Brunnsparken, fi. Kaivopuisto, delområde i distriktet Ulrikasborg i centrala Hfrs, upptar den sydöstligaste spetsen av stadsudden och några öar i Kronbergsfjärden, 451 inv. (2008). Konsul Henrik Borgström grundade 1834 ett aktiebolag (Ulrikasborgs bad- och brunnsinrättningsaktiebolag), som arrenderade platsen till utgången av 1885, varefter den återgick till staden. Parken anlades på 1830-t. i anslutning till bad- och brunnsinrättningen. I B. uppfördes först ett saltsjöbadhus (C.L. Engel, utplånades vid ett bombardemang våren 1944); det öppnades 1838 jämte det fortfarande kvarstående Brunnshuset, som sedan dess har tjänstgjort som restaurang. Det sistnämnda byggdes om i flera etapper under senare delen av 1800-t. med C.A. Edelfelt, Th. Decker och Th. Höijer som arkitekter.
B. upplevde sin glansperiod som brunnskurort på 1840-t., då badpubliken huvudsakligen tillhörde den ryska börds- och penningaristokratin, som 1830 erhållit utreseförbud av Nikolaj I. Sedan gränserna öppnats efter Krimkriget upphörde den ryska noblessen att bada och dricka brunn i det nordliga Hfrs. I B. fanns 1858-74 en parkteater, och senare utökades dess attraktioner med en friluftsteater (Brunnshusteatern) där man sommartid uppförde operetter. Den revs på 1930-t. 1876 anordnades en stor industriutställning i B.
Delar av parken uppläts tidigt för villabebyggelse (den första villan byggdes 1839); bland kvarstående ursprungliga villor märks stenslottet Kalliolinna, uppfört 1842-45 (E.B. Lohrmann) av läkaren F.J. Rabbe (bad- och brunnsinrättningens intendent 1842-61), Fredrik Cygnaeus villa, efter ägarens död 1881 inrättad till konstmuseum (Cygnaei galleri), och den s.k. Adlercreutzska villan (C.A. Edelfelt, 1839) i trä, prydd av fyra kolonner i mittfronten; den byggdes av Bolaget för villors uppförande. Inom bebyggelsen i B., som i våra dagar delvis har karaktären av diplomatstadsdel, märks vidare det s.k. Marmorpalatset (E. Saarinen, 1916-18), en f.d. patriciervilla, som numera inrymmer Estlands ambassad, och Mannerheimmuseet i den villa som långa tider beboddes av Gustaf Mannerheim. I B. finns en del lämningar av de försvarsvallar som byggdes på 1850-t. På de västra vallarna har de finska studenterna sin samlingsplats första maj. Bland offentliga skulpturer märks Viktor Janssons staty över Arvid Mörne (rest 1952). I parken finns även ett privat observatorium, byggt på 1920-t (astronomi). (A.O. Heikel, B:s historia 1834-86, 1919; N. Wasastjerna, Helsingfors, tre kulturverk, 1948; K. Ollila/K. Toppari, Puhvelista punatulkkuun, 1977; P. Tommila, Helsinki kylpyläkaupunkina 1830-50-luvuilla, 1982; Kaivopuisto, 1986)
B. upplevde sin glansperiod som brunnskurort på 1840-t., då badpubliken huvudsakligen tillhörde den ryska börds- och penningaristokratin, som 1830 erhållit utreseförbud av Nikolaj I. Sedan gränserna öppnats efter Krimkriget upphörde den ryska noblessen att bada och dricka brunn i det nordliga Hfrs. I B. fanns 1858-74 en parkteater, och senare utökades dess attraktioner med en friluftsteater (Brunnshusteatern) där man sommartid uppförde operetter. Den revs på 1930-t. 1876 anordnades en stor industriutställning i B.
Delar av parken uppläts tidigt för villabebyggelse (den första villan byggdes 1839); bland kvarstående ursprungliga villor märks stenslottet Kalliolinna, uppfört 1842-45 (E.B. Lohrmann) av läkaren F.J. Rabbe (bad- och brunnsinrättningens intendent 1842-61), Fredrik Cygnaeus villa, efter ägarens död 1881 inrättad till konstmuseum (Cygnaei galleri), och den s.k. Adlercreutzska villan (C.A. Edelfelt, 1839) i trä, prydd av fyra kolonner i mittfronten; den byggdes av Bolaget för villors uppförande. Inom bebyggelsen i B., som i våra dagar delvis har karaktären av diplomatstadsdel, märks vidare det s.k. Marmorpalatset (E. Saarinen, 1916-18), en f.d. patriciervilla, som numera inrymmer Estlands ambassad, och Mannerheimmuseet i den villa som långa tider beboddes av Gustaf Mannerheim. I B. finns en del lämningar av de försvarsvallar som byggdes på 1850-t. På de västra vallarna har de finska studenterna sin samlingsplats första maj. Bland offentliga skulpturer märks Viktor Janssons staty över Arvid Mörne (rest 1952). I parken finns även ett privat observatorium, byggt på 1920-t (astronomi). (A.O. Heikel, B:s historia 1834-86, 1919; N. Wasastjerna, Helsingfors, tre kulturverk, 1948; K. Ollila/K. Toppari, Puhvelista punatulkkuun, 1977; P. Tommila, Helsinki kylpyläkaupunkina 1830-50-luvuilla, 1982; Kaivopuisto, 1986)
Brunnsparken. Brunnshuset från 1838 är en populär restaurang särskilt sommartid i Hfrs och därtill en av stadens äldsta. Foto: Lehtikuva Oy, P. Sakki.