Nikolaj I (1796-1855), kejsare av Ryssland och storfurste av Finland från 1825, bror till Alexander I. N. fick en militär uppfostran och tillägnade sig ett auktoritärt tänkesätt. Det av frisinnade officerare föranstaltade s.k. dekabristupproret i december 1825 förstärkte hans misstro mot liberala idéer och västeuropeiskt inflytande överhuvudtaget. Detta yttrade sig bl.a. i att ryska undersåtar förbjöds att besöka utländska badorter (resor till Finland var däremot tillåtna, Brunnsparken).
N. arbetade för en ordnings- och ämbetsmannastat inom Ryssland, med en stark militärmakt enligt självhärskardömets traditionella principer. Under hans tid förde Ryssland krig i Kaukasus, Persien, mot turkarna 1828-29 och 1853-56 (Krimkriget) och riket styrdes enligt autokratins, den ryska kyrkans och den officiella ryska nationaluppfattningens grundsatser. Alla revolutionära och radikala nationella rörelser var förbjudna och censuren skärptes. Under N:s tid sammanställdes den första lagkodifikationen i Ryssland, som grund för en effektiverad förvaltningsapparat.
N. uppträdde även utomlands som garant för det bestående i den Heliga alliansens anda, bl.a. under upproret i Ungern 1849. Inom sitt eget rike hade N. att slå ner ett uppror i Polen 1830-31; i kuvandet deltog också finländska trupper.
Trots detta och andra bevis på lojalitet höll N. Finland under strikt politisk kontroll. I ekonomiskt avseende var N:s regering en lyckosam tid för storfurstendömet: en myntreform genomfördes, skatteuppbörden förenklades, tullfrågan ordnades, Saima kanal byggdes och sjöfarten uppmuntrades. Kejsaren besökte Finland 1830, 1833 och 1854, 1833 tillsammans med sin gemål Alexandra Fjodorovna; till åminnelse av detta besök restes en obelisk i S. hamnen i Hfrs, den s.k. kejsarinnans sten, på Salutorget. (W.B. Lincoln, Nicholas I, Emperor and autocrat of all the Russians, 1978) (Rainer Knapas)
N. arbetade för en ordnings- och ämbetsmannastat inom Ryssland, med en stark militärmakt enligt självhärskardömets traditionella principer. Under hans tid förde Ryssland krig i Kaukasus, Persien, mot turkarna 1828-29 och 1853-56 (Krimkriget) och riket styrdes enligt autokratins, den ryska kyrkans och den officiella ryska nationaluppfattningens grundsatser. Alla revolutionära och radikala nationella rörelser var förbjudna och censuren skärptes. Under N:s tid sammanställdes den första lagkodifikationen i Ryssland, som grund för en effektiverad förvaltningsapparat.
N. uppträdde även utomlands som garant för det bestående i den Heliga alliansens anda, bl.a. under upproret i Ungern 1849. Inom sitt eget rike hade N. att slå ner ett uppror i Polen 1830-31; i kuvandet deltog också finländska trupper.
Trots detta och andra bevis på lojalitet höll N. Finland under strikt politisk kontroll. I ekonomiskt avseende var N:s regering en lyckosam tid för storfurstendömet: en myntreform genomfördes, skatteuppbörden förenklades, tullfrågan ordnades, Saima kanal byggdes och sjöfarten uppmuntrades. Kejsaren besökte Finland 1830, 1833 och 1854, 1833 tillsammans med sin gemål Alexandra Fjodorovna; till åminnelse av detta besök restes en obelisk i S. hamnen i Hfrs, den s.k. kejsarinnans sten, på Salutorget. (W.B. Lincoln, Nicholas I, Emperor and autocrat of all the Russians, 1978) (Rainer Knapas)
Nikolaj I besökte Finland tre gånger, sista gången under Krimkriget. Han utnämndes redan 1816 av sin äldre bror (Alexander I) till kansler för universitetet i Åbo. Foto:Helsingfors universitetsmuseum.