovarvet som även hör till de största och modernaste i hela Europa. Åbovarvet har specialiserat sig på stora post-panamax kryssningsfartyg och bygger dessutom skrovsektioner för de två andra varven, som främst bygger färjor och isbrytare, där Helsingforsvarvet varit pionjär, och örlogsfartyg. Aker Yards har ett eget teknologiskt forskningscentrum intill Nordsjö hamn i Hfrs.
Under 2006 levererades ett kryssningsfartyg på 158 000 bruttoton från varvet i Åbo, medan tre motsvarande eller större var under arbete för senare leverans. Varvet i Raumo levererade en kryssningsfärja, en snabbgående robotbåt i Hamina-klassen samt tre specialfartyg för transport av skogsprodukter, och hade dessutom tre färjor, därav två höghastighetsfärjor, under arbete. Helsingforsvarvet levererade 2006 ett arktiskt containerfartyg på 14 500 dwt för ryska beställare och hade fyra färjor av varierande typ under arbete för leverans fram till 2008. En av dem är Tallinks nybygge Star med plats för 1 900 passagerare och en fart av 27 knop, vilket förkortar restiden mellan Hfrs och Tallinn till omkring två timmar. Dessutom gjordes ombyggnadsarbeten på fyra färjor under året. Aker Yards är en av världens ledande byggare av kryssningsfartyg och passagerarbilfärjor, och en stor del av världens kryssningsfartyg är byggda i främst Åbo eller Hfrs.
Finländsk v. har genomgått omfattande förändringar sedan exempelvis 1984, då havsgående fartyg byggdes vid nio finländska varv med totalt ca 18 000 anställda.
Historia. Träfartyg har i århundraden byggts vid Finlands kuster. Under stormaktstiden togs en stor del av rikets skeppstimmermän från Österbotten, där även några av de största skeppsvarven var belägna (t.ex. Kronoby). Under segelsjöfartens tid var skeppsbyggnadsverksamhet en viktig näring på många håll i v. Finland bl.a. i de åboländska och åländska skärgårdarna. Åbo blev tidigt ett centrum för skeppsbyggnadsindustrin, ett varv omtalas där 1741. Hfrs fick sina första varv några årtionden senare i Södra hamnen (gr. 1760) och på Sveaborg, där sedan en livlig fartygsbyggnadsverksamhet utvecklades för försvarets behov (arméns flotta).
Sedan ångkraften tagits i bruk, krävdes varv med större teknisk kapacitet; småvarven koncentrerade sig därefter på att bygga segelfartyg. Kring mitten av 1800-t. uppstod de första varven i modern mening, Crichton i Åbo och Sandvikens skeppsdocka i Hfrs (Sandviken), som båda fram till första världskriget profiterade av beställningar från ryska marinministeriet. Crichton-Vulcan i Åbo var under tiden mellan de båda världskrigen landets ledande skeppsbyggnadsföretag; där byggdes bl.a. pansarfartygen Väinämöinen och Ilmarinen, fyra ubåtar samt för den tiden stora lastfartyg för Finland-Sydamerika linjen och Gustaf B. Thordén.
Sandvikens skeppsdocka fick redan på 1930-t. sin specialinriktning på isbrytare. Krigsskadeståndet efter andra världskriget framtvingade en omfattande utvidgning av den finländska v. då Finland bl.a. på kort tid tvingades leverera 91 träbyggda skonare till Sovjetunionen. (C.H. Ericsson, Helsingfors skeppsdocka, Aktiebolaget Sandvikens skeppsdocka och mekaniska verkstad, 1935; N.v. Knorring, Från Crichton till Åbovarven, 1995; Finnish Maritime Index 06-07, 2006) (Thure Malmberg)
Störst av de tre är Åbovarvet som även hör till de största och modernaste i hela Europa. Åbovarvet har specialiserat sig på stora post-panamax kryssningsfartyg och bygger dessutom skrovsektioner för de två andra varven, som främst bygger färjor och isbrytare, där Helsingforsvarvet varit pionjär, och örlogsfartyg. Aker Yards har ett eget teknologiskt forskningscentrum intill Nordsjö hamn i Hfrs.
Under 2006 levererades ett kryssningsfartyg på 158 000 bruttoton från varvet i Åbo, medan tre motsvarande eller större var under arbete för senare leverans. Varvet i Raumo levererade en kryssningsfärja, en snabbgående robotbåt i Hamina-klassen samt tre specialfartyg för transport av skogsprodukter, och hade dessutom tre färjor, därav två höghastighetsfärjor, under arbete. Helsingforsvarvet levererade 2006 ett arktiskt containerfartyg på 14 500 dwt för ryska beställare och hade fyra färjor av varierande typ under arbete för leverans fram till 2008. En av dem är Tallinks nybygge Star med plats för 1 900 passagerare och en fart av 27 knop, vilket förkortar restiden mellan Hfrs och Tallinn till omkring två timmar. Dessutom gjordes ombyggnadsarbeten på fyra färjor under året. Aker Yards är en av världens ledande byggare av kryssningsfartyg och passagerarbilfärjor, och en stor del av världens kryssningsfartyg är byggda i främst Åbo eller Hfrs.
Finländsk v. har genomgått omfattande förändringar sedan exempelvis 1984, då havsgående fartyg byggdes vid nio finländska varv med totalt ca 18 000 anställda.
Historia. Träfartyg har i århundraden byggts vid Finlands kuster. Under stormaktstiden togs en stor del av rikets skeppstimmermän från Österbotten, där även några av de största skeppsvarven var belägna (t.ex. Kronoby). Under segelsjöfartens tid var skeppsbyggnadsverksamhet en viktig näring på många håll i v. Finland bl.a. i de åboländska och åländska skärgårdarna. Åbo blev tidigt ett centrum för skeppsbyggnadsindustrin, ett varv omtalas där 1741. Hfrs fick sina första varv några årtionden senare i Södra hamnen (gr. 1760) och på Sveaborg, där sedan en livlig fartygsbyggnadsverksamhet utvecklades för försvarets behov (arméns flotta).
Sedan ångkraften tagits i bruk, krävdes varv med större teknisk kapacitet; småvarven koncentrerade sig därefter på att bygga segelfartyg. Kring mitten av 1800-t. uppstod de första varven i modern mening, Crichton i Åbo och Sandvikens skeppsdocka i Hfrs (Sandviken), som båda fram till första världskriget profiterade av beställningar från ryska marinministeriet. Crichton-Vulcan i Åbo var under tiden mellan de båda världskrigen landets ledande skeppsbyggnadsföretag; där byggdes bl.a. pansarfartygen Väinämöinen och Ilmarinen, fyra ubåtar samt för den tiden stora lastfartyg för Finland-Sydamerika linjen och Gustaf B. Thordén.
Sandvikens skeppsdocka fick redan på 1930-t. sin specialinriktning på isbrytare. Krigsskadeståndet efter andra världskriget framtvingade en omfattande utvidgning av den finländska v. då Finland bl.a. på kort tid tvingades leverera 91 träbyggda skonare till Sovjetunionen. (C.H. Ericsson, Helsingfors skeppsdocka, Aktiebolaget Sandvikens skeppsdocka och mekaniska verkstad, 1935; N.v. Knorring, Från Crichton till Åbovarven, 1995; Finnish Maritime Index 06-07, 2006) (Thure Malmberg)
varvsindustri. Carnival Legend som byggdes 2002 i Hfrs var det fjärde fartyget i en serie nybyggen för Carnival Corporation. Fartyget som är 292 m långt och 38,8 m brett har plats för 2 680 passagerare i 1 062 hytter, 80 % av dem med fönster mot havet. Fartygets besättning vid leveransen var 961 personer. Foto: Sakari Niemi.